I början av februari beslutade förbundsstyrelsen att skicka ut det nya programförslaget på remiss till delföreningarna. I dag den 16 februari läggs förslaget ut på Läkarförbundets webbplats så att alla medlemmar kan ge synpunkter på det. Avsikten är att det nya programmet ska behandlas på fullmäktigemötet i maj.

Läkarförbundets nuvarande sjukvårdspolitiska program antogs 2004 och det är dags att se över det, säger förbundsordföranden Heidi Stensmyren. Hon pekar ut några skillnader mellan det nya förslaget och det tidigare:

– Det nya förslaget trycker tydligare på jämlik vård, och vi lyfter mer fram vikten av anpassning till den individuella patienten. Vi lyfter också fram vikten av den professionella yrkesrollen, och att vården ska vara kunskapsbaserad – och framför allt kunskapsskapande.

En tydlig skillnad handlar om statens roll. Programmet från 2004 ville att staten ska ta över landstingens roll som både beställare och finansiär av sjukvården.

Det nya programförslaget går inte lika långt. Man vill ge staten en tydligare roll i frågor av nationellt intresse som gäller vårdens infrastruktur: IT, läkemedel och medicintekniska produkter, kunskapsstyrning, kompetensförsörjning osv. Men på utförarsidan föreslås staten inte lika tydligt finnas med.

Läkarförbundet vill i programförslaget se en mångfald av olika vårdgivare, både offentliga och privata. Upphandlingar måste ske på sätt som innebär att även små, professionsstyrda verksamheter kan delta, fastslår man.

Man föreslår också att det fria vårdvalet ska utvidgas så att det gäller både i primärvården, i den öppna specialistvården och i slutenvården. Det är enbart till den högspecialiserade vården som det ska behövas remiss. Det fria vårdvalet ska gälla både lokalt och i hela landet – liksom fortsatt möjlighet att söka vård i andra EU/EES-länder.

En viktig punkt som inte fanns med i det tidigare programmet är patientens rätt att få en namngiven patientansvarig läkare, PAL. Rätten till en PAL ska inte begränsas till patienter med livshotande tillstånd, säger Heidi Stensmyren:

– Alla patienter behöver det inte. Men de som önskar det, och bedöms behöva det, ska ha en PAL. Det är så vi kan skapa kontinuitet och individanpassa vården.

– Det går att skapa ersättningssystem som främjar kontinuitet, där det finns ett värde i att patienten återkommer till samma läkare, och där det finns en läkare som har det övergripande medicinska ansvaret.

Ersättningssystem har debatterats mycket de senaste två åren. Hur syns det i ert förslag?

– Vi går inte in på de olika ersättningsmodellerna. Det är svårt att säga vad som är det perfekta ersättningssystemet. Men man kan sätta upp vissa ramar som möjliggör för »proffsen att vara proffs«.

– De ska vara tydliga med målen som ska uppnås, men inte exakt hur jobbet ska göras. Och så måste de främja kontinuitet, kvalitet och kunskapsutveckling.

Läkarförbundet har länge drivit att det behövs en storsatsning på primärvården. Men trots att även riksdagen ställt sig bakom målet med en specialist i allmänmedicin per 1 500 invånare är primärvården på många håll i kris. Heidi Stensmyren anser att det behövs nationella initiativ:

– Vi behöver ett eget system för primärvården, eller snarare för hela öppenvården, säger hon. Vi måste sätta oss ner nationellt. Det kanske inte är nödvändigt att man reglerar i detalj, men vi måste få en lösning.

– Sedan 1960-talet talar man i Sverige om en underdimensionerad primärvård, och varje decennium har man en utredning som fastslår det. Nu är det dags att vi tittar på de länder som lyckats etablera en välfungerande, tillräckligt utbyggd primärvård. Det borde vara dags för landstingspolitiker att åka på studieresor till framför allt Norge, som lyckades vända situationen på några få år.