Läkartidningen har låtit Socialstyrelsen ta fram uppgifter om läkare som har fler än en specialitet. Vi har också hittat vem som har flest. När vi meddelar Artur Tenenbaum att han är ensam med sex specialiteter befinner han sig i bilen med sin fru.

– Oj, är jag den enda? Jag trodde nog att det fanns några till. Men Rose-Marie här intill tycker att våra sex barn är en större bedrift!

Det första specialistbeviset fick han i ortopedisk kirurgi 1992, det senaste i
arbetsmedicin i vintras. Där emellan har det också blivit allmän kirurgi, allmänmedicin, rehabiliteringsmedicin och företagshälsovård. 

I dag jobbar han inom Västra Götalandsregionens företagshälsovård. Någon vecka efter telefonsamtalet träffas vi i Stockholm, där han varit på styrelsemöte för Sveriges företagshälsor.

– Jag har jättestor nytta av alla mina specialiteter, säger han direkt.

Men har du haft lite svårt att bestämma dig för den mest intressanta specialiteten, eller?

– Ja, kanske, men livet är svårt att förutse. Jag har ett yrke där man kan växla bana, men ändå vara kvar. Det är en ynnest.

Men du har väl omöjligen kunnat hålla igång alla sex specialiteter?

– Det stämmer, jag har fått släppa kniven. Och det är en sorg.

Artur Tenenbaums liv har präglats av uppbrott och dramatik – det började redan 1969, då han som 12-åring tvingades lämna Polen med sin familj för att komma undan den växande antisemitismen.

– Kanske bidrog min uppväxt till att jag inte drar mig för att anta nya utmaningar.

Hans ST-bana började med ortopedi vid Centralsjukhuset Kristianstad. Där ledde slumpen till att han tidigt blev dubbelspecialist: 

– Jag randade på kirurgen och fick två fantastiska överläkare som mentorer. Så då gick jag över till allmän kirurgi.

Det blev några år i Skåne, men sedan flyttade familjen till Härjedalen då hustrun fått jobb som vårdlärare på gymnasiet i Sveg.

– Hon ville tillbaka till sitt Norrland. Min kärlek till henne gjorde det självklart för mig att flytta med och därmed börja en ny bana.

Så Artur Tenenbaum tog jobb som distriktsläkare i Sveg. 

– Jag jobbade nära skidbackarna, så mina kunskaper i att operera och gipsa ben kom väl till pass. Tack vare dessa kunskaper slapp en del patienter åka 18 mil till Östersund för att opereras.

Och du byggde på med allmänmedicin?

– Ja, det var en nödvändig specialitet för att kunna jobba med många olika typer av patienter. 

Några år senare tog livet en helt ny vändning. Artur Tenenbaum erbjöds en tjänst som chefsöverläkare vid Mösseberg Rehabcenter i Falköping, ett center fristående från landstinget som drevs utan vinstintresse.

– En helt ny möjlighet öppnade sig, jag kunde inte säga nej.

Men ni tvingades lämna ert kära Norrland, och du behövde ta dig an ytterligare en specialitet. Varför ett nytt uppbrott?

– Jag var ung och hungrig och kände ett växande intresse för rehabilitering. Och så erbjöds jag ju ett chefsjobb!

Det blev chefsutbildning på Handelshögskolan i Stockholm. Och när han läste in kurserna för att få sin fjärde specialisering, rehabiliteringsmedicin, insåg han hur stor hjälp han hade av sina tidigare specialiteter. 

– Sysslar man med rehabilitering så är alla medicinska kunskaper som man skaffat sig av godo.

Det är uppenbarligen en slutsats som är vanlig bland mångsysslarna. Bland de 13 läkare i landet som har fler än fyra specialiteter har nära hälften rehabiliteringsmedicin i sina sprängfyllda cv.

För Artur Tenenbaums del ledde den nya specialiteten till att han några år senare fick jobb som klinikchef på Rehabmedicin i Skövde, samtidigt som han hade en fot kvar vid Mösseberg. Så kunde det ha fortsatt, om det inte hade varit för en tragedi i den nära familjekretsen 2002.

– Jag kunde inte fortsätta det krävande jobbet som chef, jag behövdes för familjen. 

Han började jobba på Hälsan & Arbetslivet i Västra Götalandsregionen. Därmed behövde han lägga till en femte specialitet: företagshälsovård.

– Det var väldigt spännande att lära sig sambandet mellan arbetsliv, sjukdomar och hälsa. 

Bland sina patienter har han läkare, sjuksköterskor och andra vårdanställda i regionen. Då är det inte så dumt att ha sett stora delar av vården och varit inne på många specialiteter.

– Jag kan lätt leva mig in i deras stress och utsatta arbetssituation.

Och nu vid 62 års ålder lade du till en sista specialitet, arbetsmedicin. Varför?

– Företagshälsovård har bytt namn till arbetsmedicin. Men för att få det nya specialistbeviset behöver man uppfylla ett antal nya kompetensmål. Och det har jag gjort genom att ha samverkat i flera publikationer. 

Gynnas din arbetsgivare av din sjätte specialitet?

– Absolut! Jag handleder flera unga läkare i arbetsmedicin, nu kan jag stötta dem bättre.

Vad säger kollegorna om alla dina specialiteter? En snackis?

