Den svenska studien Swepis, som tittade närmare på om det är säkrare för mor och barn om förlossningen sätts i gång i vecka 41 i stället för i vecka 42, har gjort stort avtryck i förlossningssverige. Studien avbröts nämligen i förtid efter att sex barn i gruppen där man avvaktat dött, men inget i gruppen där förlossningen satts i gång i vecka 41.

I samband med att studien publicerades i sin helhet i BMJ i slutet av november, skrev forskarna själva också om resultaten här i Läkartidningen.

Under onsdagen fick en arbetsgrupp inom SFOG i uppdrag att ta fram nya råd till professionen, vid ett telefonmöte där även bland andra Barnmorskeförbundet och representanter för det nationella programområdet för kvinnosjukdomar och förlossning deltog.

I dag rekommenderas igångsättning av förlossning när graviditeten nått två veckor över beräknad tid, motsvarande 42 fulla graviditetsveckor, även om rutinerna varierar en del i landet.

 – Vår tro är att man landar i att föreslå en tidigare induktion – utifrån vad det finns för lokala resurser, säger Eva Uustal, ordförande i SFOG till Läkartidningen.

– Förslaget ska presenteras på SFOG:s verksamhetsmöte i slutet av januari, för förankring. Fram till dess gäller individuell bedömning utifrån medicinsk risk, precis som alltid, fortsätter hon.

Vid verksamhetsmötet ska även resultatet av en HTA-analys som genomförs vid Göteborgs universitet – där fler andra studier inom området granskas – presenteras.

SFOG uppskattar att ytterligare 10 000 förlossningar per år skulle behöva sättas i gång med ändrade rutiner.

Hur svårt blir det för vården att följa en rekommendation om tidigare induktion?

– Det är väldigt varierande. Framför allt på de megastora enheterna, med 5 000 till 10 000 förlossningar per år, kommer det behövas en helt ny organisation för att hantera det här. Kanske extra barnmorsketjänster och så vidare. Det är ju den balansgången som verksamhetscheferna måste gå.

Eva Uustal betonar att det är en sak att göra rekommendationer utifrån tillgänglig vetenskap.

– Sedan måste man alltid på lokal basis se: vad mäktar vi med och vad kan vi göra?

Två förlossningsenheter har redan ändrat sina rutiner med anledning av studien.

– Enheterna i Falun och Uppsala började redan i våras inducera tidigare. Det är naturligtvis på grund av att det är de enheterna där man har haft intrauterina dödsfall i samband med studien.

Har ni i professionen märkt en ökad oro hos gravida kvinnor efter att resultaten av Swepis blev kända?

– Ja, definitivt. Det är ett större behov av information och individuell bedömning. Det möter vi upp genom att extra besök eller individuella riskbedömningar och genom att verkligen informera kvinnorna, säger Eva Uustal och tillägger:

– Det viktiga är ju att man inte tror att en stor del av kvinnorna i Sverige utsätts för någon typ av risk. Vi har fortfarande extremt bra mödravård och vi har bra kontroller i slutet av graviditeten. Man kan ha tillit till vården. Det här är ändå extremt sällsynta händelser.