Vägen framåt för de första kvinnliga läkarna var både lång och gropig. I slutet av 1800-talet hade de precis fått rätt att avlägga läkarexamen, men fick ännu inte ha statliga tjänster. Då medicine kandidaten Ada Nilsson 1899 nekades ett vikariat vid ett sinnessjukhus i Göteborg på grund av sitt kön slöt 31 kvinnliga läkare, medicine kandidater och medicinstuderande upp bakom en petition till kungen. Detta låg till grund för en ny förordning år 1903, då kvinnliga läkare ansågs kunna ha ett antal befattningar, om än inte alla. Först 1925 fick de kvinnliga läkarna inneha tjänster på statliga sjukhus.

Innan dess hade dock ett antal kvinnliga läkare åter tröttnat på den rådande ordningen och 1916 såg Kvinnliga läkares kommitté, ur vilken Kvinnliga läkares förening är sprungen, dagens ljus för förs­ta gången. Kvinnlig rösträtt, lika lön för lika arbete och rätten till tjänster var de frågor som väckte behovet av sammanslutningen. Grundare var bland annat Karolina Widerström, som 1888 blev den första kvinnan att ta sin läkarexamen i Sverige och dessutom kommitténs första ordförande. I en skrivelse som publicera­des i Läkartidningen 1917 kan man läsa att det vid kommitténs start fanns sammanlagt 52 kvinnliga legitimerade läkare och 58 kvinnliga medicine kandidater. Den är undertecknad av fem kvinnliga läkare och manar till förändring.

»Vidare kan det i längden väl knappast vara förenligt med god ordning att, som nu flera gånger fått ske, en manlig läkare anskaffats, som endast nominellt stått för sjukvården å t ex lasarett, tuberkulossjukhus eller att extra provinsläkardistrikt skötts av kvinnlig läkare men en skenvikarie underskrivit de officiella pappren.« (Läkartidningen 1917).

Det är nu hundra år senare. I dag är runt hälften av Sveriges läkare kvinnor och Kvinnliga läkares förening (KLF) en av läkarförbundets största intresseföreningar med runt 1 500 medlemmar. KLF:s ordförande Ingela Heimann och gynekologen Karen Nielsen, som tidigare varit internationell sekreterare i KLF, sitter i ett av Läkarförbundets mötesrum där pärmar med urklipp från föreningens historia breder ut sig över bordet, dokument från över en handfull kvinnors kamp för rätten att kunna utöva sitt yrke till dagens frågor. Mycket har givetvis hänt, det är de båda överens om, men ännu känns en del ämnen igen från starten.

– Det finns många milstolpar i samhället under vägen som naturligtvis har påverkat kvinnliga läkare, men vi jobbar fortfarande för lika lön för lika arbete och att man ska bedömas utifrån kompetens och kunskap i stället för kön, säger Ingela Heimann och fortsätter:

– De första kvinnliga doktorerna fick inte bli det de egentligen ville. De hamnade i det privata, mycket med kvinnosjukvård för det ansåg man att kvinnor kunde syssla med.

Hon berättar att föreningen skapades ur en politisk kontext med ambitionen att förändra och att det till viss del fortfarande är en drivkraft. Men tittar man i backspegeln finns också tider då man trott att målet nåtts.

– Under 1960- och 70-talen trodde man till exempel att man hade ett ganska jämställt samhälle, och då blev andra saker intressanta. Man träffade fortfarande varandra i föreningen, men jobbade kanske inte så aktivt med själva förändringsarbetet. Det har vi däremot gjort de senaste åren, säger Ingela Heimann.

Just frågan om lika lön är fortfarande het. Läkarförbundets senaste statistik, från 2014, visar att kvinnliga läkare i genomsnitt tjänar 5 500 kronor mindre än män. I en motion till förbundets fullmäktigemöte förra året påpekade KLF att en kvinnlig läkares livslön är i genomsnitt en halv miljon kronor lägre än en manlig läkares. Motionen röstades igenom och förbundet fick uppdraget att analysera dessa strukturer och deras konsekvenser.

