Virginia Zazo, överläkare vid hud- och STD-kliniken vid Norrlands universitetssjukhus, flyttar till Australien med maken Manuel Gonzalez, kardiolog. Foto: Jan Alfredsson

När Virginia Zazos make fick en postdok i Australien började tankarna ta fart. Skulle hon kunna sköta jobbet som verksamhetschef på hud- och STD-kliniken på distans? Hon började fundera på vilka arbetsuppgifter hon inte behövde vara på plats för att sköta, och hur man skulle kunna lösa problemen med möten, sammanträden och kontakt med andra kliniker.

– Vi har en väldigt stark e-hälsostab här i Västerbotten. Jag har jobbat mycket med dem i olika projekt. Jag började kolla lite med dem om teknik och om de tyckte att idén var helt galen så att jag skulle överge den. Men de tände på idén och sa att det kan vara möjligt. Vi började planera för nästan ett år sedan, säger Virginia Zazo.

Flyttlasset går i januari och hon och familjen kommer att bo i Brisbane, Australien, i 18 månader. Tanken är att hon ska vara tillgänglig via traditionell videolänk, men de tekniska lösningarna slutar inte där.

– Det finns vanlig videolänk som vi är vana vid, vilket kan fungera om det är en stor grupp man vill kommunicera med. Men det blir på en stor skärm, och då blir känslan att man inte sitter på samma villkor vid bordet. En annan lösning består av en liten robot som är en pelare med en Ipad, som kan stå på bordet och bli precis som en annan mötesdeltagare. Då skulle jag ha möjlighet att styra och röra Ipaden, så att det blir en mer interaktiv kommunikation.

– Vi försöker även att få till att använda den som en mobil robot som kan röra sig genom lokalerna. Bland annat för att kanske kunna vara med personalen i fikarummet, att delta i deras vardagliga aktiviteter då och då.

En annan förhoppning är att hon på distans även ska kunna stötta och hjälpa underläkarna i deras arbete, och kanske även träffa patienter med hjälp av roboten och Ipaden.

Reaktionerna från medarbetare och övriga kollegor på den något udda lösningen har enligt Virginia Zazo hittills varit positiva.

– Det roliga är att jag har fått förtroende både från ledningen och mina egna medarbetare. De var väldigt positiva, och tyckte att det var bättre att ha det så här än att få en ny verksamhetschef som ska skolas in. Att detta kanske är lättare – och lite roligare också, säger hon.

– Vi har ställt fram en klocka som visar Brisbane-tid. Det är viktigt med tillgängligheten, vilka tider det går att nå mig, att det är tydligt och klart. Det andra, administrativa, kan man sköta när det är nattetid i Sverige.

En viktig förutsättning för att hela projektet nu blir av är enligt Virginia Zazo att hon är chef för en stabil personalgrupp och en stabil verksamhet, där det i nuläget inte finns några tunga personalärenden. Med det sagt tror hon inte att chefsjobbet på distans kommer att gå helt friktionsfritt.

Vilken blir den största utmaningen?

– Jag tror att den största utmaningen blir för mig själv. Att jag kommer att vara så ensam, och att jag förlorar den där fysiska kontakten på något sätt. Jag tycker att det är viktigt att känna av energin i gruppen, alltså att känna av stämningen. Hur mår vi i dag? Hur ska jag få reda på det på ett annat sätt? Vilka lösningar måste vi skapa för att jag ska få samma möjlighet att känna av det?

– Och sedan tekniken förstås! Att se till att vi får till ett nätverk med bra internet där nere.