SCB:s stora arbetsmiljöundersökning, som utförs på uppdrag från Arbetsmiljöverket, genomförs vartannat år. För gruppen läkare finns siffror från undersökningarna 1999–2003 respektive 2011–2013.
På flera punkter visar statistiken att läkares arbetsmiljö försämrats sedan millennieskiftet. Framför allt upplever man att inflytandet över arbetssituationen minskat, såväl gällande arbetstakten, uppläggningen av arbetet som när olika arbetsuppgifter ska utföras. Åren efter millennieskiftet var det en av tre läkare som aldrig eller nästan aldrig var med och bestämde hur det egna arbetet skulle läggas upp. Tio år senare var det två av tre.
Bilden av ett minskat inflytande bekräftas i en enkätundersökning 2010 av läkares arbetsvillkor som gjorts på psykologiska institutionen vid Stockholms universitet och som var en uppföljning av en liknande enkät 1992. Där hade andelen som uppgav att de hade inflytande över beslut på avdelningen minskat från 53 till 39 procent mellan 1992 och 2010, och andelen som hade möjlighet att styra upplägget minskat från 54 till 48 procent.
Ett annat tecken i SCB:s statistik på att arbetsmiljön blivit sämre är att fler läkare regelbundet måste hoppa över lunchen, jobba över eller ta med sig arbetet hem. Bilden av en alltmer ansträngd arbetsmiljö är dock inte helt motsägelsefri. Tre av fyra upplevde redan 1999–2003 att man hade alldeles för mycket att göra, en nivå som var lika hög tio år senare. Det är inte heller fler som anger att inflytandet är alltför litet. Och det är färre som upplever arbetet som psykiskt påfrestande.
När det gäller eventuella hälsoeffekter av den mer pressade arbetsmiljön är det klart fler läkare som rapporterar olika typer av värk och smärta. Det är också betydligt fler som ofta känner sig uttröttade i kroppen. Av undersökningen från Stockholms universitet framgår att det var fler läkare 2010 än 1992 som var så trötta efter jobbet att de inte orkade med en aktiv fritid. Andelen läkare med sömnproblem har dock inte ändrats påtagligt enligt någon av undersökningarna.
Det tycks även som om den pressade situationen påverkar synen på jobbet. Läkare är fortfarande av SCB:s undersökning att döma en yrkeskår där en stor majoritet uppskattar sitt jobb. Andelen som är nöjd med sitt arbete har dock minskat något, och andelen som upplever det som meningsfullt ännu mer, dock från en högre nivå.
Enligt båda undersökningarna var det också avsevärt fler som varje vecka kände olust inför att gå till jobbet vid den senare mätpunkten än vid den tidigare.
Har arbetet på din arbetsplats blivit mer pressat de senaste tio åren?
Om ja, påverkar det hälsan hos dig eller dina arbetskamrater?
Marina Tuutma, 55 år, allmänläkare, Karlstad, ordförande i Läkarförbundets arbetslivsgrupp:
– Ja, mycket mer pressat.
– Ja, det har påverkat hälsan hos mina arbetskamrater. Vi är fem läkare. De senaste tre åren har vi haft två som varit sjukskrivna för utmattningsdepression, och en tredje gick ner i tid. Vi har också haft läkare som slutat på grund av arbetsmiljön.
Olle Nelzén, 63 år, kärlkirurg, Skaraborgs sjukhus, Skövde:
– Ja.
– Det vet jag inte, men välbefinnande och trivsel har påverkats. Och man kan inte utesluta att någon farit illa av det. Det är väldigt många som går över till deltidsarbete. Jag också. Jag jobbar med forskning och utveckling på deltid och det blir en avlastning.
Anne Örtqvist, 29 år, vik underläkare, Visby:
– Svårt att svara på. Jag har bara jobbat sedan i januari, men jag har hört av kolleger att det blivit mer pressat.
– Det tror jag absolut. Att man inte alltid kan få ut komp gör att återhämtningen blir för kort. Man blir mer stressad i dag. Att inte få åka på stämman eller vidareutbilda sig och att man hela tiden ska jobba på sjukhuset från morgon till kväll utan möjligheter att reflektera gör att man blir tröttare.
Elisabet Hagert, 43 år, handkirurg och vd, Stockholm:
– Nej. Jag har jobbat privat i sex år och drivit eget företag i tre och ett halvt år. Vi har det fantastiskt bra.
Margareta Hellgren, 60 år, distriktsläkare och forskare, Skövde och Göteborg:
– Ja, tveklöst. I ett 20-årsperspektiv är det väldigt stor skillnad, oerhört mycket tyngre.
– Ja, inte hos mig, det är lättare för mig för jag jobbar halvtid och forskar på halvtid. Men jag ser det hos mina kolleger. Få orkar arbeta heltid. Jag vet inte vart primärvården är på väg. Den sviktar på många ställen.
Shafiqul Islam, 62 år, distriktsläkare, Stockholm:
– Ja, vi träffar minst fem patienter fler per dag i dag. För tio år sedan var det 15 per dag.
– Både och. Inte för mig. Möjligen blir vi lättare sjuka nu för tiden.
Kerstin Bjurling, 67 år, röntgenläkare, Stockholm:
– Det har alltid varit pressat. Och jag har jobbat med mammografi och vi har alltid varit för få.
– Ja, jag tycker det är många som drabbas av utmattningssyndrom och inte orkar. Är någon sjuk eller borta så rasar allting.
Carl-Gunnar Olofsson, 63 år, allmänläkare, Alingsås:
– Ja, vi får inte ha övertid i Närhälsan i VG-regionen men vi får fler och fler arbetsuppgifter. Ökad arbetsmängd, mindre handlingsutrymme.
– Ja, sjukskrivningar i arbetsgruppen. Men jag har klarat mig – genom att skaffa distans, överblick och kunskap om varför det har blivit så här, till exempel genom att besöka riksstämman.
Henry Jablonski, 68 år, psykiater och psykoanalytiker, Stockholm:
– Nej, det har att göra med att jag är min egen och kunnat reglera min arbetstid. Jag har dragit ner från 55 timmar per vecka till halvtid.
– Jag leder många Balintgrupper, både i öppenvården och slutenvården, och för alla kolleger jag träffar har det blivit mer pressat. Högpresterande kolleger känner sig alltmer pressade.
