Överlag är förlossningsvården i Sverige god i internationella jämförelser. Men det finns områden som behöver bli bättre, visar SKL:s nationella studie om vårdkedjan före, under och efter graviditet.

Studien visar att vårdkedjan ofta försvagas vid eftervården och att samordning och kontinuitet mellan olika utförare kan stärkas. Intervjupersonerna i studien uppger att vårdstrukturen upplevs som splittrad när flera olika aktörer ska samverka runt patienten. En sak som lyfts särskilt är samverkan mellan barnhälsovården, psykiatrin, socialtjänsten och missbruks- och beroendevården.

Kommunikation i största allmänhet är ett område där förlossningsvården kan bli bättre. Föräldrar efterfrågar exempelvis tydligare övergångar mellan mödrahälsovården, förlossningsvården och eftervården. Studien visar att kvinnor som är i behov av stöd för komplikationer efter förlossningen, inte vet vart de ska vända sig.

Informationen behöver också vara individanpassad. Det kan handla om tillgänglighet på olika språk, anpassning för personer med syn- eller lässvårigheter, eller som känner stark oro. Flera goda exempel nämns dock, exempelvis Region Norrbottens informationssajt Bebis i norr.

Även de standardiserade arbetssätten behöver lämna mer utrymme för flexibilitet. Det är viktigt att tid och resurser läggs på individanpassning, slår rapporten fast. En sådan sak kan vara nyanlända kvinnors eller HBTQ-personers rättigheter. Det kan också behövas kompletterande kompetenser i vårdteamen, som psykologer eller fysioterapeuter.

Rapporten lyfter nio punkter där vården kan bli bättre:

  • Utforma nationella och regionala mål för vården före, under och efter graviditet.
  • Stärk de organisatoriska förutsättningarna för samverkan i vårdkedjan.
  • Stärk eftervården.
  • Se över och utveckla styr- och ersättningsmodellerna.
  • Skapa utrymme för en mer individanpassad vård.
  • Utveckla vårdens sätt att förmedla information och kommunicera med patienterna.
  • Utveckla kompetens och arbetssätt för att möta grupper med särskilda behov.
  • Pröva kompletterande vårdmodeller för ökad kontinuitet.
  • Involvera patienterna och deras partner/närstående i förbättrings- och utvecklingsarbetet.

Rapporten bygger på kvalitativa metoder där 100 personer intervjuats. SKL har därtill gjort en litteraturgenomgång, gjort studiebesök och inhämtat information från graviditetsregistret, Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån. Rapporten finns i sin helhet på SKL:s webbplats.