Den första insamlingsbudget som Läkare utan gränser i Sverige lade 1994 var på 50 000 kronor. Det var alldeles för mycket, tyckte kassören och reserverade sig. Förra året var intäkterna i Sverige 618 miljoner kronor, enbart gåvor och donationer.  

– Jag är glad och hedrad över att så många människor känner förtroende för oss och vill dela med sig. Samtidigt är det ett stort ansvar att se till så att pengarna används och förvaltas på rätt sätt, säger Sophie Graner. 

Hon är vice ordförande för Läkare utan gränser i Sverige och har varit ute på fem uppdrag – bland annat i Sydsudan och Afghanistan. MSF (Médecins Sans Frontières) ägs av sina medlemmar – i Sverige är det 418 personer – och en förutsättning för medlemskap är att man varit ute i fält i minst sex månader. 

– Det betyder att styrelsemedlemmarna har god egen insikt i organisationen. Man kan fatta snabbare beslut och omsätta dem till handling, säger Sophie Graner.

Hon är förlossningsläkare och verksamhetschef på BB Stockholm; uppdraget som vice ordförande för Läkare utan gränser i Sverige är på volontärbasis. Redan under läkarutbildningen visste hon att hon ville arbeta utomlands. MSF hade då tagit emot Nobels fredspris (1999) och var ett självklart val för henne efter examen. 

– De hade ett strukturerat sätt att ta emot unga läkare och är en organisation som driver på mot förändring och förbättring i konkret arbete.  

Vad ligger bakom att ni har vuxit så mycket?

– Att vi har kunnat modernisera och anpassa oss. En kultur som präglas av öppenhet, en vittnesfilosofi där vi uppmanas att berätta om det vi ser och inte vara rädda för att bli obekväma, säger Sophie Graner. 

Ett exempel på det är när MSF inledde
insatser i Guinea mot ebolaepidemin i början av 2014, medan WHO hävdade att de överdrev faran. MSF fortsatte sitt arbete och hade vid årets slut behandlat fler än 5 000 patienter. 

När MSF grundades i Paris 1971 var det den första icke-statliga organisationen som enbart ägnade sig åt humanitärt medicinskt arbete. I Sverige sågs Läkare utan gränser över axeln i början, »cowboy-läkare som åker hem när kamerorna släcks ner«, säger Johan von Schreeb. Tillsammans med kollegerna Anna Vejlens och Stefan Peterson drog han igång den svenska sektionen och var ordförande fram till 1999. 

Johan von Schreeb hade kommit i kontakt med MSF i Paris och fångats av entusiasmen hos den okonventionella aktivistorganisationen som fötts ur studentrevolterna i Paris i det han beskriver som »en ohelig kombination av hälften trotskister och hälften jesuiter«. Hans första uppdrag var i Afghanistan 1989, som han gav sig iväg på utan anställningskontrakt och försäkringar, med ett drygt års vikariat på kirurgen och en kurs i tropikmedicin i bagaget. Han var tidigt inställd på att jobba i låginkomstländer, men de svenska biståndsorganisationer han frågat ville inte ha unga läkare. 

När Läkartidningen (i nr 45/1993) skrev om bildandet av Läkare utan gränser i Sverige, påpekade en läkare som haft många uppdrag för Sida att man behöver mer kunskap för att arbeta i låginkomstländer. Johan von Schreeb invände, men 25 år senare, med ett tiotal uppdrag i fält bakom sig, ser han det annorlunda.  

– Jo, det låg något i det läkaren sa. Det hade förstås varit bra om jag varit mer förberedd. Det är därför jag jobbar med det jag gör nu, säger Johan von Schreeb, som i dag är forskare vid Karolinska institutet och leder ett kunskapscentrum för katastrofmedicin. Han har utformat den åttaveckorskurs i global hälsa som ges för sjukvårdspersonal som skickas ut från Läkare utan gränser i Sverige. 

Även Sophie Graner vittnar om hur arbetet har förändrats. 

– På mitt första uppdrag i ett litet sjukhus i Sydsudan för femton år sedan hade vi inte tillgång till el på alla avdelningar. I dag har vi elförsörjning på alla sjukhus där MSF arbetar.  

Till en början gick MSF:s verksamhet enbart ut på att bedriva sjukvård där det inte fanns, för människor som drabbats av naturkatastrofer och väpnade konflikter. Det starka engagemanget är fortfarande organisationens motor, men det kanaliseras på fler sätt, exempelvis genom kampanjer för lägre priser och bättre anpassade vacciner. Tillsammans med bland andra Läkare i världen har man tagit strid mot företaget Gileads patent på sofosbuvir (mot hepatit C) i Europa genom att lämna in en invändning till europeiska patentverket. Ärendet är ännu inte avgjort. 

Inte bara de insamlade medlen har vuxit, utan även kunskapskapitalet. MSF bedriver forskning med utgångspunkt från erfarenheter i fält i arbetet. Målet är tillgång till sjukvård och vaccinationer.

