Kalla det kompetensutveckling i stället för fortbildning, föreslog Gösta Eliasson, ordförande i fortbildningsrådet, Svensk förening för allmänmedicin, vid en utfrågning om läkares fortbildning på Medicinska riksstämman. När man hör ordet fortbildning tänker man på utbildning och det handlar inte om utbildning utan om att bli skickligare i sin verksamhet, alltså kompetensutveckling, resonerade han.

Behöver läkares fortbildning regleras tydligare? var mötets huvudfråga till deltagarna.

I våras kom ett utredningsbetänkande som föreslog att Socialstyrelsen skulle ta fram en särskild föreskrift för läkares fortbildning. Bakgrunden är att EU i det nya yrkeskvalifikationsdirektivet kraftigare betonar att läkare och andra professioner vars yrkeslicenser automatiskt erkänns i andra EU-länder ska ha möjlighet till kontinuerlig kompetensutveckling.

– Det finns redan lagar och föreskrifter som reglerar detta, löd svaret från Pernilla Ek, enhetschef, Socialstyrelsen, som i huvudsak fick medhåll från Stefan Lindgren, vice ordförande i Läkaresällskapet och Gösta Eliasson, som möjligen kunde tänka sig ytterligare reglering på ett lokalt plan.

Eva Engström, ledamot i Läkarförbundets centralstyrelse och ordförande i förbundets utbildnings- och forskningsdelegation, menade dock att det behövs ett tydligt krav på att verksamheterna har ett fortbildningsperspektiv på varje enhet och varje läkare.

– Vi arbetstagare behöver hjälp med att få den tid, den struktur och de hjälpmedel som behövs, sa hon.

Eva Engström sa också att det är viktigt att det finns någon form av uppföljning.

– Verksamheterna måste få svara på om de har fortbildningsaktiviteter eller inte, och om inte så varför.

Hans Karlsson, chef för avdelningen för vård och omsorg, Sveriges Kommuner och landsting, tyckte att de föreskrifter och regler som finns räcker.

– Men vi borde bli bättre på att ha kompetensutvecklingsplaner. Det finns inte idag, det ska jag inte hymla med, sa Hans Karlsson.

Att professionen själv, både som enskilda läkare och genom specialitetsföreningar, har ett ansvar för fortbildning var alla ense om.

– Men det är ett samspel mellan arbetsgivare och arbetstagare, betonade Eva Engström. Möjligheter till fortbildning måste finnas.