Skador på DNA uppstår varje gång celler delar sig och även från yttre påverkan av UV-strålning, syreradikaler och andra cancerogena ämnen. 2015 års Nobelpristagare i kemi har oberoende av varandra kartlagt flera för människan relevanta mekanismer för DNA-reparation.
I början av 1970-talet visade svensken Tomas Lindahl att DNA sönderfaller i mycket snabb takt. Han upptäckte också det molekylära maskineri, kallat base excision repair, som kontinuerligt motverkar DNA:s kollaps.
Aziz Sancar, amerikansk och turkisk medborgare, har kartlagt den mekanism som cellen använder för att laga UV-skador och andra defekter på DNA orsakade av skadliga ämnen. Mekanismen kallas nucleotide excision repair.
Amerikanen Paul Modrich upptäckte mekanismen mismatch repair som används för att korrigera felaktigheter som uppstår när DNA kopieras under celldelningen.
Förutom att bidra med grundläggande kunskap om hur den levande cellen fungerar ligger pristagarnas upptäckter till grund för exempelvis utveckling av nya cancerbehandlingar. Vid många cancerformer är något eller några av reparationssystemen helt eller delvis utslagna, vilket bidrar till att cancercellernas DNA blir instabilt. Cancerceller är extra beroende av de reparationssystem som fortfarande finns kvar och fungerar. Genom att slå ut kvarvarande reparationssystem kan läkemedel bromsa eller helt stoppa cancerns tillväxt. Ett exempel är läkemedlet olaparib.
Den svenske pristagaren Tomas Lindahl medverkade via telefon under presskonferensen då årets Nobelpris i kemi offentliggjordes.
– Vi behöver förstå hur DNA skadas och repareras för att kunna utveckla bättre läkemedel som selektivt slår mot cancercellerna utan att skada friska celler, sa han.
Ett annat spår i forskningen är att försöka komma åt patogener på samma vis.
– Alla levande celler, även patogener, har reparationsmekanismer som är mer eller mindre effektiva, sa Tomas Lindahl.
Tomas Lindahl (född 1938) är emeritus group leader vid Francis Crick Institute och emeritus director of Cancer Research UK vid Clare Hall Laboratory, Hertfordshire, Storbritannien. Han har bedrivit en del av sin forskning vid Karolinska institutet.
Paul Modrich (född 1946) är investigator vid Howard Hughes Medical Institute och James B. Duke professor of biochemistry vid Duke University School of Medicine, Durham, NC, USA.
Aziz Sancar (född 1946) är Sarah Graham Kenan professor of biochemistry and biophysics, University of North Carolina School of Medicine, Chapel Hill, NC, USA.
