Personer som skadar sig själva är missnöjda med vården de får. Foto: Colourbox

Den systematiska översikten från SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) visar att vårdens omhändertagande av personer med självskadebeteende och attityderna bland vårdpersonal kan förbättras betydligt.

Forskningen på området har varit sparsam. Det finns dock vetenskapligt stöd för att vuxna personer med självskadebeteende upplever det viktigt att vårdpersonal har ett stödjande förhållningssätt, är kunniga och lyssnar på dem. Tvärtom upplever personerna ofta att vårdpersonal inte lyssnar på eller förstår dem, att de har ett dömande förhållningssätt och att de saknar tillräckliga kunskaper om självskadebeteende och psykiatri.

Personer med själv­skadebeteende uttrycker även att de sällan erbjuds möjlighet att vara delaktiga i vårdplaneringen, att vården brister i att erbjuda kontinuerlig kontakt med samma behandlare samt att vården saknar meningsfullt innehåll.

Vid vården av personer med självskadebeteende ställs stora krav på personalens etiska medvetenhet och förmåga att reflektera över sina egna åsikter, attityder och handlingar. I rapporten konstateras att personer som skadat sig själva har negativa erfarenheter av vården som bidrar till känslor av maktlöshet och utsatthet och avskräcker från framtida hjälpsökande.

Det vetenskapliga stödet är otillräckligt för att bedöma hur ungdomar med självskadebeteende upplever kontakten med vård och skola. Det finns vetenskapligt stöd för att ungdomar oftast vänder sig till kamrater, men upplever ett behov av stöd från vuxna. De upplever samtidigt svårigheter och hinder med att berätta och söka hjälp.