– Nej, innan du hörde av dig var det ingen snackis. Men nu har det blivit det, säger han och skrattar gott.

Bland de 12 läkarna i landet med fem specialiteter finns Magnus Simonsson, överläkare vid Centralsjukhuset Kristianstad och chef för enheten för klinisk fysiologi:

– Jaså, det finns en som har fler än jag, det var ju skönt att höra! Men min fru har tre specialiteter, så vi har åtta tillsammans, det är nog ändå värst …

Precis som med Artur Tenenbaum är det slumpen och hungern efter utmaningar som lett till att han blivit specialist på så många områden: internmedicin, kardiologi, klinisk fysiologi, nukleärmedicin och akutsjukvård.

Har du kunnat hålla igång dina kunskaper inom alla dina specialiteter?

– I ganska hög grad. Jag jobbar fortfarande i ambulanssjukvården en natt i veckan, jag tar fortfarande emot mina gamla patienter inom kardiologin. Och ibland jobbar jag på kardiologen i Norge där de faktiskt kräver specialistbevis i internmedicin också.

Ser du något generellt problem med läkare som byter specialitet flera gånger under karriären?

– Jag kan förstå kliniker som känner irritation när de satsat tid och energi på att lära upp en läkare som kort därefter sticker vidare till nästa ställe.

Mångsysslarna har emellertid inte bara bytt specialitet av lust och nyfikenhet. Kristina Glise, i dag överläkare på Institutet för stressmedicin vid Västra Götalandsregionen, har också fem specialiteter – men hade säkerligen stannat vid en eller två om det inte hade varit för den svåra arbetssituationen.

– Jag hade gärna fortsatt som internmedicinare och kanske lagt till kardiologi. Men familjelivet blev omöjligt eftersom min man arbetade inom en annan jourtyngd specialitet. Vi gick jourer jämt, det var kaos och vår dotter skrek.

Kristina Glise växlade inriktning för att komma till lugnare arbetsplatser med mindre jourtyngd. Allteftersom åren gick byggde hon på med både allmänmedicin, geriatrik, företagshälsovård och yrkes- och miljömedicin. 

– 2004 blev jag chef för patientmottagningen här på institutet och fick nytta av varenda specialitet som jag skaffat mig. Ja, kanske förutom geriatriken. Mina egna erfarenheter av stress kom också till nytta, jag förstod vad patienterna gick igenom!

Vissa specialiteter är oerhört arbetsbelastade. Vad borde göras?

– Arbetsgivarna måste erbjuda större möjligheter till flexibilitet. Och arbetsbördan måste anpassas till livets olika skeden. Även Läkarförbundet kan jobba mer med den här frågan, driva på för att skapa bättre arbetsförhållanden för läkare.

Författaren och överläkaren Christian Unge vid Karolinska universitetssjukhusets akutklinik kom häromåret ut med boken »Har jag en dålig dag kanske någon dör«, där han bland annat förespråkar mer fortbildning och löpande test för att garantera att läkare är uppdaterade inom sina specialiteter.

Unge har full förståelse för dem som känner sig tvingade att byta specialitet, men han undrar om vården som helhet tjänar på alla dessa dubbel- och trippelspecialister:

– Vi saknar läkare som har breda kunskaper över många fält. Bara för att du har flera specialiteter betyder det inte att du har bredare kompetens, risken är snarare att du går ner i olika stuprör.

Han är själv specialist i internmedicin och har fullt sjå med att hålla sig uppdaterad inom den specialiteten.

– Hellre än fler dubbelspecialister skulle vi behöva fler allmänmedicinare och geriatriker för att kunna möta det åldrande samhället med mångdubbelt fler multisjuka.

Läs också:
Läkarförbundet: »Det behövs fler modeller för fortbildning«

Nära 8 000 dubbelspecialister

Antalet legitimerade läkare 2019 med:

1 specialistbevis: 29 003

2 specialistbevis: 7 781

3 specialistbevis: 781

4 specialistbevis: 67

5 specialistbevis: 12

6 specialistbevis: 1

Källa:Socialstyrelsens register över legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal (HOSP). Borträknade är de som, enligt folkbokföringen, är avlidna samt de som fått sin läkarlegitimation återkallad efter beslut av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) eller efter dom i domstol. 

Dubbelspecialisterna blir allt fler

Andelen läkare som har två eller fler specialiteter (i procent) av samtliga läkare i Sverige

2009: 18

2019: 23

Källa: Socialstyrelsen

Allmänmedicin alltjämt i topp

  • Sedan 2015 finns 44 basspecialiteter och därutöver flera tilläggs-, under- och grenspecialiteter. Vilka har varit populärast genom åren? Tio-i-topp har varit relativt konstant. Vi har tittat på 1999, 2009 och 2019, och vid alla tre åren har samma tre specialiteter legat i topp vad gäller nya utfärdade specialistbevis: allmänmedicin, internmedicin och psykiatri.
  • Allmänmedicin har varit överlägsen etta hela tiden, och avståndet till tvåan är allra störst i år. Specialiteten anestesi och intensivvård har petats ned från fjärde plats 2009 till åttonde plats i år. En bubblare är kirurgi, som klättrat till fjärde plats 2019 – den låg inte ens på topp tio 1999. Geriatrik låg på plats åtta 1999, men har sedan halkat ner, trots det växande antalet äldre. 

Källa: Socialstyrelsen