Äldre personer som opereras för höftfraktur har under rehabiliteringen ofta behov av kontakt med flera yrkesdiscipliner och personalkategorier i vården.
Den vanliga rehabiliteringsgången sedan 1970-talet har fokuserat på gångbelastning och -träning, utan särskild koordinering av eventuella andra vårdbehov hos den enskilde. På senare tid har rutinen ändrats på sina håll genom införande av interdisciplinära team, som efter grundlig geriatrisk bedömning planerar och följer upp den enskilda patienten från operation till rehabilitering i hemmet efter utskrivningen från sjukhuset.
Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, har undersökt användningen av interdisciplinära vårdteam och sammanfattar sina fynd i rapporten »Rehabilitering av äldre personer med höftfrakturer med hjälp av interdisciplinära team«.
Arbetet med interdisciplinära team, jämfört med konventionell behandling, medför bättre rehabilitering till patienterna, särskilt när det gäller aktivitets-, funktions och förflyttningsförmåga. Det finns olika interdisciplinära handläggningsprogram men det saknas underlag för att göra en jämförande bedömning, enligt SBU.
Interdisciplinära team och konventionell rehabilitering skiljer sig inte åt i fråga om inverkan på patienternas överlevnad eller möjlighet att bo hemma efter utskrivningen från sjukhuset. SBU konstaterar också i ett pressmeddelande att det saknas vetenskapligt underlag för att bedöma de båda rehabiliteringsrutinernas inverkan på »…livskvalitet, kognitiv funktion, depression, komplikationer, kostnadseffektivitet samt konsekvenser för närstående«.