Pionjärerna bland de kvinnliga läkarna var engagerade i fler kvinnofrågor. Karolina Widerström var en föregångare när det gällde sexualundervisning/sexualhygien för kvinnor. Det var även Ada Nilsson, Alma Sundquist och Andrea Andreen, som alla tre var med i kampen om de kvinnliga läkarnas rättigheter. Dessutom hade dessa kvinnor ett politiskt engagemang i en rad olika föreningar och förbund.

»Men nu äro vi väl ense därom att Fredrika Bremer-förbundets verksamhet kunna kvinnorna helt enkelt icke undvara. Det är ju förnämligast den, som bildar den fasta, pålitliga grunden för kvinnosaksverksamheten i vårt land.« (Brev från Karolina Widerström till Selma Lagerlöf daterat påskafton 1924, som finns att läsa på Kungliga biblioteket.)

Det breda perspektivet tror Karen Nielsen fortfarande är en sak som kanske skiljer Kvinnliga läkares förening från Läkarförbundets övriga föreningar.

– Föreningen har under åren engagerat sig i andra frågor i samhället – abortfrågan, första världskrigets fredsarbete, och under andra världskriget tog man ställning för kolleger som inte är svenska, säger hon.

Hon tror att det kan handla om att genusperspektivet egentligen inte kan renodlas och att man som förening inte har varit rädd för att ha åsikter.

– Många läkare kan vara rädda för det eftersom det kan bli politiskt, säger Karin Nielsen.

Både hon och Ingela Heimann är överens om att många läkare anser att de inte gör skillnad på män och kvinnor, men det menar de är en fälla – framför allt eftersom sjukvården är patriarkaliskt uppbyggd.

– Det ligger i hela vår samhällsstruktur, och det bryter man inte så snabbt. Det är den där osynligheten som man slåss mot. Tyvärr är det många unga som inte ser det innan man brakar i glastaket, men när man som kvinna börjar konkurrera om makten så märks det. Det drabbar ju också män som inte heller är bekväma i den hierarkin, säger Ingela Heimann.

– Det tog ett par år innan jag hittade markörerna som jag kunde identifiera mig med. Därför är det viktigt att det finns förebilder och föregångare, säger Karen Nielsen.

»Kanske i intet land har de kvinnliga läkarna så snabbt vunnit en god ställning som i Sverige. Detta är i hög grad Karolina Widerströms förtjänst. Rättrådig, rakryggad, framsynt och offervillig gjorde hon sin insats.«
(Nanna Svartz minnesord över Karolina Widerström, publicerade i Svenska Dagbladet 1949 och återgivna i Andrea ­Andreens bok från 1956 [4].)

Tidslinje

1825 Maria Jansson får tillstånd från Kungliga Medicinalstyrelsen att utöva läkekonst, dock var hon inte utbildad läkare [1].

1849 Elizabeth Blackwell examineras från Geneva Medical College i staten New York som första kvinna med medicinsk utbildning i modernt sammanhang. Hon hade avvisats från tolv utbildningsanstalter [3, 4].

1858 Ogifta kvinnor kan vid 25 års ålder bli myndiga efter anmälan till domstol. Gifter de sig blir de dock omyndig [2, 4]. Från år 1721 gällde 21 år som myndighetsålder för alla män, innan dess gällde 15 år [5].

1862 Ogifta kvinnor, änkor och män får inkomstgraderad kommunal rösträtt [2].

1863 Ogifta kvinnor blir myndiga vid 25 års ålder, utan att behöva ansöka om det i domstol [2].

1864 Män har inte längre laglig rätt att aga sin hustru [2].

1869 Världens första kvinnosaksförening bildas. Den heter National Woman Suffrage Association och samlar amerikanska kvinnor. [6]

1870 Kvinnor får avlägga läkarexamen i Sverige [3, 4]. Bakgrunden var en motion vid 1865–66 års riksdag från C J Svensén, en medlem av bondeståndet, där han föreslog att kvinnor borde ha samma rätt som män att utexamineras från universiteten i riket [4].

1872 Kvinnor får själva bestämma vem de ska gifta sig med [2]. Betty Pettersson blir första kvinnan att skriva in sig på ett universitet (Uppsala). Hon fick dock inte delta i andra aktiviteter än föreläsningar och seminarier och var tvungen att ha med en manlig släktning vid besök hos rektorn eller nationen [7].

