Varför skrev ni den här artikeln?

Jag, Haval Othman och Maria Cronhjort lyssnade på samma jourrapport då nattjouren berättade om den patient som beskrivs i vår artikel. Det spekulerades kring vad som hade varit orsaken till patientens laktacidos. Haval Othman tog över patienten och fick i uppgift att skriva ut henne. Han tänkte brett och kom på att hon möjligen kunde ha tiaminbrist, och gav henne därför tiamin med gott resultat. Vi tyckte att detta var intressant och gjorde därför en litteratursökning. Därefter väcktes idén om att skriva en fallbeskrivning.

Vad hoppas du att artikeln ska leda till?

Jag hoppas att vi ska bli bättre på att identifiera de patienter som är i riskzonen för tiaminbrist, till exempel personer med malnutrition. Tiamin­brist kan, i vissa fall, förutom det fruktade tillståndet Wernicke–Korsakoffs syndrom, leda till laktacidos. Obehandlat kan tillståndet leda till allvarliga neurologiska sjukdomar och permanenta hjärnskador. 

Hur mår patienten i er fallbeskrivning i dag?

Patientens laktacidos hävdes ganska snabbt med tiaminbehandlingen. Patienten skrevs ut till vårdavdelning och vi följde där upp behandlingen med en blodgasanalys som visade normal laktatnivå. Efter det har vi tyvärr inte kunnat öppna patientens journal för att kontrollera hur hon mår, eftersom det kräver patientens samtycke. 

Vad har du för råd till läkare som misstänker tiaminbrist hos en patient?

Att använda riktlinjerna från European Society for Clinical Nutrition and Metabolism (ESPEN), som ger bra vägledning för hur tiamin ska ges.