Vid mötet i riksdagen deltog (från vänster) David Matas, människorättsjurist, Man-Yang Ng från International Society for Human Rights, Niclas Malmberg, riksdagsledamot Miljöpartiet och David Kilgour, tidigare åklagare och parlamentsledamot i Kanada. Foto: Joakim Andersson

Den officiella kinesiska siffran över hur många organtransplantationer som utförs i landet varje år är omkring 10 000. Enligt rapporten »Bloody harvest« – blodig skörd – är dock den verkliga siffran betydligt högre, mellan 60 000 och 100 000.

Gapet ska enligt rapporten framför allt bestå av organ från samvetsfångar som hållits i arbetsläger och sedan avrättats. Det rör sig bland annat om religiösa och etniska minoriteter i Kina. Till exempel följare av falungong, en stor andlig rörelse som förbjöds i Kina 1999.

– Det är en ny form av ondska, och vi måste alla göra vad vi kan för att stoppa det. Jag tror vi är nära ett genombrott, säger David Kilgour, en av rapportens författare och tidigare åklagare och parlamentsledamot i Kanada.

Kilgour och hans kollegor har fått fram den högre siffran genom att bland annat titta på och lägga ihop statistik för enskilda sjukhus i Kina, där väntetiden för organtransplantation i många fall är mycket kort.

I rapporten finns även vittnesmål från frigivna fångar som berättat om tortyr och hot om att få organ transplanterade. Men, medger David Matas, människorättsjurist och medförfattare till rapporten, att hitta levande vittnen är svårt.

– Vi kan inte plocka fram ett offer som ställer sig upp framför en tv-kamera och säger: »jag har blivit dödad för mina organ, och min kropp är kremerad«, men generellt har personer som ifrågasätter och kritiserar oss inte läst vår undersökning, säger han.

Kinesiska regeringen gör ingen hemlighet av att de använder organ från dödsdömda och avrättade fångar från landets ordinarie rättsystem, men dessa organ täcker enligt rapporten inte i närheten det totala antal transplantationer som utförs i Kina varje år. 

Transplantationerna är inte bara för inhemska kinesiska patienter, utan ett stort problem är också en påstådd massiv organturism från andra länder.

Förutom att uppmärksamma och sprida kunskap i denna fråga är ett av målen för David Kilgour och David Matas att bilda en internationell koalition, för att i förlängningen få till en oberoende utredning av organtransplantationer i Kina.

Varför är det viktigt att ni kommer till Sverige och pratar om denna fråga? 

– Jag tror att Sverige kan gå i bräschen och vara ett gott exempel för andra länder. Allt vi ber om är ett svenskt förbud mot organturism för svenska medborgare. Liknande lagstiftning är på plats i några andra länder. Förhoppningsvis kan det bli samma sak här. Sedan är både jag och David Matas lite generade att Kanada inte var det första landet att införa detta, men vi hoppas att det snart blir verklighet, säger David Kilgour.

Vad kan svenska läkare lära sig av innehållet i rapporten?

– De kan lära sig att detta är ett brott mot mänskligheten i industriell skala, och att de inte bör vara en del av det. Jag hoppas de förstår att det som händer i Kina bryter mot varje princip om medicinsk etik. Det vi säger är: Om det finns någon som helst misstanke att personer fått tag i organ genom att döda människor, samarbeta inte med dem, låt dem inte komma till Sverige för att lära sig transplantationstekniker, och låt dem inte delta i vetenskapliga arbeten. Jag ber svenska läkare att hedra sin profession.

På mötet i riksdagen deltog även riksdagsledamoten Niclas Malmberg (MP). På frågan vad svenska parlamentariker gör i den här frågan svarade han:

– Jag har skrivit en motion om att få samma lagstiftning som i Spanien, det vill säga att förbjuda svenskar att resa till Kina för att göra transplantationer. Det är det första steget vi kan ta i Sverige.