Bilden på läkaren Joakim Nordahl på Drottninggatan efter terrordådet har spritts över hela världen. »Jag tror ingen läkare tycker att det är helt självklart att gå in i en läkarroll i en situation som denna«, säger han ett år senare. Foto: Urban Andersson/Aftonbladet/IBL

»Det sjunker in vartefter. Man sätter in det som skett i ett större sammanhang. Inser att den här typen av händelser inträffar och att det tyvärr är något man måste leva med. Det formar hur man agerar som person. Nu är jag mer vaksam i större folksamlingar och medveten om att saker kan hända fort, när man minst anar det.

Nyligen började jag på en annan privat ortopedklinik, men en lång tid efteråt jobbade jag kvar på Cityakuten. Att jag var på Drottninggatan varje dag bidrog nog till att bearbeta händelsen. En del har beskrivit att de känt att de »måste ta tillbaka Drottninggatan«. Så var det inte för mig.

Vi agerade helt självständigt från Cityakuten. Vi hade ingen larm- eller katastroforganisation. Vi tog också hand om uppföljningen själva, ordnade med ett par debriefing-möten. Ett direkt efteråt och ett den första vardagen efter händelsen. Jag tycker att det fungerade bra.

Jag var del av ett bra team, men blev en sorts symbol för räddningsarbetet genom den där bilden. Det är viktigt att någon återger hur det var på ett någorlunda neutralt sätt. Nu råkade det bli jag. Jag blir igenkänd då och då, och har fått mycket positiv respons.

Personligen var det inget svårt beslut att gå ned på Drottninggatan. Men jag tror ingen läkare tycker att det är helt självklart att gå in i en läkarroll i en situation som denna. Det är rimligt att ställa upp när det behövs, förstås. Men till en början är det ett slags kaos som man måste bilda sig en uppfattning om – har jag något där att göra, kan jag hjälpa till och i så fall hur? Sedan beror det på hur man är som person. Vissa kastar sig in i det, andra gör det inte. Hur erfaren man är som läkare spelar också in. När man är yngre är man kanske mer osäker på sin yrkesroll och mer rädd att göra fel.

Det finns en massa lärdomar att dra av det som hände och det är viktigt att analysera situationen i efterhand. Det här var en oförutsägbar händelse. Varje sådan händelse är unik – men det som är gemensamt är att det uppstår ett kaos innan man får en överblick. Därför är det viktigt att lära sig av erfarenheter som gör att man snabbare kan ta sig igenom kaoset och börja arbeta effektivt.«

Läs också:

Ett år efter dådet – så är sjukvårdens beredskap

Tre läkare berättar om terrordådet på Drottninggatan

Läkarna ryckte ut direkt och tog hand om skadade

Attentatet i Stockholm: Brister finns i Sveriges beredskap

Anställda vid akutsjukhusen får beröm efter terrordådet – men fler övningar behövs