Läkemedels- och apoteksutredningens uppdrag har varit att göra en översyn av frågor som rör prissättning, tillgång och marknadsförutsättningar inom läkemedels- och apoteksområdet.

Till utredningen lades senare ett tilläggsdirektiv om maskinell dosdispensering av läkemedel, prissättning av särläkemedel och handel med djurläkemedel. Syftet var bland annat att se över den rättsliga regleringen som gäller vid dosdispensering och lämna förslag på förbättringar samt föreslå en separat prissättningsmodell för särläkemedel.

Slutbetänkandet redovisades i slutet av förra året och har sedan skickats ut på remiss.

Utredningen vill behålla flera av de regler som gäller för maskinell dosdispensering av läkemedel i dag (se faktaruta). Utredningen anser att läkemedelsförmånssystemet även i fortsättningen bör gälla, men tycker att regelverket för det generiska utbytet måste anpassas för dos. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, beslutar om ett takpris och dosapoteken får rätt att förhandla med läkemedelsbolagen om inköpspris. Ett annat förslag som utredningen lagt fram är att läkemedelsgenomgångar ska bli obligatoriska för dospatienter.

Utredningen har även sett över regleringen när det gäller särläkemedel. Särläkemedlen är oftast dyra eftersom det är så få patienter – men patienter med svåra sjukdomstillstånd – som använder dem. Ett aktuellt exempel är Soliris (eculizumab), som klassificeras som särläkemedel av den europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA). Läkemedlet ges till svårt njursjuka patienter, men landstingens expertgrupp NT-rådet har beslutat att stoppa det i Sverige på grund av de höga kostnaderna.

Utredningen presenterar tre lösningar för att komma tillrätta med de höga kostnaderna för särläkemedel:

  • Behålla nuvarande prissättningsmodell men med ett högre tak än i dag. 
  • Utforma en särskild modell för noga definierade läkemedelskategorier eller patientgrupper.
  • Skapa en alternativ möjlighet att värdera och finansiera läkemedel som annars inte skulle komma till användning för patienterna som behöver dem.

Utredningen vill att det ska öppnas en dörr även för vissa läkemedel som inte kan bli subventionerade på vanligt vis. För dessa läkemedel ska TLV ta initiativ till förhandlingar med det berörda företaget och landsting för att nå en överenskommelse om vad som krävs för att läkemedlet ska kunna falla under läkemedelsförmånen samt vilket pris som ska gälla där.

Nu har Läkarförbundet tyckt till om förslaget. Förbundet påpekar att det är viktigt att snabbt få till en nationell lösning när det gäller hanteringen av de dyra och ovanliga läkemedlen. Man vill att prioriteringar, beslut och finansiering av särläkemedlen ska ske på nationell nivå för att garantera en likvärdig vård. Det är även viktigt att beslutsprocesserna är transparenta och att det finns ett tydligt system för hantering av läkemedel som både förskrivs på recept och som klinikläkemedel, anser förbundet.

Läkarförbundet tycker även att man ska rikta ögonen utanför Sveriges gränser och försöka få till internationellt samarbete kring värdering och prissättning. En idé är att utvecklingskostnader och en marknadsanalys ska redovisas i anslutning till EMA:s godkännande. »Prisförhandlingar med patienterna som gisslan måste undvikas«, skriver förbundet.

När det gäller de dosdispenserade läkemedlen är Läkarförbundet i huvudsak positivt, men ifrågasätter nyttan med att ställa hårdare krav på läkemedelsgenomgångar. För att få en säkrare läkemedelsanvändning tror förbundet mer på en nationell läkemedelslista och en bra läkarkontinuitet i primärvården. Man föreslår även att en förenklad information om läkemedlen skickas med dosförpackningarna när ett nytt läkemedel förskrivs.

Tanken är att läkemedels- och apoteksutredningens förslag ska börja gälla från juli 2016.

Dosdispensering

Dosdispensering innebär att läkemedel för enskild patients behov under viss tid färdigställs genom uttag ur tillverkarens originalförpackning. Maskinell dosdispensering innebär att läkemedlen ompackas maskinellt till dosförpackningar som är märkta med uppgifter om patienten och läkemedlen i påsen.

Maskinell dosdispensering upphandlas av landstingen. Att syssla med maskinell dosdispensering räknas som tillverkning och kräver tillstånd från Läkemedelsverket. I dag finns tre aktörer som har avtal med enskilda landsting. Läkemedlen bekostas som vanliga öppenvårdsläkemedel.

Ungefär 200 000 patienter får dosdispenserade läkemedel. Många är äldre och bor i särskilda boendeformer, men exempelvis kriminalvården använder sig också av tjänsten. 

Särläkemedel

Särläkemedel är läkemedel som är avsedda för patienter med sällsynta och svåra sjukdomstillstånd, som definieras av en särskild EU-förordning. Läkemedlen blir ofta dyra eftersom så få använder dem. Men antalet ökar hela tiden. 2013 uppgick kostnaderna för läkemedlen till drygt 800 miljoner kronor.