Ingemar Persson, pensionerad gynekolog från Uppsala, får kontaktuppgifter från kirurgen Wesam Al Bunni (t h), från Syrien som bor i Nässjö och studerar svenska. Till vänster Omar Dribi. Foto: Rebecka Uhlin

Över huvudet på dem som samlats i den anrika salen i Svenska Läkaresällskapets hus löper en rad av gyllene bokstäver. »Till vetenskapens fullkomnande genom inbördes meddelande af kunskaper och samlad erfarenhet, till främjande af det vänskapliga förtroendet läkare emellan«. Orden är lika aktuella i dag som för tvåhundra år sedan.

– Välkomna, kolleger!

Tobias Alfvén tittar ut över de nästan 60 läkarna, både etablerade och nyanlända, som satt sig tillrätta på de blåa stolarna. Han är ordförande för Svenska Läkaresällskapets (SLS) kommitté för global hälsa och en av dem som ansvarar för »faddersy-stemet« – den idé som ligger bakom att så mån-ga trotsat decemberregnet för en julfika i förra veckan.

Evenemanget, som anordnas gemensamt av Läkaresällskapet och Läkarförbundet, har sin bakgrund i seminariet om flyktingsituationen som SLS höll i oktober. Syftet är att nyanlända läkare ska kunna behålla sin yrkesanknytning i väntan på en svensk legitimation, men också att ge en möjlighet till att knyta kontakter, som sedan kan leva vidare på egen hand. Det är kortfattat ett sätt att gå från ord till handling.

– Det är på individnivå som man verkligen kan göra skillnad. Samtidigt krävs det att de stora systemen fungerar, så att jobba på de två nivåerna känns både bra och viktigt från vår sida, säger Tobias Alfvén.

Ute i foajén har lussekatter, pepparkakor, knäck och polkagrisar dukats fram. Doften av kaffe sprider sig, och samtalen fyller snabbt lokalen. Ett av dem står Tobias Alfvén och Wael Salman för. De har precis bytt nummer för att kunna planera in en framtida fika.

Wael Salman berättar att han är barnkirurg. Att han ibland glömmer av att sjukhuset där han tidigare arbetade nu är sönderbombat. Hur han kom till Sverige från Irak för drygt ett år sedan tillsammans med sin fru och deras tre döttrar. Att en av dem är sjuk och att hennes speciella behov i den situation de befinner sig är svåra att tillgodose. Att familjen nu bor i ett rum och väntar på Migrationsverkets beslut. Och att de hoppas på att få stanna kvar här.

Han tar en klunk av kaffet. Initiativet till julfika menar han är fantastiskt, inte bara för möjligheten att få en inblick i systemet.

– För mig har det varit fantastiskt att möta alla trevliga människor. Det är viktigt att visa att vi finns och att vi kan vara potentiella framtida kolleger, säger han.

– Vi är redan kolleger, bryter Tobias Alfvén in.

– Det är viktigt att komma ihåg.

Wael Salman ler stort.

– Vi behöver det här, att bli välkomnade. Den moraliska biten är betydligt tyngre än vad man kan föreställa sig, men det här har tagit mig ur min nerperiod för första gången på länge. Och den känslan ska jag ta med mig hem till min fru.

Hon är tandläkare och väntar precis som han på att få börja arbeta igen.

– Jag är kirurg och det är ett hantverk. För mig är det en katastrof att inte kunna arbeta på ett år, ett svart tomrum inombords där det saknas något. 

Julfikat lider mot sitt slut och de flesta av deltagarnas telefonböcker har fått nya kontakter. Men framför allt säger många av de nyanlända läkarna samma sak som Wael Salman: att de för första gången sen de kom till Sverige har fått en känsla av att ha blivit sedda som läkare.

Idén med »julfikat« har Tobias Alfvén arbetat fram tillsammans med Läkaresällskapets Filippa Nyberg, Annie Melin och Jaana Loogren samt Åsa Leufven från Läkaresällskapets kommitté för global hälsa och Elin Karlsson och Milla Järvelin från Läkarförbundet. Förhoppningen är nu att en uppföljande träff med fokus på det mer konkreta, både hur etablerade kolleger kan hjälpa till och hur nyanländas väg in i svensk sjukvård kan underlättas, ska kunna ordnas. Tanken är också att Läkaresällskapet och Läkarförbundet tillsammans kan utveckla »faddersystemet«, med ett danskt nationellt system som möjlig förebild.

– Det finns olika modeller att jobba utifrån, men innan man kan lova något här måste vi se och lära. Det krävs att det här görs på ett bra sätt, och förhoppningen är att få något hållbart och långsiktigt, säger Tobias Alfvén.

Här kan du engagera dig för dina utländska kolleger

  • Föreningen Framtida vårdpersonal vill hjälpa nyanlända läkare. Facebookgruppen med samma namn har i dagsläget över 1 200 medlemmar, av vilka 400–500 är läkare, spridda över hela Sverige. Enligt Hussam Shihadeh, överläkare vid geriatriska kliniken på Danderyds sjukhus och en av de som startade föreningen, är tanken att de ska fungera som ett stöd genom processen mot en svensk legitimation. De har också startat ett faddersystem, där nyanlända läkare kan möta kolleger som varit i Sverige under en längre tid. Den som är intresserad av att komma i kontakt med föreningen kan göra det genom ett meddelande på Facebook eller att mejla till framtida.vardpersonal@gmail.com.
  • Läkarförbundet har ett praktiknätverk som den som är medlem och samtidigt inskriven hos Arbetsförmedlingen kan vara med i. Mer information finns på www.slf.se/praktik där du även kan anmäla dig som handledare.
  • Läkare i Världen har en klinik i Stockholm, där man som läkare kan volontärarbeta. Organisationen planerar också att under 2016 starta verksamheter i Uppsala, Göteborg, Skåneregionen och Umeå. För mer information, se http://lakareivarlden.se.
  • Sveriges yngre läkares förening har startat språkkafé i Stockholm. Nästa träff blir den 16 december i sjukhusbiblioteket på Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Vill du delta, eller vill du veta hur man som läkare på annan ort kan plocka upp konceptet lokalt, kontakta Kajsa Holmberg på Sylfs kansli, kajsa.holmberg@sylf.se