– Jag tror att vi nu är många som är mycket intresserade av en extern kandidat, men det beror helt på vilka som dyker upp, säger Lars Leijonborg, ordförande i KI:s konsistorium.
Rekryteringsarbetet med att finna en ny rektor till Karolinska institutet, KI, har tagit sin början, och tanken är att personen i fråga ska vara på plats i början av nästa år. Konsistoriet, som KI:s styrelse kallas, har utsett en valkommitté som leder arbetet och en ny kravprofil för rektorsrollen har tagits fram. Lars Leijonborg, ordförande i KI:s konsistorium, har rollen som ordförande även i valkommittén.
Om man jämför kravprofilen med den som fanns förra gången en rektor skulle rekryteras, vad är annorlunda den här gången?
– Jag skulle säga att det mesta är lika. Naturligtvis lever vi väldigt starkt i kölvattnet av Macchiarini-affären, och det är klart att man kan spåra den hänsynen i texten, men i huvudsak söker vi ju en framstående akademisk ledare som själv är en framstående forskare och dessutom är en person med erfarenhet av undervisning. Jag vill ändå betona att kraven är de samma som de alltid ska vara när man söker en rektor till ett stort internationellt medicinskt universitet, säger Lars Leijonborg.
Ser du några speciella svårigheter i rekryteringsarbetet nu efter den senaste tidens händelser?
– Jag vet inte hur stort sökintresset kommer att vara, men jag hoppas att det här jobbet fortfarande uppfattas som mycket spännande och därför blir attraktivt för de allra bästa. Det är klart att jag inte ska sticka under stol med att Macchiarini-affären har lärt oss en hel del. Och jag skulle vilja lyfta fram ordet integritet. KI är fullt av mycket starka personer med mycket starka viljor, och det innebär att beslutsfattaren i toppen befinner sig konstant i tryck från kolleger och andra intressenter. Då är det väldigt viktigt att man har styrka att följa sin egen väg och stå emot påtryckningar.
Söker ni främst kandidater internt eller externt?
– Det är helt öppet. KI har i modern tid alltid rekryterat internt. Man har inte på något sätt uteslutit andra sökanden, men det har landat i interna kandidater. Jag tror att vi nu är många som är mycket intresserade av en extern kandidat, men det beror helt på vilka som dyker upp. Vi har också en vikarierande rektor, Karin Dahlman-Wright, som fungerar mycket bra i sin roll som vikarierande rektor.
Men du ser ändå en vits med att det kommer någon utifrån?
– Ja, jag ser en vits med en extern person. Förutsättningen är att den externa personen klarar sig när vi värderar och mäter henne eller honom mot interna kandidater och att vederbörande verkligen är bättre. Men det finns definitivt en poäng i att vi den här gången rekryterar externt, och det är det många som säger till mig internt. Det ska också sägas att vi den här gången faktiskt inte har satt upp svenska språket som ett absolut krav. Jag tror att svenska språket är väldigt viktigt, men om en sökande har väldigt goda andra kvalitéter och vi tror att språkfrågan kan hanteras, så kan en icke svenskspråkig bli aktuell.
Hur ser du på ditt uppdrag?
– Det känns ansvarsfullt. Jag kanske ska påpeka att jag faktiskt inte var inblandad i den förra rekryteringen. Och Anders Hamsten ansågs, fram till Macchiarini-affären exploderade, vara en av de bästa rektorer som KI har haft i modern tid och en mycket lyckad rekrytering. Utan att bli helt besatt av Macchiarini-affären ska vi naturligtvis väga in de erfarenheter vi har anledning att dra av hur det som hände kunde inträffa.
Hur ser du på möjligheten att återuppbygga förtroendet helt efter Macchiarini-affären?
– Jag tror att de möjligheterna är goda på lite sikt och där har naturligtvis en ny rektor en väldigt stor roll. Vi ska både visa framfötterna när det gäller våra akademiska resultat i form av god utbildning och bra banbrytande forskning, men också visa ödmjukhet och erkänna att det som hände naturligtvis är någonting som absolut inte får hända.
