Figur 1. Förtroende för hälso- och sjukvården i allmänhet per landsting/region år 2017.

Grafik

För att se hela grafiken med exakta siffror – klicka här.

Som Läkartidningen berättade i går, onsdag, har Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (Vårdanalys) sammanställt forskning och analyserat befolkningens förtroende för hälso- och sjukvården i rapporten Förnuft och känsla. Rapporten ger ny kunskap om förtroendets orsaker och varför det behövs åtgärder för att säkerställa befolkningens förtroende även på sikt.

Vårdanalys har utgått från Sveriges Kommuner och landstings (SKL) undersökning Hälso- och sjukvårdsbarometern 2017. Den är ett viktigt komplement till de mätningar av det övergripande förtroendet för sjukvården som SOM-institutet (samhälle, opinion, medier) gör, anser myndigheten. I Hälso- och sjukvårdsbarometern kan man studera förtroendet för olika delar av hälso- och sjukvården sedan 2010.

Som Läkartidningen berättade i går visar barometern för 2017 att förtroendet är större för sjukhusen (omkring 70 procent av befolkningen har stort förtroende för sjukhusen i sitt landsting) än för vårdcentralerna (60 procent). Men Vårdanalys uppmärksammar också att det är stora skillnader mellan landstingen när det gäller förtroendet för vården, vilket visar på att hur vården upplevs fungera har stor betydelse (se interaktiv tabell, följ länk i ruta).

Av Hälso- och sjukvårdsbarometern kan man utläsa att:

  • Andelen med stort förtroende för hälso- och sjukvården i allmänhet varierar inom landstingen, från 72 procent i Kalmar till 46 procent i Västernorrland. 
  • Andelen med stort förtroende för sjukhusen varierar mest mellan landstingen, från 52 till 79 procent, medan andelen som svarat att de har förtroende för vårdcentraler eller motsvarande varierar från 55 till 71 procent. 
  • Skillnaderna mellan landstingen har ökat sedan 2010, och även om några landsting haft en positiv trend (och några en negativ utveckling) hamnar i stort sett samma landsting i toppen och botten av listan. 

En lärdom av analyserna är att den uppfattning och erfarenhet individen har av personalens bemötande och kompetens, tillgängligheten till vården, kontinuiteten samt vårdens styrning, ledning och resurser är särskilt viktiga för att bestämma förtroendet. Förtroendet påverkas också av samhällsutvecklingen och individuella attityder och egenskaper.

Oavsett om ett landsting har stort förtroende eller litet hos befolkningen lönar det sig att noga följa förtroendet för att kunna hitta ledtrådar till vad man gör rätt eller vad som behöver ses över och rättas till.

 – Våra analyser visar att faktorer såväl inom som utom vårdens kontroll påverkar förtroendet. Det kan ses som en svag länk för det generellt stora förtroende som finns för vården i allmänhet att det är så stora skillnader mellan landstingen. Det har också sett ut så i Hälso- och sjukvårdsbarometern sedan 2010, säger Isabelle Carnlöf, projektledare på Vårdanalys.

Som skäl till lågt förtroende anges ofta brister i tillgänglighet och dålig kontinuitet (»man träffar olika personal från gång till gång«), men man väger också in styrningen och ledningen av vården, berättar Isabelle Carnlöf. Något man också sett i analyserna är att individer med litet förtroende för vården är mer benägna att söka sig till akutvården och oftare låter bli att följa behandling och ordinationer.

– Det finns alltså många skäl för landsting med litet förtroende att analysera och vidta åtgärder för att stärka förtroendet.

Men det finns inte heller någon anledning för landsting med stort förtroende att slå sig till ro och vara nöjda.

– För de landsting som har ett stort förtroende gäller det att se det som en styrka det är viktigt att värna om. Genom att följa förtroendet noga och göra egna analyser kan de skaffa viktig ledtrådar till vad de gör rätt och slå vakt om sin styrka, säger Isabelle Carnlöf.

Hur gör man då för att värna eller förbättra sitt förtroende? Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har sammanfattat några korta generella rekommendationer (se faktaruta).

Rekommendationer i korthet

  • Det finns inga genvägar till ett stort förtroende. Det behövs ett långsiktigt arbete med de faktorer i vården som är viktiga för förtroendet. Förtroendeperspektivet bör finnas med i reformer och utvecklingsarbete.
  • Alla landsting bör följa och analysera hur förtroendet utvecklas och hur det kan stärkas respektive upprätthållas.
  • En sammanhållen nationell uppföljning av befolkningens  attityder  till  hälso-  och  sjukvården kan skapa bättre förutsättningar för att utveckla vården ur ett patient- och medborgarperspektiv.