Den nya rapporten är en fördjupad analys av en stor enkätundersökning som gjordes av Försäkringskassan 2012 för att ta reda på hur läkarna upplever kontakten med myndigheten. Rapporten, som har finansierats av Försäkringskassan, har gjorts av professor Kristina Alexanderson vid Karolinska institutet.

Enkäten skickades ut till samtliga sjukskrivande läkare i Sverige (33 000), varav drygt 12 000 svarade. Ungefär tre fjärdedelar hade kontakt med Försäkringskassan några gånger per år vid sjukskrivningsärenden. 70 procent av dem hade positiva erfarenheter av kontakten.

Helt problemfritt flyter dock inte samarbetet. Två tredjedelar av läkarna har upplevt någon typ av svårighet i kontakten med Försäkringskassan och drygt var tionde har upplevt flera problem. Några exempel är bemötande, kommunikation, kompetens, rättssäkerhet (bland annat godtyckliga beslut), elektroniska intyg och oklarheter kring roller.

Det vanligaste problemet är att komma i kontakt med Försäkringskassan. Det är bland annat svårt att komma fram på telefon eller få tag på rätt person, och myndighetens personal ringer sällan upp.

»Under mina år har jag haft ett sjukskrivningsärende som varade i flera år. Vid varje intygsförlängning kryssade jag i rutan ”kontakt med försäkringskassan i detta ärende önskas”. (Jag tror inte den finns längre.) Aldrig hörde någon från fk av sig. Förstår ni att mitt förtroende är lågt?«, skriver en läkare.

Bemötande är ett annat vanligt irritationsmoment. En del läkare känner sig ifrågasatta av handläggare eller försäkringsmedicinska rådgivare, andra tycker att de mötts av en negativ och respektlös attityd. 

»Försäkringskassan struntar ofta i mina bedömningar. Varför ens fråga mig? Det tar ju bara tid att fylla i intyg som de inte sedan bryr sig om. Jag har resignerat helt!«, skriver en läkare.

Det finns även en upplevelse hos läkarna att de och myndigheten »talar olika språk« och att myndigheten brister i sin återkoppling, exempelvis när det gäller vad som gjorts eller planeras i ett ärende.

»FK och jag pratar olika språk. T.ex. en takläggare har gipsat ett ben, då måste jag i detalj skriva att han inte kan gå i stege, böja sig ner osv. Vilken annan människa som helst begriper att man inte kan arbeta på ett tak med gipsat ben, detta gäller dock inte FK«, lyder en läkarkommentar.

En fjärdedel av läkarna tycker även att handläggarna har för dålig kompetens. Andra beskriver gruppen som spretig: en del handläggare upplevs som kunniga, lyhörda och engagerade. Andra som alltför fyrkantiga, arroganta och medicinskt okunniga.

»Stort problem att den medicinska kompetensen på de som bedömer intygen är så låg att man kan ifrågasätta att ex. den som har diagnosen djup depression är arbetsoförmögen. Att vi ska lägga tid på att formulera långa utförliga intyg när tiden bör läggas på att få pat. att överleva till nästa dag«, skriver en läkare.

De läkare som upplevde mest problem i kontakten med Försäkringskassan var läkare som arbetade inom primärvård, psykiatri, reumatologi, ortopedi och neurologi.

Försäkringskassan konstaterar att det finns en hel del att göra för att förbättra samarbetet med läkarkåren, som man beskriver som en av sina allra viktigaste samarbetspartners.