Projektet »En värdefull vård« är en fortsättning på den breda debatten om styrningen av sjukvården, som tog fart efter Maciej Zarembas kritiska artikelserie i Dagens Nyheter och fortsatte med Läkaruppropet på sommaren 2013. Kritiken riktade sig främst mot NPM, New public management (se LT nr 18–19 och nr 20/2014).

Inom Läkaresällskapet arbetade man också med de här frågorna, och beslöt att starta en arbetsgrupp som skulle analysera och lägga fram förslag till hur sjukvården ska förändras. Dit inbjöds även de två initiativtagarna till Läkar-uppropet, Märit Halmin och Lollo Makdessi.

– Vi ville kanalisera frustrationen och vända den i något positivt för att utveckla hälso- och sjukvården. Det fanns en möjlighet att förändra som det vore synd att missa, säger arbetsgruppens ordförande Karl Sallin.

Rapporten »En värdefull vård« presenterades i juni 2015, och när remisstiden avslutats i slutet av året hade det kommit in ett 70-tal remissvar. Som helhet är remissvaren förvånansvärt positiva, säger Karl Sallin:

– Det finns ett relativt starkt stöd för majoriteten av våra förslag. Jag hade väntat mig fler negativa remissvar.

Rapporten är nämligen skriven på ett sätt som utmanar till debatt. Man lägger fram ett antal mycket konkreta förslag, som om de genomförs skulle innebära stora förändringar av den svenska sjukvården. Några exempel är att alla invånare ska erbjudas en fast allmänläkarkontakt – vilket innebär att antalet allmänläkare behöver fördubblas till 2025 – att ansvaret för sjukvården ska lyftas bort från landstingen till nyorganiserade universitetssjukvårdsområden, USO, och att sjukvården ska finansieras med ramanslag.

Spetsade ni till förslagen för att ni ville provocera?

– Nej, säger Karl Sallin. Men vi såg ett behov av att vara konkreta. Det finns så många lösa åsiktsförklaringar. Vi ville komma med något konkret som vi kunde få reaktioner på.

– Själva förslagen är resultat av våra analyser. När vi föreslår att sjukvården ska finansieras med ramanslag, beror det på att vår analys visar att dagens ekonomiska styrning har allvarliga negativa effekter.

– Alla är överens om att primärvården måste byggas ut och fungera bättre. Ändå har det inte blivit så. Vår analys är att det behövs en annan organisation för att klara uppgiften.

Inom SFAM, Svensk förening för allmänmedicin, blev det strid om hur »En värdefull vård« skulle besvaras. Styrelsen för SFAM skrev redan i augusti ett långt och delvis mycket kritiskt förslag till remissvar, som även skickades för kännedom till några nyckelpersoner inom Läkaresällskapet.

Detta upprörde medlemsföreningarna, som inte var färdiga med sina diskussioner och som i många fall var mer positiva till rapporten än styrelsen. Bland annat stötte de sig på att styrelsen karaktäriserade rapportens problembeskrivning av sjukvården som överdriven, och på styrelsens rekommendation till Läkaresällskapet att lägga ner det fortsatta arbetet med rapporten.

Gösta Eliasson, ordförande för SFAM Halland och för Fortbildningsrådet, säger att det var med stor förvåning han tog del av SFAM-styrelsens utkast:

– Jag uppfattade »En värdefull vård« som ett viktigt inlägg i debatten. Ett så intressant inlägg i debatten om svensk hälso- och sjukvård har vi inte sett på länge. Det pekade tydligt framåt.

Av 13 remissvar från SFAM:s råd och lokalföreningar, är 11 kritiska till styrelsens förslag och ställer sig i huvudsak positiva till »En värdefull vård«.

Den 30 oktober kom styrelsen tillbaka med ett ändrat remissvar. Borta är den raljanta tonen, liksom rekommendationen att Läkaresällskapet ska lägga ner arbetet med »En värdefull vård«.

I stället har styrelsen vinnlagt sig om att skriva mer om frågor där de tycker att rapporten är bra, säger SFAM:s ordförande Karin Träff Nordström. Exempel på detta är att man framhäver allmänmedicinen och vikten av en personlig läkarkontakt, liksom vikten av strukturerad fortbildning. Men det betyder inte att man blivit överens om allt, framhåller hon:

– Problembeskrivningen kan vi rätt mycket ställa oss bakom, medan vi är mer kritiska mot en del av förslagen till lösningar.

Vad händer nu med »En värdefull vård«? Det avgörs sannolikt i slutet av januari, då Läkaresällskapets styrelse, nämnden, under ett internat ska diskutera remissvaren och framtiden. Det finns olika idéer om hur man ska gå vidare. En del vill att man ska fortsätta att bearbeta rapporten. Men det tycker inte Karl Sallin, som förutom att vara arbetsgruppens ordförande också är ledamot i nämnden:

– Jag tror att dokumentet kommer att vara kvar som det är, säger han. Jag ser framför mig att Läkaresällskapet identifierar en del frågor att driva. Och att det blir nya konstellationer bestående av Läkaresällskapet och dess sektioner, men även andra organisationer, som tar arbetet vidare.

Läkarförbundet förnyar program

Läkarförbundet meddelar i ett kortfattat remissvar att man avstår från att lämna detaljerade synpunkter på »En värdefull vård«, eftersom man just håller på att revidera förbundets sjukvårdspolitiska program och inte vill föregripa detta. Förslag till ny sjukvårdspolitik ska skickas på remiss till delföreningarna i februari, och antas på  fullmäktigemötet i maj.

När det är klart ser ordförande Heidi Stensmyren gärna en dialog med Läkaresällskapet, säger hon:
     – Rapporten tar ett stort grepp och lyfter många av de svåra frågorna. Det är bra. Exempelvis relationen mellan prioriteringar och den professionella yrkesrollen, och svårigheten med olika styrsystem.

Åtta huvudförslag

Rapporten »En värdefull vård« utmynnar i åtta förslag till övergripande förändringar i den svenska sjukvården:

  • Alla invånare erbjuds en fast läkarkontakt med allmänmedicinsk specialistkompetens. Detta innebär att antalet allmänläkare behöver fördubblas till 2025.
  • Hälso- och sjukvård, medicinsk utbildning och forskning organiseras och drivs i nyinrättade statliga universitetssjukvårdsområden, USO.
  • Hälso- och sjukvården finansieras genom ramanslag.
  • Kvalitetsutveckling sker genom professionell granskning och klinisk revision.
  • Styrsignalerna i hälso- och sjukvården reduceras och harmoniseras.
  • Det personliga ansvaret i hälso- och sjukvården stärks.
  • Obligatorisk fortbildning för alla specialistläkare införs.
  • Övergripande reformer av hälso- och sjukvården utvärderas systematiskt.

Därutöver föreslås också ett antal andra åtgärder, som en satsning på prevention och inrättande av en nationell forskarskola i medicinsk etik. En utförlig sammanfattning, liksom hela rapporten, kan laddas ner från Läkaresällskapets webbplats, där också remissvaren ska finnas tillgängliga.