– Det här är en grupp som har en utsatt position och har varit utsatta för trauma, både i hemlandet, på väg hit och i Sverige många gånger. Det som den här gruppen har gemensamt är att det är viktigt med ett tidigt omhändertagande, sa Roya Rashidi, allmänläkare på Flyktinghälsan i Malmö.

Hon var en av de som berättade om sina erfarenheter i mötet med ensamkommande flyktingbarn. Och två problem som hon upplever är att det inte finns någon vårdnadshavare och att det gäller att hitta rätt nivå när man kommunicerar med barnen och ungdomarna. Men hon påminde också om att det inte alltid behöver vara så komplicerat.

– Man behöver inte tala deras språk för att förmedla empati, många gånger kan gester som är lika över hela världen förmedla att man känner med dem.

Seminariets andre talare var Carl-Magnus Forslund, ST-läkare på BUP-kliniken i Malmö, som också träffar många ensamkommande barn och ungdomar i sitt arbete. Han listade ett par saker som är viktiga att tänka på i mötet med ensamkommande flyktingbarn: ha god tid, använda en bra tolk, visa engagemang och intresse, normalisera och validera symptomen, vara hoppfull och korta ner perspektivet för barnen.

– Det finns väldigt många utmaningar som kräver ett annat upplägg än vad som krävs med andra barn och ungdomar, men det centrala är att man har struktur, lugn och ro och empati i mötet med de här barnen. Och att komma ihåg att de har rätt till bedömning och behandling, sa han.

Anna Jakobsson, avdelningschef på socialförvaltningen i Örebro, menade att man ska se dessa barn och ungdomar som en tillgång och sa att hennes bild av de som hon möter inte handlar om traumatiserade barn och ungdomar, även om alla varit med om tuffa saker.

– Jag tycker att jag möter kloka, verbala, samhälls- och fotbollsintresserade ungdomar över lag, men att alla i perioder är ledsna, kravfyllda och stressade. Nästan alla har i perioder svårt att sova och alla bär på en stress att inte lyckas.

Hon berättade också om hur man i Örebro har valt att ha en tydlig och aktiv struktur för boendekedjan för ensamkommande barn och att det är en av faktorerna bakom framgångarna.

– Om vi bygger upp bra boenden så kan vi stötta väldigt mycket själva och använda psykiatrin som konsulter, och den bilden delar de med oss.

För Anna Jakobsson är utbildning a och o, och hon menade att det är viktigt att det finns utbildningsvägar för ungdomarna att etablera, och också att det är viktigt med ett bra stöd från boenden och att samarbetet mellan de gode männen fungerar.

– Om vi tillsammans i samhället jobbar med ett schyst mottagande så kommer de här ungdomarna att gå ut i Sverige och leverera väldigt mycket tillbaka.