Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren gav folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister ett stetoskop med texten »Lyssna till professionen«.

Foto: Göran Segeholm

Den starkaste känslan under Gabriel Wikströms första dagar som minister var insikten att det är så lite han kan bestämma själv. Det berättade han i sitt inledningstal på Läkarförbundets fullmäktigemöte. Orsaken är framför allt att hälso- och sjukvården är ett så decentraliserat system, där det mesta bestäms i landstingen under påverkan från fackföreningar, patientorganisationer och så vidare.

Detta avhåller honom inte från att påverka, försäkrade han. Men det måste ske i en kontinuerlig dialog med olika parter.

En fråga som den nuvarande regeringen prioriterat ända från början är jämlik hälsa. I regeringsförklaringen står den ambitiösa målsättningen att alla påverkbara hälsoklyftor i Sverige ska slutas på en generation. Nu ska den utlovade kommissionen för jämlik hälsa tillsättas inom kort, lovade Gabriel Wikström:

– Att kämpa mot hälsoklyftorna är både en moralisk fråga och en trygghetsfråga. Men det finns också starka ekonomiska skäl. Ohälsan kostar enorma summor varje år.

Gabriel Wikström berörde också några specifika utmaningar för svensk sjukvård. En av dem handlar om patientens ställning.

– Vi byggde upp ett system där man glömde den enskilde patienten, sade han. Nu måste sjukvården ställas om till att bli ett patientcentrerat system.

– Det löses inte primärt med mer pengar. Nej, kvalitetshöjningen måste ske i alla de miljontals möten mellan professionella och patienter som sker i vården. Kulturförändringen måste börja med att vi politiker säger att vi litar på professionerna.

Denna fråga hänger ihop med hur styrsystemen ska se ut, och där försäkrade Gabriel Wikström att den utlovade utredningen om vad som ska komma efter New public management ska tillsättas inom kort.

En annan fråga där regeringen kommer att ta initiativ är kompetensförsörjningen. Gabriel Wikström pekade ut den som en nyckelfråga, och beskrev dagens situation som ett Svarte Petter-spel där ingen vill ta ansvaret:

– Det största ansvaret vilar på vårdens arbetsgivare, men staten kan inte undandra sig sitt ansvar. Inom kort kommer vi att samla de relevanta aktörerna till överläggningar om kompetensförsörjningen.

Även detta utspel möttes med applåder.