Läkaruppropet om Karolinska universitetssjukhuset riktar sig till politikerna i Region Stockholm. Huvudbudskapet är att de vill återskapa ett fungerande universitetssjukhus där den högspecialiserade vården samverkar med rutinsjukvård, utbildning och forskning.

Det säger Michael Broomé, docent och överläkare vid ECMO-avdelningen på Nya Karolinska Solna, till Läkartidningen. Han är en av initiativtagarna till uppropet och har tillsammans med tre läkare och professorer skrivit en text som ska publiceras i Svenska Dagbladet i morgon, lördag.

Hittills har omkring 150 läkare, varav 50 professorer, ställt sig bakom uppropet.

– Vi anser att det är väldigt fel tänkt att ha ett sjukhus med bara högspecialiserad vård utan att samtidigt erbjuda rutinsjukvård. Orsaken är att det blir svårt eller omöjligt att upprätthålla kompetensen hos vårdteamen som gör de högspecialiserade uppgifterna, säger Michael Broomé.

Detta gör också att det blir svårt att i full utsträckning bedriva läkarutbildning, utbildning av ST-läkare och av sjuksköterskor, menar Michael Broomé.

– Samma problem gäller forskningen. Den största delen av forskningen sker ju på patienter med folksjukdomar och vanliga sjukdomar – inte på de högspecialiserade fallen. Man har på ett oerhört allvarligt sätt slagit undan fötterna för samarbetet mellan Karolinska institutet och sjukvården och gjort det mycket svårare att bedriva klinisk forskning.

I uppropet listas ett antal förslag på åtgärder. Det handlar exempelvis om att öppna upp intensivakuten på NKS för »vanliga« patienter.

– När det gäller NKS, där jag själv jobbar, har jag svårt att se att man kan komma undan att bredda uppdraget. Minimikravet är att öppna akutmottagningen för andra patienter, och att åter bereda plats för rutinpatienter på sjukhuset, säger Michel Broomé.

Men detta blir problematiskt, eftersom den nya sjukhusbyggnaden är för liten. Därför förslås att delar av de gamla sjukhusbyggnaderna i Solna ska användas för viss vård. Man vill också återinföra klinikstrukturen på Karolinska universitetssjukhuset.

Dessutom föreslås att vårdvalen begränsas, eftersom de tar resurser samtidigt som de inte bidrar till utbildning och forskning.

– Vi har ingen anledning att misstro själva sjukvården som utförs av de här vårdgivarna, men det som definitivt är dåligt är att man inte från upphandlarnas sida beaktat effekterna på akutberedskap, undervisning och forskning. Man har inte låtit de här delarna ingå i upphandlingarna och man har inte ställt krav på vårdvalets vårdgivare.

Vad betyder det att omkring 50 professorer ställt sig bakom uppropet?

– Det är först när man har många års erfarenhet av sjukvård, forskning och undervisning som man har förutsättningar att riktigt förstå hur viktiga interaktionerna mellan de här delarna är. Därför är många av de här personerna de som oroas mest och som kanske också har bäst insikter om hur stort allvaret är.

Hur sannolikt är det att ni får gehör för era förslag, tror du?

– Jag har egentligen inte något större hopp om att de befintliga politikerna ska byta fot, men jag hoppas att det här ska bidra till att den allmänna opinionen förstår allvaret. Det är viktigt att påpeka att detta inte handlar om ideologisk färg, utan helt enkelt om fundamentala fel, inkompetens och bristande förståelse för hur både sjukvård i allmänhet och ett universitetssjukhus fungerar.