»Det är roligare att sätta ut mediciner än att sätta in«

I november i fjol läste distriktsläkaren Anders Hansson en enkätstudie i Läkartidningen. I den upplevde skånska primärvårdsläkare att tidsbrist hindrade dem från att tillfredsställande utföra basal läkemedelsgenomgång. 

– Det är något som inte stämmer, säger Anders Hansson, distriktsläkare i Askersund i Närke vid Vätterns norra spets.

Hans syn på möjligheten att göra läkemedelsgenomgångar är den helt omvända från vad som framkommer i den skånska enkätundersökningen.

– Det är en skriande brist på allmänläkare. Vi har en möjlighet att diktera våra villkor nästan hur som helst. Jag tror att det är fullt möjligt att göra som jag och säga »jag vill arbeta på det här sättet«, och få ett avgränsat uppdrag.

Anders Hansson blev distriktsläkare 1992. Han intresserade sig för teamarbete och patienter med kronisk smärta. Så småningom började han forska, vilket bland annat resulterade i en avhandling om distriktsläkarens yrkesroll, en roll han för övrigt började tycka var ohållbar med allt fler arbetsuppgifter.

Hans intresse kom också att vända sig mot äldrevårdsfrågor. När han sökte anställning vid Askersunds vårdcentral 2016 ställde han som krav att enbart få arbeta med hemsjukvårdspatienter och att han skulle få göra fördjupade läkemedelsgenomgångar på samtliga.

– Jag sa att »jag vill komma och jobba hos er, men jag vill jobba på mitt sätt«. Samtidigt kom Socialstyrelsens förordning om läkemedelsgenomgångar som skulle göras på alla över 75 år.

– Det är många som står på en väldig massa hemska mediciner som inte behöver göra det.

Anders Hansson arbetar 80 procent, hälften vid FOU-enheten och hälften med kliniskt arbete. Det senare omfattar drygt 200 patienter, samtliga inom hemsjukvården.

Det var inte svårt för dig att få igenom att jobba på det här sättet?

– Nej, nej. Chefen var väldigt intresserad.

Det är hemsjukvårdens sjuksköterskor som kommer fram till vilka patienter som ska besökas och gör en symtomskattning (PHASE-20). Anders Hansson går därefter igenom gamla journaler och vårdtillfällen, och han ringer läkare i specialistvården för att reda ut oklarheter.

– Det är lite detektivarbete, men jag tycker att det är roligt också.

– Läkemedelsgenomgångar är det egentligen lag på, säger han och lägger fram några papper med statistik på skrivbordet i sitt rum på vårdcentralen.

Antalet fördjupade läkemedelsgenomgångar steg från 2016, när Anders Hansson började arbeta vid vårdcentralen, till året därpå: från 45 stycken till 162. Det gör att hans vårdcentral har näst flest genomgångar i regionen, trots att den bara är på tolfte plats storleksmässigt.

På den tiden har antalet listade patienter med hemsjukvård fördubblats till drygt 200, och antalet hembesök med läkare har också stigit från drygt 200 till nästan 350.

Trots det är hans arbetsbelastning mind­re nu.

– I början var det ganska tungt och jag kände inga patienter. Men nu har allting satt sig och jag märker att arbetsbördan har minskat betydligt. Nu är det helt hanterbart, och jag kan på ett annat sätt lägga tid på patienter.

Kan du uppskatta hur mycket arbete det är?

– Det beror hur komplicerat det är, men kanske en timme per patient. Bor de långt bort får man kanske räkna med resan. Vi har gjort tre, fyra hembesök per dag. Men är det små grejer inne i stan eller på ett särskilt boende, då kan man kanske klara sex, sju stycken.

Hur påverkar det hemsjukvården?

– Det har varit lite diskussioner, kan jag säga. Det blev en ökad arbetsbelastning för dem som ska göra hembesöken med mig. Men jag tror nog att de flesta uppskattar det. Och de ser att det blir väldig ordning, säger han och fortsätter:

– Tidigare förnyade man recept en medi­cin i taget. Då kom sjuksköterskorna med långa listor som skulle förnyas. Nu gör jag en läkemedelsgenomgång och förnyar alla kroniska mediciner för ett år. Så det blir mycket mindre jobb på det sättet.

Sjuksköterskan Carina Ahl bekräftar att det har blivit lite mer arbete för henne och hennes kollegor, men att det egentligen är bra.

