Socialstyrelsen vill ha ny organisation för traumavården

Intressant. Vill ta del av vad man egentligen exakt skriver. Hitar dock inget vare sig på regeringens eller SoS hemsidor. Det hade varit bra om ni hade angivit källorna för artikeln närmare...

Men det blir intressant att läsa om man vågar säga att alla sjukhus INTE skall ta emot trauma. Tex där AT går primärjour nattetid..

Var finns den kliniskt tillämpade vården för drabbade av psykiska trauman överhuvudtaget i Sverige? Socialstyrelsen själv verkar inte förstå skillnaden mellan psykiskt och fysiskt trauma. Inte ett ord om alla som drabbas av psykiskt våld i både hemmet och på sina arbetsplatser. Inom forskning behövs en helt ny nisch för detta område. Vi behöver kunna titta på - och jämföra stress skador från arbetslivet med den typ av stress som drabbar brottsskadade människor. Om vi vi ska lägga alla resurser på "katastrofvård" missar vi de tusentals människor som idag hamnat i bakvattnet hos socialtjänsten som i samarbete med AF bedömt dessa människor som "funktionsnedsatta". Och därifrån kommer de inte vidare, eftersom de behöver långsiktig, arbetsrelaterad rehabilitering som varken AF, FK eller socialtjänsten klarar av att hantera på grund av att deras regelverk inte gått att samordna. Här krävs ett annat arbetssätt hos samordningsförbunden där just dessa samarbetar med landstinget. Rehabiliteringsinsatserna måste inriktas mot projekt som innefattar delaktighet istället för passivitet och "omvårdnad". Jag gissar att det är här de miljarder som skulle ha gått till arbete med psykisk ohälsa som Riksrevisionen konstaterat har kastats i sjön, har försvunnit. Socialtjänsternas obefintliga arbete med just brottsutsatta som bland annat stiftelsen Tryggare Sverige tagit upp i debatt, visar att en stor grupp människor halkat utanför hela systemet. Det sägs att det fysiska våldet har minskat, men det säger ingenting om vad som har hänt med utvecklingen kring psykiskt våld. Här släpar ju dessvärre både rättsväsendet och forskningen inom viktimologin efter. Det ekonomiska våldet som ju innebär att människor fråntas en stor del av sin egen identitet och förutsättningar att delta på ett normalt sätt i samhället, blir ytterligare ett stort och onödigt hinder för den som utsatts för systematiskt, psykiskt våld som inriktas mot att förstöra de grundläggande förutsättningarna för psykiskt välmående- nämligen den egna identiteten. För är det inte precis där vi ser en stor ökning av psykiska sjukdomar och ohälsa? Här har vi ju alla möjligheter att kunna ta reda på de grundläggande orsakssambanden. Vi har nu i decennier försökt medicinera bort psykisk ohälsa som haft relevanta orsakssamband med det som "patienterna" faktiskt har utsatts för.
Psykisk ohälsa hanteras fortfarande som om den uppkommit utan yttre påverkan och det gör inte saken bättre att brottsdrabbade dessutom ofta utsätts för förnedrande hantering – även hos socialtjänsten och rättsväsendet där de som drabbats ställs till svars för sina egna skador. Lägg till att många drabbade är kvinnor, varav många dessutom har barn så kan vi börja spekulera i hur mycket allt detta skadar och kostar samhället.
Den ligger en stor paradox i att vi så länge tillämpat KBT och andra terapier som ju egentligen handlar om att hantera beteendemönster som hos individen innebär en biokemisk förändring i hjärnan, men att vi tydligen inte har förstått att psykiskt våld faktiskt innebär en form av ”omvänd terapi” som går ut på att förstöra individens egen identitet. Här skulle vi kunna titta närmare på ”stalking” som också tidigare varit omöjlig att hantera överhuvudtaget inom rättsväsendet.
Tänk om vi kunde koppla ihop alla dessa delar och inrikta resurserna på ett helhetstänkande- vilket för den delen uppges vara den rätta ”medicinen” för de som drabbas av utmattningssyndrom. Utmattningssyndrom innebär biokemiskt att man får förhöjd halt av kortisol som medför minnesförlust och oförmåga att planera, vilket kan stämma bra överens med det som t.ex. en stalker vill uppnå. Sätt ihop detta med den kortsiktiga hanteringen som pågår inom just t.ex. AFs regi- här finns ju en slags fördom och myt om att brottsdrabbade inte skulle ha varit arbetsföra innan de drabbades av brott. Därför betraktas de inte heller som rehabiliteringsbara. Här missar samhället ett enormt humankapital, som blir sjuka på grund av att de faktiskt i slutänden är understimulerade. Något som FK kanske missar därför att deras egen personal tycks lida svårt av utmattningssyndrom som uppkommit genom en svår arbetsbelastning.