Kristin Steiner, allmänläkare, Flemingsberg (till vänster) och Marie Waller, allmänläkare från Göteborg (till höger). Foto: Göran Segeholm

Alla undersökningar visar att hälsosamma levnadsvanor är ojämnt fördelade om man ser till socioekonomiska faktorer som utbildning eller födelseland, eller sjukdomar som kronisk psykisk sjukdom. Problemet är att de grupper som behöver insatser bäst ofta är svåra att nå.

Allmänläkaren Lars Jerdén är projektledare för Läkaresällskapets Levnadsvaneprojekt. På symposiet den 4 december presenterades olika initiativ för att nå ut till de här grupperna.

Psykiatern Jill Taube betonade att psykiskt sjuka är en stor och heterogen patientgrupp, och rapporterade om goda erfarenheter av att utbilda alla personalgrupper, både landstings- och kommunanställda, i att arbeta med levnadsvanor. Ibland har även patienter och anhöriga deltagit i utbildningarna.

Marie Waller, allmänläkare från Göteborg, berättade om Hälsolyftet, en metod för att arbeta strukturerat med levnadsvanor som utvecklats inom primärvården i Göteborg.

– 70 procent av Sveriges befolkning har kontakt med primärvården under ett år, medan bara 8 procent söker sjukhusvård. Därför är primärvården en bra plats att arbeta hälsobefrämjande, sade Marie Waller.

– Vi har testat metoden i en stadsdel där det bor många lågutbildade och arbetssökande. Det visade sig att vi når rätt grupper.

Kristin Steiner är allmänläkare i Flemingsberg, en förort söder om Stockholm där cirka 70 procent av invånarna har utländskt ursprung. En stor grupp kommer från Turkiet, och Kristin Steiner upptäckte att diabetes var omkring tre gånger så vanligt i denna grupp som i hela Sveriges befolkning.

Hon bestämde sig för att studera detta närmare, men då gällde det att få den turkiska gruppen i Flemingsberg att ställa upp. Hon och hennes medarbetare använde sin personkännedom, imamen engagerade sig och uppmanade församlingsmedlemmarna att delta, de turkiska och kurdiska föreningarna vidtalades, och så vidare.

Det primära syftet var att samla in data. Men när man på vårdcentralen upptäckte personer som hade exempelvis prediabetes, försökte man dra in dem i verksamheter som viktminskningsgrupper, matlagning eller stavgång. Många ställde upp, och fortsatte långt efter att studien var avslutad.

– Det var inte så svårt att nå den här gruppen, säger Kristin Steiner. De är glada över att kunna bidra till att hjälpa andra genom att medverka i studien.