I november beslutade primärvårdsstyrelsen i Västra Götalandsregionen att Närhälsans vårdcentraler i Mölndal (Åby), Viskafors, Brastad, Åmål och Skara ska läggas ner. Det slutgiltiga beslutet tas av regionfullmäktige i februari, och Fredrik Pellmé, distriktsläkare och styrelseledamot i Nordvästra Götalands läkarförening, ser med spänning fram emot vilken väg man väljer.

– Det blir ju en sorts ultimat bekräftelse på om det här med upphandlad vård fungerar eller inte. Om man väljer en politisk inblandning i detta har man underkänt sitt eget system, men väljer man att löpa linan ut har vi ju någon form av artificiell marknadsekonomi som man menar är viktigare.

Från och med 2016 ska Närhälsans enheter vara självfinansierande eller ha realistiska planer för hur man ska nå dit under året. De fem nämnda vårdcentralerna har dragits med underskott under en längre tid eller har en negativ prognos för de kommande 18 månaderna. Beslutet kom därför inte som någon överraskning, enligt Fredrik Pellmé, och man tycker från fackligt håll att arbetsgivarens resonemang är rimligt. Det egentliga problemet är betydligt större, menar han.

– Det här är toppen av ett isberg där bemanningsfrågan har konkretiserats till sin spets. Det finns inga doktorer, och bemanningsläkare gör att det blir dyrt att bedriva vården. Det gör att man går med förlust, får bristande kontinuitet och dålig vårdkvalitet medan andra aktörer i närheten har en annan organisation.

Han menar också att det inte blir konkurrensneutralt om Närhälsan som koncern inte kan välja vilka enheter som ska drivas, när de privata vårdgivarna öppnar och stänger efter lönsamhet.

– Vi kan inte ha ett lönsamhetskrav på oss om vi inte kan spela på samma villkor, för om man inte får det blir det svårt. Det har vi från facket förståelse för, även om vi har mycket invändningar, säger Fredrik Pellmé.

Enligt honom kommer konkurrenssituationen att köra den offentligt organiserade vården, där det funnits tydliga vårdkedjor och någon sorts verklighetsbaserad resursförbrukning, i graven.

– Om pengafrågan övertrumfar den medicinska kompetensen hela tiden så blir det naturligtvis en situation där man är bakbunden, eftersom man alltid måste välja det billigaste alternativet. Det behövs nationella grepp, eftersom regionerna har för mycket av sina egna fördelningsproblem och inte mäktar med. Någon gång måste man se konsekvenserna, och nu får vi se hur man ställer sig till det.