Varje år sedan 2000 gör Sveriges yngre läkares förening (Sylf) en undersökning bland sina medlemmar som genomför eller nyligen avslutat sin AT.
I årets upplaga finns fördjupande frågor om handledning med för första gången. Av resultatet framgår att 30 procent av AT-läkarna på psykiatriplaceringen inte har haft en namngiven handledare, trots att det är ett krav enligt Socialstyrelsens föreskrift. På de andra placeringarna – medicin, kirurgi och allmänmedicin – var det över 90 procent som hade namngiven handledare.
Gräver man lite djupare i detta med handledning visar det sig att det i praktiken är många som inte träffat sina handledare: 48 procent av AT-läkare med placering inom medicin och 61 procent av AT-läkarna inom kirurgiplaceringen träffade bara sin handledare vid enstaka tillfällen eller inte alls.
Allmänmedicin är det avsnitt som fungerar bäst när det gäller handledning. 99 procent av AT-läkarna hade en personlig handledare, 93,7 procent av AT-läkarna träffade sin handledare minst en gång i veckan och 4,5 procent minst en gång i månaden. Alla hade träffat sin handledare någon gång.
– Allmänmedicin skiljer ut sig både när det gäller tillgång till handledare, handledningstid och upplevd kvalitet. Men på sjukhusspecialiteterna ser det dystert ut. Det är ganska skrämmande siffror inom kirurgi. Uppemot tio procent träffar inte sina handledare överhuvudtaget på placeringen, säger Emma Spak, ordförande i Sylf.
Inom psykiatrin arbetar man i många fall med grupphandledning.
– Vi är tveksamma till om det verkligen är en bra idé att försöka hantera handledning på det sättet. Det är svårt att följa upp sin kompetensutveckling om man aldrig har handledaren för sig själv utan bara har möten i grupp, säger Emma Spak.
Handledningen ska ge fördjupad reflektion och erfarenhetsutbyte om den egna läkarrollen. Men bara en tredjedel av dem som svarat uppger att handledningen har bidragit till utveckling av yrkesrollen.
Emma Spak säger att två av tre upplever att det inte görs någon kompetensvärdering utöver »sit-ins« och AT-tentan, vilket blir en svag kompetensbedömning om AT-läkaren inte får en återkoppling längs vägen.
– Det här ser vi som väldigt oroväckande, och det indikerar att man inte kan upprätthålla det som är intentionen i AT-tjänsten. Det är extremt viktigt att kvaliteten i AT höjs.
Vad är risken med utebliven handledning?
– Risken för individen, om man hårdrar det, är att man inte blir godkänd. Verksamhetscheferna är de som skriver på att AT-läkaren har fullgjort en AT i enlighet med föreskriften. Socialstyrelsen skulle teoretiskt sett kunna gå ut och kontrollera om handledningen fullgjorts korrekt.
Betyder det att den som skriver intygen ljuger?
– Kanske inte medvetet. Men om man inte har gjort tjänsten under handledning, vilket är ett krav, då har verksamheten inte gett AT-läkarna möjlighet att uppnå kraven i föreskriften. Det är ju ganska allvarligt. En av sakerna som vi ser som problem är att det inte finns några krav på att kvalitetsgranska AT-tjänstgöringen, säger Emma Spak.
Fotnot: Enligt patientsäkerhetsförordningen ska AT-tjänstgöringen ske under handledning. Handledningen ska, enligt Socialstyrelsens föreskrift, fullgöras under varje tjänstgöringsavsnitt av en personlig handledare som är specialist och av en huvudhandledare som har ett övergripande ansvar. Varje AT-läkare ska också ha en individuell skriftlig handlednings- och tjänstgöringsplan.
