Utredningen har gjorts på uppdrag av regeringen. Syftet är att utreda hur de försäkringsmedicinska utredningarna görs i dag och lämna förslag på hur Försäkringskassans behov av kvalificerade försäkringsmedicinska utredningar ska säkras i framtiden. Här är några av utredningens huvudsakliga förslag:

  • Ansvar att utföra de försäkringsmedicinska utredningarna ska ligga på landstingen – och ansvaret ska regleras i lag. Utredningarna kan antingen göras av landstinget självt eller en privat aktör som landstinget anlitat.
  • Landstingen ska ha ersättning för arbetet.
  • Det ska finnas möjlighet till samarbete mellan landsting.
  • Att utföra en försäkringsmedicinsk utredning är inte myndighetsutövning.
  • Det ska ställas krav på personalen som utför de försäkringsmedicinska utredningarna och som skriver de försäkringsmedicinska utlåtandena.
  • En utredningsjournal ska föras.

Landstingen gör redan i dag försäkringsmedicinska utredningar som Försäkringskassan beställer. Det regleras via en överenskommelse mellan Sveriges Kommuner och landsting och staten – men det är frivilligt för landstingen att delta. Hittills har dock alla landsting valt att göra det. Men med det nya förslaget kommer landstingen alltså bli skyldiga att göra utredningarna.

Fler problem har pekats ut med dagens system. Utredningarna har varken prioriterats av landstingens eller Försäkringskassans högsta ledningar. Bristen på långsiktighet och lagreglering innebär en osäkerhet och otydlighet kring vad som gäller och stödet från Försäkringskassans handläggare brister. Eftersom det saknas forskning och utvärdering finns det även en osäkerhet kring nyttan av utredningarna.

Läkarförbundet är i stort sett nöjt med utredningens förslag, men lägger fram några synpunkter i sitt remissvar. Förbundet poängterar vikten av att företagshälsovården medverkar, eftersom de har specialistkunskap och för att det är bra om utvärderingarna görs så nära arbetsgivaren och arbetsmiljön som möjligt.

Läkarförbundet vill även se en tydlig skiljelinje mellan den behandlande läkarens roll och den försäkringsjuridiska rollen – särskilt vid komplexa och långvariga fall. Många läkare tycker att de två rollerna är svåra att förena och kan leda till en intressekonflikt, enligt förbundet som därför vill att en oberoende läkare ska göra utredningen. Läkaren ska varken vara anställd av Försäkringskassan eller stå för nära patientens ordinarie läkare.

Läkarförbundet tycker att det är bra att det ställs krav på att journal ska föras, men tycker att utredningsjournalen ska separeras helt från den vanliga patientjournalen.

Enligt förslaget ska lagen om försäkringsmedicinska utredningar börja gälla från och med år 2016.

Försäkringsmedicinska utredningar

När Försäkringskassan ser ett behov av ytterligare beslutsunderlag i ett ärende vid bedömning av rätten till en viss förmån kan de beställa en försäkringsmedicinsk utredning. Det finns i dag tre typer av utredningar som Försäkringskassan kan beställa:

  • Ett särskilt läkarutlåtande (SLU). Det används när en helhetsbild av hur sjukdomen påverkar arbetsförmågan behövs.
  • En teambaserad medicinsk utredning (TMU). Används vid sammansatta och svårbedömda sjukdomsbilder, exempelvis när personen har flera diagnoser. Då kan, förutom en läkare, även sjukgymnast, arbetsterapeut och psykolog delta.
  • Aktivitetsförmågeutredning (AFU). Gäller i första hand sjukskrivningar som är på väg att passera dag 181 i rehabiliteringskedjan.

Källa: Försäkringskassan