1873 Svenskan Charlotte Yhlén tar sin medicinska examen vid Women’s Medical College i Pennsylvania. Samma år skriver hon och Hildegard Björck in sig vid Uppsala universitets medicinska fakultet som de två första kvinnorna i Sverige [1, 4].

1878 Finländskan Rosina Heikel blir den första kvinnan i Norden som utbildar sig till läkare [3, 4].

1879 Hildegard Björck tar sin medicine kandidatexamen vid Uppsala universitet [4].

1884 Ogifta kvinnor blir myndiga vid 21 års ålder, precis som männen [6].

1885 Danskan Nielsine Nielsen avlägger läkarexamen vid Köpenhamns universitet [3, 4].

1886 Svenskan Julia Brinck tar läkarexamen vid London School of Medicine for Women. [1] Sveriges barnmorskeförbund blir Sveriges första yrkesförening för kvinnor [2].

1888 Karolina Widerström tar läkarexamen som den första kvinnan i Sverige [1–4].

1892 Hedda Andersson tar som andra kvinna i Sverige läkarexamen, då vid Lunds universitet [1, 3, 4].

1896 Maria Folkeson blir den tredje kvinnan i Sverige att ta läkarexamen [4].

1899 Karolina Widerström ger ut boken »Kvinnohygien«, ett område där hon var banbrytande [4].

1900 Anna Stecksén disputerar som första kvinna i Sverige vid Karolinska institutet. ”Studie öfver Curtis blastomyocel – från svulst-etiologisk synpunkt” är avhandlingens namn [8].

1901 En petition för kvinnors rätt till att praktisera som läkare i det offentliga överlämnas till kungen. Den ledde senare till att kvinnor kunde ta anställning i allmän tjänst. Bakgrunden var att Ada Nilsson 1899 nekats ett vikariat på grund av sitt kön [3, 4]. Rätt till ledighet, utan lön, vid barnbörd införs [2].

1902 Kvinnornas fackförbund bildas [2]. Förening för kvinnors politiska rösträtt bildas lokalt i Göteborg och Stockholm [6].

1903 Ogifta kvinnliga läkare får rätt till ett antal befattningar så som underläkare vid länslasarett och sinnessjukhus [3, 4]. Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt bildas genom att lokalföreningarna slås ihop [6].

1904 Akademiskt bildade kvinnors förening, i dag Kvinnliga akademikers förening, bildas (2, 9).

1905 Ada Nilsson förekommer som första kvinna i Läkartidningen. Referatet har rubriken »Die biologische Bedeutung der Eierstöcke nach Entfernung der Gebärmutter« [10].

1906 Finska kvinnor får rösträtt [6].

1909 Grundlagshindret för kvinnor att inneha vissa läkartjänster tas bort, dock dröjde det praktiska genomförandet till 1925 [4].

1910 Karolina Widerström blir ordförande för Akademiskt bildade kvinnors förening, nu Kvinnliga akademikers förening [9]. Hittills har 38 kvinnor utexaminerats från svenska medicinska fakulteter [1]. Dessutom får kvinnor ha kommunala poster [2].

1913 Norska kvinnor får rösträtt [6].

1914 Selma Lagerlöf blir den första kvinnliga ledamoten i Svenska Akademien [7]. Det finns 47 kvinnor med svensk läkarexamen [1].

1915 Danska kvinnor får rösträtt [6].

1916 Kvinnliga läkares kommitté, som Kvinnliga läkares förening är grundad ur, bildas [3, 4, 11].

1918 Karolina Widerström blir ordförande för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt [3, 4]. Kvinnliga läkares kommitté byter namn till Kvinnliga läkares permanenta kommitté [4].

1919 Svenska kvinnor får allmän rösträtt och kan väljas in i riksdagen [2].

1920 Sammanlagt 81 kvinnor har tagit läkarexamen i Sverige [1].

1921 Första valet där kvinnor får rösta och Kerstin Hesselgren blir den första kvinnan att väljas in i riksdagens första kammare. Ytterligare fyra kvinnor väljs in i andra kammaren. Dessutom blir även gifta kvinnor myndiga vid 21 års ålder [2].

