Markörbaserad journalgranskning görs på alla svenska sjukhus – men än så länge har det bara skett inom den somatiska slutenvården, och det är bara vården av vuxna patienter som satts under lupp. Syftet med granskningen är att förbättra patientsäkerheten.
Nu står den psykiatriska vården på tur. En arbetsgrupp med representanter från den psykiatriska vården i 17 landsting och regioner har tagit fram en skräddarsydd modell, som finns beskriven i en handbok hos Sveriges Kommuner och landsting, SKL.
Handboken består av en del med metodbeskrivning och en del som beskriver markördefinitioner, skadetyper och vilka mallar som behövs för att granska journalerna.
110 journaler från psykiatrisk öppen- och slutenvård har studerats i ett pilotprojekt. Flera riskområden har identifierats: tvångsvård, suicidriskbedömning, läkemedelsbehandling, elbehandling, hot och våld, avsteg från vårdplan, övergångar i vården och diagnostik.
Det är bara Singapore och Danmark som har utvecklat markörbaserad journalgranskning inom psykiatrin tidigare. Nästa steg är, enligt SKL, att utveckla en modell som passar svensk somatisk barnsjukvård.
Så fungerar det
Markörbaserad journalgranskning är en metod som används vid strukturerad journalgranskning. Arbetet är en del av regeringens och SKL:s patientsäkerhetssatsning som pågått 2011–2014. Det första året lärde SKL sjukhusen att granska journalerna med hjälp av verktyget Global trigger tool, GTT.
Ett antal nyligen avslutade patientärenden välj slumpmässigt ut. Sedan letar man systematiskt efter markörer som kan tyda på avvikelser från det normala vårdförloppet. När de hittats, granskas journalen för att se om en skada har skett, hur allvarlig den i så fall är och om den hade kunnat undvikas – det vill säga om det är en vårdskada.