– Det behövs forskning för att ta fram mediciner mot försummade sjukdomar som drabbar människor i låginkomstländer, och där gör MSF verkligen en insats, säger Johan von Schreeb. 

Sedan starten har Läkare utan gränser  Sverige skickat ut 260 läkare. En av dem är 33-årige Mårten Larsson. 

När vi talas vid är det två dagar kvar innan han reser till Maiduguri i nordöstra Nigeria, mitt i malariasäsongen. I början av september, när han fick erbjudandet att åka, rapporterades om explosioner och skottlossning en och en halv mil utanför staden, »men jag känner mig ganska trygg med den säkerhet som MSF erbjuder«, säger Mårten Larsson. 

Han har kommit halvvägs i ST-utbildningen till barnläkare och har tagit tjänstledigt i fyra månader från Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. I likhet med många andra som vill ut i fält är hans drivkrafter en blandning av humanitära, professionella och äventyrliga skäl. I Maiduguri bedriver MSF ett långsiktigt arbete, vilket utgör ungefär hälften av organisationens medicinska insatser i fält. Resten är akutinsatser. 

Teamet på plats är till stor del nyutbildade generalister, och Mårten Larsson kommer att ha rollen som pediatrisk konsult. Han ska lära ut, men betonar hur mycket man själv lär sig, som under det första uppdraget han hade i Guinea-Bissau förra året. 

 – Av kollegerna på plats lärde jag mig att behålla lugnet i akuta situationer. De uppstår ofta, exempelvis med malariasjuka, medvetslösa barn som är på väg att dö. Då kan man inte bara sätta sig och gråta, även om man skulle vilja. Det är nödvändigt att prioritera. Och inte minst att acceptera att man bara kan göra det som går utifrån förutsättningarna. Det sistnämnda gäller ju även i Sverige, även om förutsättningarna ser annorlunda ut.   

Vad behöver Läkare utan gränser Sverige göra i framtiden? 

– Se till att unga läkare från hela världen fortsätter vara kärnan och energin
som gör att MSF är världens bästa organisation när det gäller. Kombinera hjärta och hjärna, se till att verksamheten utvecklas genom forskningsbaserad kunskap om nya hälsohot och att påpeka missförhållanden våra medarbetare ser, säger Johan von Schreeb. 

– Expandera på rätt sätt, genom att fokusera på det vi gör bäst. Antibiotikaresistens är en utmaning för läkare överallt i världen. Från mitt eget perspektiv som förlossningsläkare är det tillgång till god kvinnosjukvård och att kunna erbjuda säkra aborter, säger Sophie Graner.   

Läs även: Hon har varit på flest uppdrag

Läkare utan gränser Sverige

Internationella MSF bedriver årligen omkring 400 projekt i 60–70 länder och har 35 000 anställda, varav de flesta är lokalanställda i fältprojekt. Sverige är en av MSF:s 24 nationella och regionala enheter. Det finns fem operativa cent­rum (i Frankrike, Belgien, Holland, Spanien och Schweiz) där besluten om insatser fattas. Läkare utan gränser Sverige är delägare i centrumet i Belgien.

Uppdrag: Totalt har 260 läkare  varit ute på uppdrag för Läkare utan gränser i Sverige. 2017 åkte 121 fältarbetare, varav 33 läkare, på uppdrag. 

Flest läkare skickade till: Kongo-Kinshasa, sammanlagt 55 uppdrag. 

Den akutkris som flest läkare skickats till: Efter jordbävningen på Haiti, 17 läkare under januari–mars 2010.

Flest uppdrag: Elin Folkesson, infektionsläkare, Karolinska universitetssjukhuset, har varit i fält 14 gånger, bland annat i Myanmar, Haiti, Tchad, Kongo-Kinshasa, Filippinerna och Centralafrikanska republiken (se separat intervju på nästa uppslag).

 

Antal anställda, Sverigekontoret: 

1993: 1

1997:

2007: 32 

2017: 88

Sett till antal heltidsanställda ligger Sverige på plats 10 av 31 kontor.

 

Gåvor och donationer (privata medel):

1997: 11 713 825 kr 

2007: 142 987 528 kr

2017: 618 000 000 kr

Sett till insamlade medel ligger Sverige på plats 6 av 31 kontor. För två år sedan beslutade MSF att inte ta emot medel från EU:s institutioner, medlemsländer och biståndsorgan, detta som en reaktion på EU:s flyktingpolitik. 

Att värna om oberoendet gentemot makthavare samt alla politiska, ekonomiska eller religiösa krafter är en av organisationens grundregler.

 

Detta krävs av läkare som vill åka ut på uppdrag:

Att man har rest eller arbetat i fattiga länder, är flexibel och stresstålig och kan arbeta med begränsade tekniska resurser. För kirurger, narkosläkare, gynekologer/obstetriker att man kan arbeta i minst sex veckor och åka iväg med kort varsel. Läkare utan specialistkompetens kan i vissa fall ta uppdrag som en del av ST-tjänstgöringen. Det krävs utbildning i »Health assistance in human crisis«.