De fyra läkarna står bakom en anmälan om oredlighet i forskning mot en gästprofessor vid Karolinska Institutet, KI, som just nu utreds av KI. Gästprofessorn ska enligt anmälan ha förvanskat data vid publiceringen av resultaten från tre transplantationer av konstgjorda luftstrupar utförda på KS. Operationerna framstod därmed som framgångsrika trots att de i själva verket ska ha varit misslyckade.

När det blev känt att läkarna som stöd för sina anklagelser hade bifogat anonymiserade utdrag ur patienternas journaler inledde KS en utredning om dataintrång. Sjukhuset har nu kommit fram till att de två läkare som hämtade journaluppgifterna saknade behörigt stöd för det i Patientdatalagen. Man bedömer också att uppgifterna i anmälan, trots att de anonymiserats, innehåller så mycket information att patientsekretessen har brutits.

Sjukhuset övervägde att ge de fyra läkarna en skriftlig varning, men har efter en överläggning med läkarföreningen beslutat att avstå från det på grund av »de speciella omständigheterna«.

Enligt uppgifter till Läkartidningen hade läkarna fått tillåtelse av anhöriga till patienterna att granska journaluppgifterna för att kunna göra sin anmälan. Enligt Patientdatalagen är det dock bara patienten själv som kan samtycka till att sekretessen bryts för hans eller hennes journaluppgifter.

För en knapp vecka sedan friades gästprofessorn från fuskanklagelser riktade mot honom av en belgisk professor. Detta gällde dock enbart de »vetenskapsteoretiska« aspekterna; de anklagelser som överlappar de som riktas från de fyra KS-läkarna behandlas i en extern utredning som väntas bli klar till sommaren.

Enligt Svenska Dagbladet utreder nu även Läkemedelsverket omständigheterna kring transplantationerna. Det handlar om att man inte sökt tillstånd för klinisk läkemedelsprövning i samband med att man opererade in de syntetiska luftstruparna, något som kan ha krävts.

KS har dock hävdat att man tog kontakt med Läkemedelsverket inför den första operationen, och att det gjordes en muntlig bedömning att det utifrån den akuta situationen, och det faktum att konventionella alternativ saknades, var upp till de medicinskt ansvariga att bedöma om det fanns vetenskapligt stöd för att patienten skulle erbjudas en alternativ behandling.