»Vi kan inte sköta vårt uppdrag med det antal vårdplatser vi har«

De har bägge arbetat i drygt tio år på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Jan Brun arbetar främst med den högspecialiserade rikssjukvården och Olof Lekholm främst inom akutsjukvården och med akut internmedicin.

De älskar sina jobb. Men beskriver samtidigt en växande frustation över att dagligen ställas inför omöjliga val och svår etisk stress. På medicinkliniken saknas enligt dem 60–80 vårdplatser och de har ofta en beläggningsgrad på 120 procent. Under många år har kliniken tvingats utlokalisera patienter. Det görs inte längre. För det finns inte någon som kan ta emot dem. Alla andra avdelningar är också överbelagda.

– Som överläkare i funktionen som bakjour och ansvarig för vårdplatserna på sjukhuset, ställs vi så gott som dagligen inför dilemmat att lägga in patienter på redan överbelagda vårdavdelningar där sjuksköterskorna går på knäna, säger Jan Brun. Han fortsätter:

– Det blir en omöjlig arbetssituation. Man kan inte lämna patienterna i drivor på akuten men man kan inte lägga in dem heller.

Olof Lekholm är i sin tur den som tvingas peka med hela handen på akutmottagningen. Bestämma vilken patient som ska gå hem fastän de inte borde och vilken avdelning som måste ta emot en patient fast de inte har plats.

– Arbetsmiljön är pressad både på avdelningarna och på akuten. Som bakjour är man ansvarig, både för patientsäkerheten och för personalens arbetsmiljö, säger han och påpekar att även rikssjukvårdsuppdragen och de högspecialiserade uppdragen påverkas kraftigt eftersom många elektiva ingrepp måste strykas.

Han är bekymrad över vad han som erfaren doktor och handledare lär underläkarna.

– Vi lär underläkare att det är viktigare att spara platser än ge rätt vård.

I höstas tröttnade de två överläkarna. Med stöd från andra specialister och överläkare på universitetssjukhuset, skrev de en starkt kritisk debattartikel i Göteborgs-Posten. Där beskriver de hur allt fler sjuksköterskor säger upp sig på grund av arbetsmiljön, vårdplatser stängs, sjuka människor far illa och patienter tvingas vänta i ett dygn på akuten.

Trots många arbetsmiljöronder på akutmottagningen och vårdavdelningarna och att facket slagit larm till Arbetsmiljöverket ser de ingen ljusning och har tröttnat på att höra att arbetsmiljön inte är hotad. »Trots att vi dagligen ser risker och har sett dödsfall, så säger ledningen att patientsäkerheten inte är hotad. Vad betyder det? Kan i så fall patientsäkerheten någonsin vara hotad?«, skriver de i debattartikeln.

Hur allvarligt är läget på Sahlgrenska universitetssjukhuset?

– Jag ser två tecken på att det är allvarligt. Det är »the talk of the town«. Alla läkare som vi träffar, oavsett vilken klinik, beskriver samma situation. Och vi som varit här i elva – tolv år upplever inte att det har varit så här illa tidigare, säger Jan Brun.

Enligt de två överläkarna har det varit tungt i två års tid. Personalen har täckt upp så gott det går för att skydda patienterna, men nu börjar korthuset rasa.

– Vi som arbetar i sjukvården är stryktåliga, robusta och envisa människor som inte brukar klaga. För vardagen är ofta tuff. Men nu börjar det tippa över på ett farligt sätt, säger Jan Brun.

– Jag gillar mitt område väldigt mycket. Det här är en fantastisk arbetsplats med en massa fantastiska människor. Det är självmål att inte ge dem som jobbar här förutsättningarna att göra det jobb som vi tycker är roligt och utmanande, fortsätter han.

Olof Lekholm säger i sin tur att han är van att arbeta i kaotiska miljöer och är beredd att göra det – men då vill han också ha ledningens bekräftelse på att de inser hur illa det är på sjukhusgolvet.

– Det är frustrerande när vi signalerar att det inte är bra och hållbart och sen får höra att allt är frid och fröjd. Jag kan arbeta i katastrofala förhållanden. Men då ska det utropas ett katastrofläge också.

Enligt dem har den pressade situationen på sjukhuset både skapat en känsla av uppgivenhet i överläkarkåren och lett till en rivalitet mellan läkare i olika verksamheter.

– Man bråkar om vilka patienter som ska ligga var. Det sår split mellan doktorer, säger Jan Brun.

– En annan konsekvens av det är att man fattar beslut som är mer grundade på att skydda den egna resursen än på patientens behov, fyller Olof Lekholm i.

Men det är sjuksköterskorna som får ta de hårdaste smällarna. Jan Brun beskriver sjuksköterskorna på vårdavdelningarna som »kanonmat« och tycker det är sorgligt att se hur unga, entusiastiska sjuksköterskor efter en kort tid säger upp sig.

– Vi upplever att vår arbetsmiljö har försämrats. Men det stora problemet är sjuksköterskorna på vårdavdelningarna som belastas alldeles för mycket och inte orkar med, säger Olof Lekholm.

De har fått många ryggdunkningar från alla personalkategorier efter debattartikeln i Göteborgs-Posten.

– Jag har träffat ganska många personer, även i chefsuppdrag, och alla verkar ha ungefär samma bild som oss av problemen här på sjukhuset säger Olof Lekholm.

Måndagen den 3 december fattade sjukhusstyrelsen beslut om nästa års budget. Vilka är era starkaste invändningar mot den?

– En stor invändning är att vi inte har de vårdplatser som vi behöver. Vi kan inte sköta vårt uppdrag med det antal vårdplatser vi har, säger Jan Brun.

Vad är ni mest oroliga för?

– Att den nya budgeten tillsammans med den oroliga situationen häller över och gör att läkarnas arbetsmiljö blir ännu sämre, säger Jan Brun.

– Mitt hjärtebarn är länsdelssjukvården där patienterna i dag inte får den vård de ska ha – och jag är rädd att det ska bli ännu värre. Jag är också rädd för att arbetsmiljön och tillgången på platser ska försämras så vi inte kan göra det vi ska. Både för de vanliga patienterna och den högspecialiserade vården, säger Olof Lekholm.

Ett skifte pågår ju, inte minst i Västra Götalandsregionen, som syftar till att ställa om mot en mer nära vård. Är det inte rimligt att mindre pengar läggs på sjukhusen och mer på primärvården?

– Det där får man ofta höra i politikernas svar. Och ingen av oss protesterar mot att det ska gå att få bättre vård nära eller i hemmet. Men våra patienter är på sjukhus och för svårt sjuka för att vistas i hemmet. Man kan inte först dra ner på vårdplatserna och sedan i sakta mak bygga upp en massa hemsjukvård och förebyggande verksamhet. Man måste först bygga upp alternativen och sedan gradvis avveckla resurser i slutenvården, säger Olof Lekholm.

Vad borde göras enligt er?

– Det viktigaste är att lyssna på personalen, säger Olof Lekholm.

– Enligt en studie är anledningen till att sjuksköterskor väljer att sluta eller funderar på att sluta dålig löneutveckling, dålig arbetsmiljö och arbetstider, säger Jan Brun och fortsätter:

– Att erbjuda sköterskorna en ordentlig löneutveckling, premiera klinisk kompetens och erbjuda bra arbetstider ser jag som en av kärnfrågorna.

Läs om budgetbeslutet:

SU-budget klubbad trots protester

Läs även:

Facklig protest mot sjukvårdsbudget i Västra Götalandsregionen

Ljusare för Sahlgrenskas ekonomi

118 läkarvikariat avslutas på Sahlgrenska

Sahlgrenska fortsätter att backa ekonomiskt

Läkare kritiska till anställningsstopp på Sahlgrenska

Östra sjukhuset: Tvärfacklig anmälan om situationen på operationsavdelning

Tvärfackligt arbete svetsar samman

Ny rutin på Sahlgrenska ska förbättra arbetsmiljön på akuten