Varför har ni genomfört studien?

Bakgrunden till studien är tvådelad: dels den accelererande kostnadsökningen inom vården, dels det faktum att vårdens resurser av naturliga skäl är koncentrerad till en liten del av patienterna. Med detta i åtanke har man internationellt utvecklat arbetsmodeller som syftar till att hjälpa patienterna att minska behovet av dyr akutsjukvård. Den här typen av arbetsmodell har dock inte testats i större skala i Sverige.

Vilket är resultatet?

Huvudresultatet är att det går att implementera den här typen av arbetsmodell i stor skala i Sverige och att det går att uppnå positiva resultat med ett minskat slutenvårdsbehov. Samtidigt är det också tydligt att det är komplext att göra i stor skala och att det kräver ett standardiserat arbetssätt. 

Var det något i resultatet som ­förvånade dig?

Ja, det som förvånade oss var hur svårt det var att nå fram till ett fungerande arbetssätt när vi skalade upp arbetet. Vi är övertygade om att modellen kan fungera, men det kräver omfattande utvecklingsinsatser.

Vad kan ni dra för slutsatser av resultatet, i stora drag?

Att det finns ett visst mått av undvikbar vård för den här gruppen mycket utsatta patienter och att det går att hjälpa dem till en bättre livskvalitet.

Vad tycker du forskningen inom området nu bör sikta in sig på?

Man behöver bli bättre på att hitta de patienter som verkligen har nytta av den här typen av stöd – dvs patienter som varken är för sjuka eller för friska. Man behöver också bli bättre på att skapa ett arbetssätt som leder till reproducerbara effekter även i stor skala och över tid.