Anders Hernborg. 

Den nya Facebook-gruppen »Läkare inom allmänmedicin« har på kort tid samlat runt 1200 medlemmar. Samtidigt har aktiviteten sjunkit på mejlforumet Ordbyte. Hur livskraftigt är Ordbyte?

– Ordbyte har haft sin gyllene tid och jag kommer väl inte sörja alltför mycket om det försvinner. Om några år tror jag knappast det finns kvar. Men delvis är det kanske en generationsfråga vad man väljer – jag är själv snart 71 år och pensionerad allmänläkare och många som är med tillhör min generation.

Hur många är med på Ordbyte i dag?

– Drygt 600. De flesta är läkare, men vi har även tillåtit icke läkare att vara med. Men de allra flesta skriver aldrig något själva – ett 20-tal läkare står bakom 80-90 procent av inläggen – men de tycker om att läsa det som skrivs.

Hur fick du idén till Ordbyte?

– Jag försökte skapa debatt på Läkarsällskapets forum på 90-talet. Men det var få inlägg och väldigt dåligt tempo – det kunde ta två månader innan du fick svar. Jag kände till att det fanns ett forum för allmänläkare i Norge av ungefär samma karaktär som Ordbyte, och startade Ordbyte här hemma år 1999.

Vad var syftet?

– Egentligen var det rent egoistiskt att jag ville skapa ett forum för mig själv. För jag var rätt debattglad.

Vad har varit huvudteman för diskussionerna på forumet?

– Sjukskrivningsfrågan har varit stor, liksom rekryteringsproblemen inom primärvården och gröna öar. Personligen har jag lagt ner ganska mycket tid på att skriva referat av studier. Vi har haft drygt 34 000 inlägg under de här 18 åren. Det har till och med skrivits en doktorsavhandling om Ordbyte! Jag tror ingen annan läkarspecialitet har haft något liknande forum. Inte med den kvantiteten, omfattningen och som överlevt i nästan tjugo år.

Vad har varit Ordbytes styrka?

– Fördelen med Ordbyte är att det tar upp hela det allmänmedicinska fältet.

Tror du att allmänläkare har större behov av ett diskussionsforum än andra läkare?

– Ja, det tror jag. Man har för lite interkollegiala samtal som allmänläkare. Vi sitter ensamma med våra patienter dagarna i ända. Vårt arbete är till hälften medicinskt och till hälften socialt, vi står med ena benet ute i samhället och det andra i medicinen.