Under senare år har allt fler optiker kommit att anställas inom sjukvården. Bertil Sterner, optiker vid Sahlgrenska universitetssjukhuset samt medicine doktor i oftalmologi, talar om en »ketchupeffekt« och berättar att sjukhuset i dag har åtta optiker på ögonklinikens olika avdelningar.

– Fler och fler ögonkliniker anställer optiker – de har börjat inse att mycket av det som vi har lärt oss på våra utbildningar är användbart för sjukvården.

Bertil Sterners specialområde är sjukdomar och skador förknippade med kornean. I de allra flesta fall samarbetar han multiprofessionellt med läkare och sjuksköterskor, men i vissa delar av vårdkedjan har han eget patientansvar. Det kan gälla vid komplicerade optiska frågeställningar samt vid vissa typer av synkontroller efter korneal kirurgi.

– En av många intressanta arbetsuppgifter jag har på jobbet är när vi har kornea-rond. Då sitter jag tillsammans med läkarna och dryftar svåra specialfall. Seniorer och juniorer slår sina kloka huvuden ihop och så försöker vi gemensamt komma fram till en diagnos och en behandling, säger Bertil Sterner.

Enligt hans uppfattning är en stor utmaning för ögonhälsan just nu det han kallar »närsynthetsepidemin« – en effekt inte minst av att vi stirrar på mobiltelefoner och läsplattor flera timmar varje dag.

– En oerhört viktig uppgift för optiker och ögonläkare är att bromsa myopiseringen. Det gäller inte bara för individen – myopiseringen kostar också enorma summor, både i Sverige och globalt.

Avdelningskollegan Wolf Wonneberger, sektionschef och hornhinnekirurg, tycker att optikerkompetens är ett oumbärligt inslag på en ögonklinik. Dels handlar det om att effektivisera arbetsflödet, dels handlar det om att se till att läkarna lägger sin tid på medicinska frågor – inte sådant som kan avhjälpas med glasögon eller eventuellt hårda kontaktlinser.

– När en patient med synnedsättning kommer in till en ögonklinik så ska det första steget vara – i det ideala systemet – att de träffar en optiker som gör en ordentlig synundersökning. Hur bra ser patienten om han eller hon får bästa möjliga synkorrigering med glasögon eller hårda linser? Kanske kan det rentav vara så att problemet är löst? Det värsta skulle vara om vi utgår från en synnedsättning som »inte finns«, säger Wolf Wonneberger, som ser multiprofessionellt samarbete som nyckeln till en bra ögonsjukvård.

– Undersökningarna som görs kan avgöra om till exempel en hornhinnetransplantation genomförs eller inte. Det är stora beslut, och det är viktigt att vi gör rätt redan från början, säger han.


Läs också:

Nya samarbeten avlastar ögonsjukvården