I april i fjol beslutade EU om ett nytt regelverk för behandling av personuppgifter, vilket ska träda i kraft i maj nästa år.

En av de första att inse vidden av reformen för forskningens del, var Jan-Eric Litton. Han är professor på Karolinska institutet med ett intresse inom bland annat biomedicinsk datateknik, och fram till nyligen generaldirektör för BBMRI-ERIC, en forskningsinfrastruktur av biobanker och biomolekylära resurser.

– Den nya datalagen gäller all forskning som kräver gränsöverskridning i Norden, Europa och världen. På sikt handlar det också om hur man ska hantera känslig medicinsk information i molnet, säger han.

Den så kallade dataskyddsförordningen kommer att röra all hantering av personuppgifter och de nya lagarna som följer den kommer bland annat att ersätta personuppgiftslagen. För att ge praktisk vägledning till alla, från individuella forskare till organisationer och beslutsfattare, leder Jan-Eric Litton ett arbete att skapa en uppförandekod, en »code of conduct«. Gruppen som författar denna uppförandekod består av representanter för några av de omkring 80 forskningsorganisationer som valt att ansluta sig, där dock ingen är svensk.

Han säger att projektet är det enda av sitt slag i Europa. Länder som Belgien och Luxemburg har valt att vänta med att översätta EU:s ramverk till egna lagar i väntan på att uppförandekoden ska bli klar.

­– När vi började med det här hade vi tänkt att det skulle vara i liten skala. Men alla infrastrukturer inom livsvetenskaper stöttade mitt förslag. Sedan har det bara växt och växt. I dag har vi 84 organisationer i Europa och några utanför, som stödjer det här.

Jan-Eric Litton får samtal i princip varje vecka från olika forskare. Hans intryck är att det finns en stor oro för den nya datalagens konsekvenser.

– Ett begrepp som folk är oroliga för är »anonymisering«. Inom forskning och hälso- och sjukvård blir detta begrepp svårare och svårare. EU-kommissionen tycker att det är enkelt: är det anonymt så behöver man inte bry sig, då gäller inte datalagen. Men det är en stående fråga om medicinsk information i framtiden verkligen kan vara anonym, med tanke på de tekniska möjligheter som finns och som kommer att finnas.

I början av året skrev Jan-Eric Litton en krönika i Nature där han uppmanade forskarvärlden att samlas för att lösa utmaningarna med den nya datalagen.

Har forskarvärlden kommit samman kring frågan nu?

– Det är mycket bättre sedan jag skrev artikeln. De sista månaderna har medvetenheten ökat enormt, även om det är ganska sent med tanke på att det ska implementeras i maj nästa år. Men det är en lång resa kvar, säger Jan-Eric Litton.

Han är egentligen inte så orolig för förståelsen bland forskarna. Han funderar mer på politikers och beslutsfattares insikt av problematiken, till exempel när det gäller information som rör sig över nationsgränser.

– Det typiska exemplet är ovanliga sjukdomar som inget land kan lösa självt. Eller komplexa sjukdomar som cancer. Det finns en konstig optimism i mindre länder, som Sverige, att man kan lösa det här självt. Men jag tror att man måste samarbeta över gränserna. Också för att spara pengar, för den här forskningen är dyr. Den stora utmaningen är att kommunicera det på ministernivå.

Ett huvudbry är hur informerat samtycke från de som medverkat i studier ska hanteras. Jan-Eric Litton skulle gärna se ett system i Sverige likt det i vårt grannland i söder.

– Danmark är helt fantastiskt. Där har man valt en modell, som också har stöd i nya datalagen, där man säger att om något är av samhällsintresse så behöver man inte ha ett samtycke. Man har en »opt out-variant« i stället – vill man inte vara med så får man höra av sig. I Sverige är det tvärtom. Här har vi våra register, men det händer inget för det är så komplicerat.

Nu finns alltså en webbsida som beskriver arbetet med uppförandekoden. Förhoppningen är att ett utkast ska vara klart till jul och en färdig uppförandekod i maj när reglerna träder i kraft.