1923 Behörighetslagen antas, där kvinnor får rätt till statliga tjänster, om de inte riskerar att behöva utöva våld [2].

1925 Kvinnor får ha tjänster vid statliga sjukhus efter att behörighetslagen träder i kraft [1, 2, 4].

1926 Kvinnliga läkares permanenta kommitté blir Kvinnliga läkares klubb [4].

1927 Flickor får samma rätt som pojkar att avlägga studentexamen vid statliga gymnasier [1, 2].

1930 Totalt 160 kvinnor har läkarexamen från svenska medicinska fakulteter [1].

1933 Karolina Widerström promoveras till medicine hedersdoktor vid Karolinska institutet [4, 12].

1937 Nanna Svartz blir den första kvinnliga professorn i statlig tjänst [3, 8].

1947 Karin Kock blir Sveriges första kvinnliga statsråd [7].

1948 Totalt finns 384 kvinnliga medicine licentiater i Sverige, vilket är 8,9 procent av samtliga [4].

1949 Skrivningen »infödde svenska män« ändras till »svenska medborgare« i regeringsformen [2].

1951 Vid makens frånfälle får kvinnor lov att bli förmyndare för sina egna barn [2].

1955 Rätt till 90 dagars mammaledighet [2]. Totalt har 652 kvinnor avlagt examen vid medicinska fakulteter i Sverige [1].

1968 Gunilla Landergren väljs som första kvinna in i Läkarförbundets centralstyrelse (nu förbundsstyrelse) [13]. Läkarförbundet bildades 1903.

1969 Kvinnliga läkares klubb byter namn till Kvinnliga läkares förening, KLF [11].

1975 Totalt finns 3 034 kvinnliga läkare i Sverige, vilket är 20,6 procent av alla levande läkare i Sverige vid tidpunkten [1].

1976 KLF blir en del- och intresseförening i Sveriges läkarförbund [11].

1979 Barbro Westerholm blir Socialstyrelsens första kvinnliga generaldirektör [14]. Riksdagen antar lagen om jämställdhet i arbetslivet [2].

1980 Lag mot könsdiskriminering i arbetslivet införs tillsammans med JämO [2].

1984 Kerstin Ermebrant väljs som första kvinna till ordförande för en yrkesförening – DLF (Distriktsläkarföreningen) [15].

1985 Då Karin Söder blir partiledare för Centerpartiet är det som den första kvinnliga partiledaren för ett riksdagsparti i Sverige [2].

1989 Alla yrken öppnas för kvinnor [2].

1991 Jämställdhetslagen kommer till [2].

1993 Catarina Andersson Forsman blir Sylfs första kvinnliga ordförande [16]. Kerstin Hagenfeldt väljs till ordförande för Läkaresällskapet som första kvinna [17].

1994 I Sveriges riksdag är 144 av 349 ledamöter kvinnor [2].

1995 Förordningen om positiv särbehandling vid tillsättandet av professorer och forskarassistenter antas [2].

1998 Lagen om kvinnofrid träder i kraft [2].

2001 Lag om likabehandling av studenter vid högskola införs [2].

2003 Marie Wedin blir ordförande för Sjukhusläkarföreningen (nu Sjukhusläkarna) som första kvinna [18].

2004 Läkarförbundet får sin första kvinnliga ordförande i Eva Nilsson Bågenholm [19]. Samma år får Karolinska institutet sin första kvinnliga rektor, Harriet Wallberg-Henriksson [8].

2008 Ny diskrimineringslag antas [2].

2013 Malin Sund blir Sveriges första kvinnliga professor i kirurgi vid Umeå universitet [20].

2015 För första gången är hälften av Läkarförbundets medlemmar kvinnor [21].

2016 Lördagen den 23 april firar Kvinnliga läkares förening 100-årsjubileum i Svenska Läkaresällskapets hus. Bland annat kommer Gun Heimer, professor i kvinnomedicin, Maria Sveland, journalist och författare, Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi, och Yvonne Hirdman, genusforskare och professor emeritus vid Stockholms universitet, att föreläsa under dagen. För mer information, se slf.se/klf