Kostnaderna för inhyrd personal har skenat

2011 lade landstingen och regionerna 2,45 miljarder kronor på inhyrd personal. Året därpå presenterade Sveriges Kommuner och landsting en handlingsplan för att minska användandet av bemanningsföretag. Ett första delmål var att halvera kostnaderna till år 2014. 

Så blev det inte. Kostnaderna för inhyrd personal har i stället skenat i väg. Förra året betalade landstingen och regionerna 3,41 miljarder kronor för stafettläkare, stafettsjuksköterskor och annan inhyrd personal.

Ser man på det i backspegeln var målet som SKL satte upp orealistiskt, erkänner Agneta Jöhnk som är chef för avdelningen för arbetsgivarpolitik på SKL.

– Kostnaderna har verkligen inte avstannat, konstaterar hon.

Enligt henne beror det dels på att många av åtgärderna – som att öka antalet ST-tjänster inom primärvården och psykiatrin – som gjorts ger resultat först på längre sikt. Dels på politik. Politikerna vill inte gärna stänga en vårdcentral på grund av läkarbrist.

– Man har funderat väldigt mycket tillsammans, både landstingsdirektörer och personaldirektörer, men har kunnat konstatera att tillgängligheten för patienterna är väldigt viktig. Det är politiskt viktigt att hålla jourlinjer och vårdcentraler öppna. Då har man löst det genom att anlita bemanningsföretag.

En stor del av summan, cirka 85 procent, har gått till stafettläkare. Men det är kostnaderna för sjuksköterskor som ökar mest. Från 2013 till 2014 ser de nästan ut att ha fördubblats, sett till de landsting och regioner som har redovisat kostnader per yrkesgrupp till SKL. 

Primärvårdens andel av totalkostnaden har däremot krympt en aning.

– Vi vet att landstingen har satsat på att få till fler ST-block inom primärvården. Det har kanske förändrat det här lite grann, men det är fortfarande väldigt långt ifrån målet, säger Agneta Jöhnk.

Enligt henne krävs en strategisk kompetensförsörjningsplan för att lösa bemanningsproblemen. Hon ser ett särskilt stort behov av det inom bristspecialister som psykiatri och allmänmedicin.

SKL försöker nu få en överblick över hur ST-styrningen fungerar i dag och hur landstingen planerar inför framtiden.

– Vi ser redan nu att man styr på många olika sätt. Det finns ingen enhetlighet. Och det kanske det inte behöver vara – men det blir lätt en koncentration av ST-läkare på sjukhusen fast den borde vara inom primärvården och psykiatrin, säger Agneta Jöhnk.

Att rätt yrkesgrupp gör rätt sak tror hon är en annan nyckel. Hon påpekar att Sverige ligger över OECD-snittet både när det gäller antal läkare och antal sjuksköterskor per 1 000 invånare.

– Vi har aldrig haft så många sjuksköterskor och läkare som vi har i dag. Men har vi högre produktivitet och resultat? Vi kanske till viss del använder läkarna och sjuksköterskorna fel.

Nu måste landstingen och regionerna fokusera än mer och än kraftfullare på frågan om det ska gå att råda bot på bemanningsproblemen, enligt Agneta Jöhnk.

– De sliter redan sitt hår över detta. Men vi kanske är i ett läge där man på allvar måste fundera på hur man styr sina ST-läkare, hur man styr specialistsjukskötersketillgången och fördelningen av pengar och hur man upphandlar bemanningsföretagen. Kan man till exempel gå ihop och göra en gemensam ramupphandling?

Läs mer:

Fortsatt kostnadsökning för hyrläkare

Hälsocentraler i Sandviken satsar på gemensam ST-utbildning