De tre professorerna, med bakgrund i bland annat Centrala etikprövningsnämndens expertgrupp för oredlighet i forskning, tidigare Medicinska forskningsrådets nämnd för forskningsetik samt Försvarshögskolans forskningsetiska råd, anser i likhet med många andra att utredningen av forskningsfusk måste ske av en från lärosätena oberoende instans.

Samtidigt betonar de i debattartikeln att forskningsetiken bör betraktas som akademins eget normsystem, inte som en del av rättssystemet. De som bedömer forskningsfusk bör därför vara »framstående och demonstrerat oberoende företrädare för forskningsprofessionen«, inte företrädare för domstolar, myndigheter eller civilsamhälle. De anser dock att rättslig expertis bör bistå i bedömningarna.

För att understryka att det är vetenskapssamhället självt som hanterar oredlighet föreslår debattörerna att den oberoende instansen i särskilt allvarliga fall kan föreslå att en forskare fråntas arbetsuppgifter eller akademisk titel. Att verkställa en sådan åtgärd är dock ett arbetsgivaransvar, konstaterar de.

En särskild utredare ser för närvarande över systemet för hantering av oredlighet i forskningen. I direktiven ingår att ta ställning till om det bör finnas en oberoende instans dit den som misstänker forskningsfusk kan rikta sig direkt, utan att gå via sin arbetsgivare. Utredningen ska presentera sina förslag senast den 25 november.