I många länder är det rutin att ansvarig sjukhusläkare ringer upp patientens ordinarie läkare efter en sjukhusvistelse. I Sverige är det mindre vanligt, vilket är ett av skälen till att den svenska vården får sämre kontinuitetspoäng i internationella jämförelser.

Tanken med förslaget att sidotjänstgöring inom primärvården ska ingå i ST-utbildningen för sjukhusspecialiteter är att stärka samarbetet mellan primärvård och sjukhusvård (se ruta). Hanna Skytt, distriktsläkare och chef på Åby vårdcentral, en knapp mil norr om Norrköping, tycker att förslaget är utmärkt.

– Jag kan tycka att det är konstigt att det inte redan är så, i och med att vi allmänmedicinare själva är ute överallt och randar oss. Framförallt skulle det vara bra för informationsutbytet och för en ökad förståelse för hur primärvården fungerar.

Hanna Skytt talar av erfarenhet. Vårdcentralen har nämligen redan haft ST-läkare från andra specialiteter som frivilligt randat sig där. En av dem är Giorgios Karamanof, ST-läkare i geriatrik, som tjänstgjorde på vårdcentralen tre månader hösten 2015. Eftersom han utbildats till läkare i Grekland och inte gjort AT tyckte han att han behövde få en inblick i den svenska primärvården.

– När jag började jobba på sjukhuset var primärvården bara ett ställe dit man skickar en remiss: »Tacksam uppföljning av patienten«. Nu förstår jag mycket bättre hur det fungerar och jag vet att kollegorna i primärvården försöker så mycket som möjligt, men att de inte kan göra allt. Så om det finns något jag kan göra på sjukhuset så försöker jag göra det innan jag remitterar, säger Giorgios Karamanof, som också börjat skriva sina remisser på ett annat sätt.

– Jag försöker vara mer konkret, till exempel »jag har satt ut det här läkemedlet, kan ni ta ställning till om det ska sättas in igen«, eller »jag föreslår en ny provtagning om en månad«. Jag försöker få med mer information som behövs.

– För att du vet mer vad som behövs, fyller Hanna Skytt i.

Det faktum att allt fler svenska läkare fått sin utbildning i länder som saknar AT lyfter utredningen upp som ett skäl att se över frågan. Hanna Skytt tror dock att även de som gjort AT har nytta av att komma tillbaka till primärvården.

– Det blir en annan infallsvinkel under ST. Då relaterar man till sin egen specialitet: Hur jobbar jag mot primärvården?

Samtidigt med Giorgios Karamanof tjänstgjorde en ST-läkare i arbets- och miljömedicin på vårdcentralen. Distriktsläkaren Josabeth Hultberg, som var hennes handledare, delar utredningens uppfattning att de personliga kontakter som uppstår vid randningen kan underlätta informationsutbytet.

– Det blir lättare att ta telefonen när man vet vem som sitter på andra sidan. Och ett av argumenten för allmänläkarnas sidoutbildning på sjukhusen är ju att skapa ett kontaktnät, så på det sättet vore det naturligt att fanns en ömsesidighet i det.

När det gäller sidotjänstgöringens längd är de tre ense om att mellan tre och sex månader är lämpligt.

– Ska man uppleva kontinuiteten krävs det minst tre månader, säger Josabeth Hultberg.

Tror ni att andra specialiteter skulle vara redo att släppa till den tiden?

– Ja, internmedicin och allmänmedicin ligger ju många gånger ganska nära varandra, det är ju inte helt olika spår, så man borde kunna se fördelarna, säger Hanna Skytt.

Den första ST-läkare från en annan specialitet som man tog emot var en ST-läkare i internmedicin 2012. Hon trivdes så bra att hon blev kvar; randningen övergick i en ST i allmänmedicin. I dag arbetar hon som distriktsläkare vid vårdcentralen.

– Så det är ju en potentiell fördel med att sjösätta ett sådant här system brett, att det är rekryteringsbefrämjande. Och vill man fullfölja intentionen i Göran Stiernstedts rapport är det ju ett väldigt konkret sätt att flytta vården från sjukhus till primärvård att några faktiskt byter specialitet, säger Josabeth Hultberg.

Fakta

I januari överlämnade regeringens särskilde utredare Göran Stiernstedt utredningen Effektiv vård (SoU 2016:2). Ett av många förslag för att öka effektiviteten i den svenska vården var att Socialstyrelsen ska utreda om sidotjänstgöring inom primärvården ska ingå i ST-utbildningen för specialiteter som regelmässigt behöver samverka med primärvården. Syftet är att stärka samarbetet mellan sjuk- och primärvård och öka förståelsen för primärvårdens möjligheter och arbetssätt.