Forskarna bakom studien, som publiceras i BMJ, har gått igenom knappt 740 000 inläggningstillfällen vid amerikanska sjukhus under perioden 2011–2014. Den undersökta patientgruppen var personer 65 år eller äldre som lagts in akut på grund av ett medicinskt tillstånd.

För varje inläggningstillfälle identifierades en ansvarig läkare. I de fall där flera läkare deltagit i handläggningen identifierades den ansvariga läkaren som den läkare som var ansvarig för den största delen av de fakturerade kostnaderna.* Totalt kom den undersökta populationen att utgöras av 18 854 sjukhusläkare.

Det primära utfallsmåttet var 30-dagarsmortalitet, medan sekundära utfallsmått var återinläggning inom 30 dagar samt vårdkostnader. Utfallet justerades för variation i bland annat patienternas ålder, kön, primärdiagnos, grad av samsjuklighet, inkomst samt veckodag för inläggning. Man kontrollerade även för läkarnas kön och utbildningsort samt för sjukhusspecifika effekter. Läkarna sorterades vidare in i tre grupper beroende på hur många inskrivningar per år de ansvarade för.

Resultaten visar att bland läkare under 40 år var 30-dagarsmortaliteten 10,8 procent. I de följande åldersgrupperna ­– 40–49 år, 50–59 år samt 60 år och över – var 30-dagarsmortaliteten 11,1 procent, 11,3 procent respektive 12,1 procent. Dessa skillnader var statistiskt signifikanta. När man enbart betraktade läkarna i den grupp som handlade flest patienter (fler än 200 patienter/år) fanns däremot inga signifikanta skillnader mellan äldre och yngre läkare.

När det gäller de sekundära utfallsmåtten (återinläggningsgrad och kostnader) såg man inga samband med läkarnas ålder.

Resultaten kan enligt författarna förklaras av två olika mekanismer: dels ålderseffekter, som att äldre läkare är mindre benägna att följa riktlinjer och använda nya behandlingsmetoder och oftare basera sina beslut på daterad evidens, dels kohorteffekter, det vill säga att yngre läkare har en annan utbildning, där sådant som patientsäkerhet, teamarbete och följsamhet till riktlinjer betonas mer. I det senare fallet är det tänkbart att de observerade åldersskillnaderna kommer att försvinna framöver.

Att man inte såg någon skillnad bland de läkare som handlade många patienter talar enligt författarna för en ålderseffekt. En hypotes är enligt dem att den stora volym av patienter man handlägger som utbildningsläkare ger en positiv effekt på vårdkvaliteten, som avtar om man inte fortsätter att ta hand om lika många patienter efter specialitetsexamen.

 

*Vården finansierades inom ramen för Medicare-systemt, där en del av ersättningen är prestationsbaserad.