»Vårdvalet har inte missgynnat vårdtunga grupper«

Ekonomijournalisten Monica Renstig har för Timbros räkning analyserat patientbesöken i Stockholms län, Västra Götalandsregionen och Region Skåne från vårdvalets införande 2010 samt för åren 2013, 2016 och 2017 (för Skåne från 2013 då data saknas för 2010). Analysen, som presenteras i rapporten »Vem går mest till husläkaren – fattiga eller rika«, har gjorts utifrån social struktur.

Slutsatsen är att resultaten visar att regeringen saknar grund för påståendet att vårdvalet gynnat rika. »Tvärtom vad debatten gör gällande, har antalet patientbesök hos ekonomiskt starkare grupper minskat sedan vårdvalet infördes medan det totala antalet besök hos svaga grupper har ökat med omkring 20 procent«, skriver Monica Renstig.

Det obligatoriska vårdvalet infördes 2010 och det har sedan dess förts en diskussion om eventuella undanträngningseffekter i systemet. Timbrorapporten refererar bland annat till två artiklar i Läkartidningen. I Hälsoval Skåne: fler besöker allmänläkare, färre går till specialist (LT 12/2013) presenteras en första deskriptiv uppföljning av hur vårdkonsumtionen förändrats efter introduktionen av Hälsoval Skåne där författarna konstaterade att det »än så länge är osäkert i vilken utsträckning införandet av Hälsoval Skåne kan förklara de förändringar som redovisats«. 

Den andra artikeln är ett debattinlägg från 2013 av Jan Halldin (flitig debattör i Läkartidningen som är kritisk till vårdvalsreformen, som han anser främst tillkommit för att göra vården mer marknadsstyrd, vilket leder till en ojämlik vård). Jan Halldin pekar i sitt debattinlägg på att en enkät om vårdval i primärvården som besvarats av 360 verksamhetschefer visar att en majoritet anser att systemet inte prioriterar patienter med stora vårdbehov och att det finns risk för undanträngning av vårdtunga patientgrupper.

Artiklarna i LT tas upp som två av flera exempel på »ganska osäkra resultat« hos dem som försökt studera vårdvalets effekter. 

Timbro har tagit fram statistik över antalet besök på enskilda vårdcentraler i de tre största regionerna/landstingen och ställer det i relation till antalet listade patienter per vårdcentral, och har då fått fram de enskilda vårdcentralernas socioekonomiska vikt. Analysen av materialet visar att vårdvalet, om man granskar antalet besök per listad, snarare gynnat än missgynnat socioekonomiska grupper (se korta fakta i ruta).

Rapporten avslutas med en diskussion om huruvida det är bra eller dåligt att gå ofta till doktorn. Är läkarbesöken i Sverige mestadels legitima? Går svenskarna kanske rent av för sällan till doktorn?

Att antalet besök i primärvården ökat särskilt bland socioekonomiskt utsatta grupper är en mycket välkommen utveckling som bör uppmuntras än mer, skriver författaren till rapporten tillsammans med Johan Ingerö, ansvarig för välfärdsfrågor på Timbro i artikeln på DN Debatt. Ställningstagandet grundar de i hälso- och sjukvårdens folkhälsouppdrag. En större del av vårdens samlade resurser bör enligt Timbro läggas på prevention, och primärvårdsläkarna är de som kan upptäcka personer som far illa, ge råd om rökstopp, diskutera alkoholvanor och ge råd om motion och vikt.

Sverige tycks ha tappat bort hälsan i »hälso- och sjukvården« och fokuserar enbart på sjukvård, konstateras slutligen.