– Nu när vi har haft samma läkare, Anders, har det fungerat jättebra med hembesök. Vi har hunnit med besök två år i rad till en del som varit inskrivna länge, säger hon.

Du skulle inte vilja gå tillbaka till hur det var förut?

– Nej. Men det är väl tack vare att vi haft samma läkare en längre tid, att han lär känna patienterna. Och det är uppskattat från patienternas håll också, att han kommer hem till dem.

Carina Ahl är en av de sjuksköterskor inom hemsjukvården som Anders Hansson gör hembesök med. Den här dagen träffar de bland annat patienten Elsa Sjöholm. De tre sätter sig vid hennes köksbord och går igenom den senaste tidens vårdkontakter och kontrollerar blodtryck, hjärta och andning. 

Anders Hansson intervjuar i princip Elsa Sjöholm om hur hon mår, hur det fungerar där hon bor och om hon har märkt någon negativ effekt av vissa läkemedel. Han kommer fram till att det finns tre läkemedel som kan påverka henne negativt och som han vill testa att byta ut, ändra dosering av eller helt sätta ut.

På väg ut från hennes lägenhet föreslår han att hon öppnar köksfönstret så att hon får lite svalt drag den här heta sommardagen. Sjuksköterskan Carina Ahl stannar kvar ett tag till.

Anders Hansson berättar att han stött på många patienter som står på en lång rad läkemedel, till exempel mot depression eller demens. När ingen utvärdering görs fylls listan bara på.

– De här patienterna ifrågasätter inte, de gör som doktorn säger. Jag har haft några skräckexempel, som en man som låg helt neddrogad i sängen och inte kunde röra på sig. Han stod på massor av psykofarmaka. Där kunde man ta bort mycket.

– Han skulle ha en ansvarig läkare i öppenvårdspsykiatrin men där fanns ingen fast läkare över huvud taget utan bara tillfälliga vikarier som kanske bara träffade honom en gång om året. Det är ingen som har något övergripande ansvar och det följs aldrig upp.

Anders Hansson tror också att det skulle vara en stor medicinsk fördel om patienter fick tillhöra hemsjukvården baserat på sina vårdbehov, snarare än på om de fysiskt kan ta sig till vårdcentralen. Vilka som väljs för hemsjukvård i dag tycker han är ganska godtyckligt.

Hur centralt är hembesöket i ditt arbetssätt?

– De flesta patienter kan ju forslas till vårdcentralen. Men det ger oerhört mycket att se dem i sin hemmiljö. Och det finns sådana miljöer här så man tror inte att det är sant. Det kan vara som att komma till 1800-talet. Jag tycker åtminstone att man ska göra hembesök någon eller några gånger hos samma patient.

– Jag tycker att det är min egen yrkesgrupp som på något sätt valt att avstå hembesöken. Det är ingen politiker eller administratör som hittat på det utan vi själva har prioriterat besöken på vårdcentralen.

Trots att Anders Hansson inte tycker att han har något speciellt krävande arbete, och trots att vårdcentralchefen välkomnade hans initiativ, verkar det vara få andra distriktsläkare som arbetar på hans sätt.

– Jag tycker det har varit väldigt lågt intresse, faktiskt. 

– En bidragande orsak tror jag är hyrläkarsystemet. Läkarna här engagerar sig inte i vårdcentralsprocesser. Det är svårt att driva förändringsarbete, säger han.

Vad har du för råd för dem som vill införa en rutin som din?

– Sätt er ner med chefen och de andra kollegorna och kom överens om ett arbetssätt och etablera en rutin på vårdcentralen. Det ska inte vara avhängigt av person.

När Läkartidningen träffar Anders Hansson har han bakat blåbärspaj som han bjuder kollegorna på i lunchrummet. Han är 65 och ska sluta på vårdcentralen. I stället kommer han att jobba halvtid på FOU-enheten plus ta en del hyrläkarjobb. 

Men hans chef vill fortsätta arbetet med läkemedelsgenomgångarna. Tanken är att anställa en läkare med geriatrisk inriktning. 

– Det är väldigt roligt att jobba så här och att komma hem till folk. Jag tycker att jag håller på med riktig sjukvård, säger Anders Hansson.

 – Och jag tycker att det är roligare att sätta ut mediciner än att sätta in.