Grafik sist i artikeln.
Under 2018 tog Löf, Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, emot 16 958 anmälningar om skador i vården. Det är ungefär 4 procent fler än året dessförinnan.
– Till största delen förklarar vi det med att kunskapen och kännedomen om patientförsäkringen blir större. Det gäller både bland allmänheten och bland vårdgivarna, vilka har en upplysningsskyldighet, säger Löfs chefläkare Pelle Gustafson, som tillägger att en befolkningsökning och ökning i mängden producerad vård spelar in när anmälningarna blir fler.
– Det viktiga är skälen till varför det ökar. Och där tycker vi de goda skälen huvudsakligen överväger, alltså mer vård, fler invånare och en ökad kunskap om patientförsäkringen.
Samtidigt finns ett mörkertal av vårdrelaterade skador. Därför förväntar sig Löf att antalet anmälningar kommer att öka även en bit in i framtiden.
Trots att antalet anmälningar enligt Pelle Gustafson är »förskräckligt högt« sjunker det inom enskilda allvarliga skadetyper. Genom att jämföra siffror med exempelvis markörbaserad journalgranskning från Sveriges Kommuner och landsting (SKL), ser Löf en nedgång inom vårdrelaterade infektioner och svikt av vitala funktioner. Graviditetsregistret signalerar en nedgång av bäckenbottenbristningar.
– Tittar vi i andra datakällor än våra ser vi inte någon förklaring som säger att vården blivit mer osäker, utan tvärtom på vissa områden ser vi faktiskt att färre människor skadas. Den bilden är mycket tydligare nu än för ett två år sedan.
När det gäller dödsfall där vårdskadan kan ha varit en bidragande faktor, visar siffror från SKL att de nu ligger någonstans mellan 1 300 och 1 400 per år. Jämförbara siffror från Socialstyrelsen 2002 och 2003 pekade på cirka 3 000 dödsfall. Löfs siffror är inte lika säkra, men speglar samma mönster.
När Läkartidningen intervjuade Pelle Gustafson i fjol uttryckte han oro över ökade fallskador och trycksår. Den oron finns kvar. Och han påpekar också att överbeläggningar och utlokaliseringar ökar risken för skador.
Ser du andra organisatoriska problem?
– Det finns två andra. Det allvarligaste är samma sorts fel tenderar att återkomma i alltför stor utsträckning. Det systematiska lärandet – och spridningen av det lärandet – är undermåligt. Här behövs nationella initiativ och man måste kunna sprida kunskapen mellan länen.
– En annan sak är bristen på utbildning i säkerhet och risker. Vi borde utbilda varenda person som går någon form av utbildning som syftar till ett yrke i vården – läkare, medicinska sekreterare, undersköterskor, sjuksköterskor, fysioterapeuter.
70 procent av anmälningarna kommer från patienter i sjukhusvården, att jämföra med 12 procent från distriktsvården. Går man ner på specialitetsnivå står ortopedin för den enskilt största posten med 28 procent av samtliga anmälningar.
Jämför man de olika regionerna med varandra kan man se ganska stora skillnader. 2018 anmäldes 127 vårdskador per 100 000 invånare i Kalmar län. Motsvarande siffra för Västerbotten var 255. Men det kan pendla mycket mellan åren och det är inget man ska dra för stora växlar på, menar Pelle Gustafson.
– Förändringarna kan se dramatiska ut i de befolkningsmässigt mindre landstingen. Men vår bedömning är att det inte finns något som sticker ut.
Den 4-procentiga ökningen 2018 kan jämföras med 2017, då anmälningarna ökade 1,6 procent. Men det är samtidigt avsevärt mindre än för några år sedan, till exempel 2014 då ökningen var 9 procent.
– Det känns på ett sätt fel att prata om trendbrott, då skulle man vilja se att det har sjunkit. Men om man går bakom siffrorna och väger samman flera olika datakällor tycker jag ändå att man kan tala om ett trendbrott. Vissa skadetyper sjunker. Att det inte avspeglas i antalet anmälningar till oss är en annan sak, säger Pelle Gustafson.
Läs även:
