Vad betyder det att prioritera vårdens resurser efter behov? Frågan ställs på olika plan, sade Ingemar Engström, ordförande i Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik:

– På systemnivå ska politikerna prioritera de som har störst behov. De ställs inför svåra beslut, till exempel när det kommer nya och extremt dyra cancerläkemedel.

– På individnivå kan det handla om vad vi som läkare ska göra med en patient som har problem, men där problemet kanske inte är medicinskt utan existentiellt. Ska vi ta hand om patienten ändå?

Den nuvarande svenska lagstiftningen formades i början av 1990-talet, efter att frågan utretts av en bred parlamentarisk kommitté. På den tiden rådde det politisk enighet om att behoven ska styra, berättade Kjell Asplund, i dag ordförande för Statens medicinsk-etiska råd och för tjugo år sedan sakkunnig i utredningen.

– Behovsprincipen innebär att det är de medicinska behoven som ska styra, förklarade han. De som har störst ohälsa ska få mest. Därmed avvisade vi att efterfrågan ska styra.

Utredningens resultat skrevs in i hälso- och sjukvårdslagen i form av tre grundläggande principer: människovärde, behov–solidaritet och kostnadseffektivitet. De gäller fortfarande, och ligger bland annat till grund när Socialstyrelsen skriver nationella riktlinjer för olika sjukdomsområden.

Men hur fungerar det i dag i praktiken? Två landstingspolitiker deltog i panelen, och de talade mycket om ersättningssystem.

– Stockholm har en extrem ersättningsmodell, som styr mot att vi ska ha många besök. Det sade Anna Starbrink (FP), landstingsråd i Stockholms läns landsting.

– Innan den infördes hade vi problem med dålig tillgänglighet. Men nu efter åtta år ska vi se över modellen.

I Region Skåne har man fast ersättning. Det är en bättre modell, anser regionrådet Anders Åkesson (MP). Dagens utveckling mot ökad valfrihet är komplex, sade han:

– Valfrihet innebär ökad patientmakt. Men alla kan inte välja.

De stora förlorarna i dagens system är multisjuka äldre. I Skåne arbetar regionen nu på att sluta avtal med Skånes alla kommuner om att bryta loss vården för denna grupp, exempelvis som kommunal hemsjukvård.