Sociologen Maricel Knechtel har i sin doktorsavhandling vid Uppsala universitet sökt efter förklaringar till skillnader i bedömning mellan läkare i primärvården och handläggare vid Försäkringskassan när det gäller personer med psykisk ohälsa.

Jämförelserna har gjorts genom djupintervjuer utifrån kortfattat beskrivna fiktiva fall som presenterats för båda yrkesgrupper, 18 läkare i primärvården och 12 handläggare vid Försäkringskassan. Att de gruppernas bedömningar och resonemang skiljer sig kan ha flera olika orsaker, enligt avhandlingen.

– Läkares och handläggares synsätt kan ofta stå i motsättning till varandra. Läkare anser ofta att de måste välja mellan att ta hänsyn till patientens behov genom att värna en tillitsfull relation till patienten, eller att tillgodose de formella krav som Försäkringskassan ställer, som handlar om att tillämpa den så kallade arbetslinjen och minska sjuktalen, säger Maricel Knechtel till forskning.se.

Här är möjliga förklaringar till att bedömningarna skiljer sig, enligt avhandlingen:

  • Patientens situation är ofta komplex och passar inte in i de kategorier som primärvård och försäkringskassa använder.
  • Bedömningarna görs i en miljö som präglas av motstridiga krav inom och mellan yrkesgrupperna.
  • Viktiga begrepp är otydliga, till exempel arbetsförmåga och normalt förekommande arbete.
  • Objektiva fynd saknas.
  • Bristande resurser.
  • Skillnader i värderingar när det gäller patientgruppen.

Läs sammanfattning av avhandlingen här: »Categorization Work in the Swedish Welfare State: Doctors and social insurance officers on persons with mental ill-health«