Överläkare Astrid Seeberger. Foto: Weyler förlag

Jean-Claude Arnault blev medialt känd som Kulturprofilen efter en uppmärksammad granskning i DN 2017, där ett antal kvinnor vittnade om sexuella trakasserier. I december förra året dömde hovrätten honom till fängelse för två våldtäkter.

I sin debattartikel lyfter överläkaren Astrid Seeberger främst målsägandens uppgifter om hur den ena våldtäkten gick till, närmare bestämt det som rör oralsex: hur lång tid det tog och graden av forcering.

Enligt kvinnan övergick den frivilliga akten till en fas där Kulturprofilen höll hårt i hennes huvud och tryckte sig in så att hon inte kunde andas. Astrid Seeberger menar att uppgiften om att det skulle ha pågått i 30 sekunder, uppåt en minut, är »orimlig«. 

»Kvinnan skulle innan dess få en så svår lufthunger att hon skulle göra allt för att komma loss. Hon tog inte tag i hans händer, hon slog inte på honom. En människa som har luftvägarna helt blockerade i en halv till en minut beter sig knappast så. Givet fysiologiska fakta kan det endast ha rört sig om några få sekunder«, skriver Astrid Seeberger i debattartikeln i Svenska Dagbladet.

Akten ska ha avbrutits först när målsäganden fick spyor i sin egen mun. Men att Kulturprofilen tryckt sig in i kvinnan så att hon inte kunde andas och fick kräkreflexer, ser Astrid Seeberger inte som bevis på att en våldtäkt ägt rum. 

Hon skriver att »många kvinnor som har varit med om orala samlag kan intyga att sådant kan hända i upphetsningens stund utan att det finns minsta illvilja bakom mannens agerande«. Hon poängterar också att Kulturprofilen verkar ha avbrutit akten när han insåg kvinnans illamående.

Eva Skärby, läkarstudent på Karolinska institutet, tycker att Astrid Seeberger har begått ett »rejält etiskt övertramp« genom debattartikeln. I en replik i Svenska Dagbladet vänder hon sig emot att Astrid Seeberger bara har titulerats överläkare, docent och författare:

»Det går inte, genom att läsa artikeln, att utröna att Astrid Seeberger är docent i njurmedicin och att hennes erfarenhet av arbete med offer för sexualbrott är mycket begränsad.«

– När jag läste hennes artikel var det för mig uppenbart att hennes läkartitlar användes för att föra fram budskapen i artikeln. Och det reagerade jag starkt på, säger Eva Skärby till Läkartidningen.

I sin replik påpekar hon att läkare bör vara återhållsamma med »spekulationer, särskilt i frågor med politisk laddning«, eftersom yrkesgruppen har ett högt förtroende och gärna citeras i medierna. Hon refererar också till en debattartikel i Läkartidningen om etiska råd till läkare i den offentliga debatten, skriven av dåvarande ordförandena för Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik samt Läkarförbundets etik- och ansvarsråd.

Eva Skärby tycker att Astrid Seeberger refererar till »fysiologiska fakta« utan att precisera vilka. 

»Att någon efter att ha haft blockerade luftvägar i trettio sekunder måste agera på ett särskilt sätt, har knappast stöd i vetenskapen«, skriver Eva Skärby.

Astrid Seeberger är av en annan uppfattning och menar att det inte fanns plats för faktaredogörelse i artikeln.

– Jag har skrivit en debattartikel och inte ett vetenskapligt manuskript till en vetenskaplig tidning, säger hon till Läkartidningen. 

– Och kravet på vetenskaplig evidens är problematiskt. Ingen etikkommitté i världen kommer att tillåta en studie där kvinnor får sina andningsvägar helt blockerade av ett föremål som ger upphov till en kräkreflex bara för att se under hur lång tid de kan klara detta.

Eva Skärby menar att Astrid Seeberger tar avstamp i sin medicinska bakgrund för att glida över i en argumentation om saker utanför sin yrkesroll; att det handlar om »lekmannamässigt tyckande i en diskussion som rör juridiska processer och lagstiftning«.

– Det är ganska hårt att anklagas för att ha missbrukat sina titlar. Jag tycker inte att jag har svamlat och kommit med personliga tankar, utan jag har använt det jag har lärt mig under min yrkestid, säger Astrid Seeberger.

Hon framhåller också att hon inte bara disputerat i njursjukdomar utan också i fysiologi, samt att hon mött flera våldtäktsoffer i sitt kliniska arbete som njur- och invärtesmedicinare.

I sin debattartikel kommenterar Astrid Seeberger inte bara den medicinska aspekten och den juridiska processen. Hon menar också att om Högsta domstolen inte ändrar domen »bör en varning utfärdas till den sexuellt aktiva delen av den svenska befolkningen«.

Hon skriver att man ska vara försiktig med att hålla hårt i sin partner och absolut inte orsaka sugmärken eller kärleksbett. Att avbryta samlag när man upplever att partnern känner obehag är inte tillräckligt: »Med dagens lagpraxis kan du tydligen hamna i fängelse ändå.« 

Astrid Seeberger framhåller att hon tycker att det är bra att en läkarstudent engagerar sig i debatten. Hon tycker dock inte att det är fel att hon inte bara kommenterar medicinska aspekter, utan även kritiserar den juridiska processen i egenskap av medborgare.

– Jag har deltagit i en samhällsdebatt. Jag har inte hävdat att jag är juridisk expert. 

Du ser inga problem med att en läkare uttalar sig mer eller mindre principiellt om en våldtäktsdom utanför rättssalen?

– Jag tycker att en läkare har rätt att komma med synpunkter på vissa domar, som i det här fallet där det kan påverka sexuella beteenden. 

Eva Skärby anser dock att Astrid Seeberger i så fall borde ha skrivit annorlunda.

– Jag tycker att hon kanske borde ha publicerat artikeln med sin titel som författare. För innehållet i artikeln har inte med hennes arbete som läkare att göra. Och om hon ändå skulle använda sina titlar så hade hon behövt formulera sig annorlunda.

På onsdagen publicerade Svenska Dagbladet Astrid Seebergers svar på Eva Skärbys replik.