Många kom till Läkartidningens seminarium »Efter Macchiarini – hur går vi vidare?« i Almedalen. Från vänster Karin Dahlman-Wright, Bosse Lindquist och Pelle Gustafson.

Foto: Michael Lövtrup

Mycket av problemen med Paolo Macchiarinis syntetiska luftstrupar var kända genom den oredlighetsanmälan som fyra läkare på Karolinska universitetssjukhuset gjorde sommaren 2014. Ändå var det först i vintras, efter den dokumentär som SVT sände, som de starka reaktionerna kom.

Bosse Lindquist, upphovsman till dokumentären, berättade att han inte hade räknat med att »en tre timmar lång dokumentär om luftstrupar« skulle få sådant genomslag.

– Det måste ha berört djupare frågor kring exempelvis hur vi kan lita på de läkare och den sjukvårdspersonal vi kommer till i ett utsatt läge. För som patient är man i ett utsatt läge och är beroende av att kunna lita på sjukvården. Och forskning är också extremt viktigt och är den inte korrekt så faller hela fundamentet för samhället, sa Bosse Lindquist.

Karin Dahlman-Wright, vikarierande rektor för Paolo Macchiarinis tidigare arbetsplats, Karolinska institutet, berättade att hon, som inte var inkopplad i utredningen, tyckte att det var märkligt att Paolo Macchiarini friades för forskningsfusk i augusti 2015.

– Det sa jag till Anders Hamsten [KI:s tidigare rektor, reds anm] i januari.

Sven Stafström, generaldirektör för Vetenskapsrådet, tyckte att det i efterhand kändes bra att Vetenskapsrådet var en av de aktörer som tidigast reagerade. Redan sommaren 2015, när det i den externa utredningen framgick att Paolo Macchiarini inte sökt etiktillstånd för sina operationer, drog man in hans forskningsanslag. Frågan är vilka lärdomar myndigheten drar för framtiden?

– Vi har tittat på hur vi kunde ha agerat annorlunda och jag tror inte att vi hade kunnat hantera projektbeskrivningen annorlunda i det läget, det var ett spännande projekt. Men det man kan fundera på är den sökandes CV, det var ju felaktigheter i Macchiarinis CV. Vi har stor tillit till forskare och lärosäten, men man skulle kunna införa en rutin där man granskar CV, det är en lärdom vi har dragit, sa Sven Stafström.

Karin Dahlman-Wright tyckte att det var för tidigt att säga exakt vilka lärdomar som ska dras av Macchiarini-affären innan de pågående utredningarna är klara. Men vissa åtgärder har man vidtagit där man sett brister som kan ha bidragit till det inträffade, berättade hon. Man har exempelvis börjat med noggrannare CV-kontroller, inklusive referenstagning. Man har också vidtagit vissa åtgärder när det gäller kontrollen av forskarnas bisysslor.

– Vi har också sett över rutinerna för oredlighetsärenden så att de blir mer transparenta. Med våra nya rutiner hade Paolo Macchiarinis kommentarer gått tillbaka till den externa utredaren för ytterligare kommentarer.

Både Sven Stafström ochh Karin Dahlman-Wright menade att affären skadat förtroendet för svensk forskning.

– Det värsta är att människor kommit till skada fysiskt och psykiskt. Men det har också påverkat svensk medicinsk forskning och det är ett förtroendeproblem som vi har att arbeta med. För ett universitet som har som mission att förbättra människors hälsa blir det här ju lite bakvänt, sa Karin Dahlman-Wright.

Något som enligt Sven Stafström behövs är en kulturförändring på lärosätena.

– Man måste från lärosätenas ledning och neråt driva fram en kultur där man diskuterar och kritiskt granskar den forskning som bedrivs, inte bara i den enskilda forskargruppen utan i ett kollegialt samtal.

Pelle Gustafson, chefläkare på Patientförsäkringen LÖF, menade att man måste vara medveten om att liknande saker kan hända i alla organisationer. Han såg direkta paralleller till ett par uppmärksammade sjukvådsskandaler i England, däribland den så kallade Mid Staffs-skandalen. 

– Det fanns människor som slog larm inåt, men ingen reagerade. När man sedan började larma utåt blev man motarbetad.

Därför tyckte Pelle Gustafson att de pågående utredningarna borde kompletteras med att de läkare som varnade för Paolo Macchiarinis verksamhet får en offentlig upprättelse.

– Det skulle skicka signalen att det inte bara är okej utan viktigt att man kliver fram. Det skulle vara ett vaccin mot att det upprepas.

Även Karolinska universitetssjukhuset, där Paolo Macchiarini utförde sina operationer, hade bjudits in till seminariet men tackat nej. På sätt och vis var det talande; Karolinska universitetssjukhuset har till skillnad från Karolinska institutet hittills mött den kritik man fått med kompakt tystnad. Bosse Lindquist konstaterade att det också så här långt främst är Karolinska institutet som fått schavottera.

– Det är lite orättvist. Det är på Karolinska universitetssjukhuset man använde mediciner utan tillstånd, det är där man använde implantat utan tillstånd, och det är där människor dog.