Annons

Annons
Annons

Citeras som: Läkartidningen. 2014;111:CH9D Läkartidningen 11/2014
Lakartidningen.se 2014-03-11

Barns järnbehov och hur vi bäst kan skydda barnhjärnan

Redan lindrig till måttlig järnbrist tros kunna påverka den växande hjärnan negativt. Utmaningen ligger i att identifiera, förebygga och behandla rätt riskgrupp.

Staffan Berglund, med dr,  specialistläkare

staffan.berglund@pediatri.umu.se

Magnus Domellöf, docent, överläkare; båda institutionen för klinisk vetenskap, enheten för pediatrik, Umeå universitet

Sammanfattat

Barn under 3 år är de som har störst risk att drabbas av järnbrist och också störst risk att ta skada av detta.

Järnbrist är associerad med försämrad neurologisk utveckling hos små barn, men att ge järntillskott till grupper som inte riskerar järnbrist kan ge negativa effekter.

Sen avnavling vid födelsen och introduktion av järnrik kost vid 6 månaders ålder är faktorer som minskar risken för järnbrist.

Låg födelsevikt, utebliven introduktion av järnrik kost vid 6 månader och intag av komjölk är riskfaktorer för järnbrist.

Barn med låg födelsevikt (<2 500 g) är en särskild riskgrupp och bör erbjudas rutinmässig profylax mot järnbrist, enligt nytt vårdprogram.

Järnstatus bör ingå i utredningen av bl a beteendeproblem och kognitiva svårigheter hos barn och ungdomar.

Järnbrist är globalt sett ett stort hälsoproblem, och små barn är de hårdast drabbade. De utgör både den grupp som har störst behov av järn och den som samtidigt riskerar de allvarligaste skadorna av järnbrist. Strävan efter att minska förekomsten av järnbrist hos små barn har därför länge betraktats som ett prioriterat område i världssamfundet på grund av den tydliga kopplingen till en negativ neurologisk utveckling [1]. På senare år har kunskapen ökat både om vilka riskgrupper som finns och som drar nytta av järntillskott och om möjliga risker med järnöverskott. Även i Sverige finns skäl att se över och förbättra förhållningssättet till järnbrist och järntillskott. 

En essentiell byggsten

Järn är en essentiell mineral i alla kroppens celler, och människan innehåller ca 50 mg järn per kilo kroppsvikt. Det mesta av detta järn åtgår till uppbyggnad av hemoglobin och myoglobin, med huvuduppgiften att delta i syretransporten. En annan och relativt stor del av järnet finns i lager i bl a makrofager och leverceller, bunden till ferritin. Detta möjliggör en viss variation i intag och förlust av järn, eftersom lagren kan användas som buffert. Men utöver hemoglobin-, myoglobin- och ferritinbundet järn finns järn i en rad andra proteiner som är nödvändiga för fungerande tillväxt och metabolism i kroppens alla vävnader. Denna lilla s k vävnadsbundna andel utgör endast ett par procent av allt järn i kroppen men är helt essentiell, inte minst för det centrala nervsystemet. 

Järnstatus hos barn

Järnbrist ger sällan tydliga kliniska symtom, och därför är en bedömning av barns järnstatus ibland av värde. Vanligen indelas järnbrist i tre stadier: 1) uttömda järnförråd, 2) lindrig till måttlig funktionell brist och 3) uttalad funktionell brist (järnbristanemi). Laboratorieanalyser som bäst avspeglar de olika stadierna är delvis dåligt undersökta hos barn, och dessutom finns en stor variation beroende på analysmetod. Därtill finns en fysiologisk variation i markörer för järnstatus, särskilt under första levnadsåret, vilket gör att åldersspecifika normalvärden måste tillämpas. 

I Tabell I presenteras förslag på normalvärden för ferritin och hemoglobin, som kan användas för att avslöja uttömda järnförråd (lågt ferritin) och slutstadiet av järnbrist, järnbristanemi (lågt ferritin och hemoglobin) [2]. För att detektera lindrig eller måttlig funktionell järnbrist, efter att lagren tömts men innan hemoglobinet sjunker, krävs dock ytterligare laboratoriemarkörer. Förslag på sådana är transferrinmättnad (TS), erytrocytmedelvolym (MCV), löslig transferrinreceptor (TfR) och retikulocythemoglobin (CHr) [3]. Dessa kan med fördel användas även på barn trots att det saknas internationellt fastslagna normalvärden för de två sistnämnda. Hepcidin är en ny intressant markör för järnstatus och tros spela en nyckelroll i järnmetabolismen. Den kliniska tillämpningen är dock fortfarande begränsad [4]. 

Järnbrist och den växande hjärnan 

Under senare år har allt fler studier antytt att järnbrist kan uppstå i hjärnan redan under den tidiga fasen av funktionell järnbrist, innan hemoglobinet sjunkit påtagligt. Kroppen tycks prioritera erytropoes före hjärnans järnberoende funktioner. Redan lindrig till måttlig järnbrist tros därmed kunna påverka hjärnan negativt, och utmaningen ligger i att identifiera, förebygga och behandla denna järnbrist [5]. 

I djurmodeller har man tydligt visat att måttlig järnbrist ger påverkan på en rad hjärnfunktioner, såsom cellmetabolism, nervcellstillväxt, myelinisering och neurotransmittorsyntes. Hos nyfödda djur är dessa skador delvis irreversibla, och den växande hjärnan påverkas även långsiktigt av en kortare episod av järnbrist under nyföddhetsperioden. En rad kliniska studier har försökt påvisa samma samband hos människa, och där finns en tydligt fastslagen association mellan en period av järnbrist under första levnadsåret och nedsatta neuropsykologiska funktioner senare i livet [6]. Exempelvis har barn med järnbristanemi vid 6–12 månaders ålder, trots behandling av denna, påverkan på såväl kognition som beteende i skolåldern. Det har länge rått brist på randomiserade studier som säkert påvisat ett kausalt samband, och förekomsten av samvariation med sociala förhållanden och diet har föreslagits som en alternativ förklaring. Det finns dock en handfull randomiserade studier som stödjer sambandet, och den samlade evidens som föreligger har av flertalet bedömts som tillräckligt stark för att betrakta orsakssambandet som vetenskapligt bekräftat [7, 8]. 

För äldre barn och tonåringar är det mer oklart vilka riskerna med järnbrist är. Skolbarn med järnbrist uppvisar beteendeproblem och presterar sämre vid kognitiv testning. Det faktum att järntillskott ger en viss förbättring talar för att det åtminstone delvis finns ett orsakssamband [9]. Till skillnad från nyfödda tycks dock järnbristen inte orsaka bestående problem hos dessa äldre barn, varför behandling av konstaterade fall snarare än profylax är rimlig. En rad uppmärksammade epidemiologiska studier har påvisat ett samband mellan järnstatus och ADHD och föreslagit att vissa fall i denna växande sjukdomsgrupp skulle kunna förklaras av järnbrist. Andra har dock misslyckats med att bekräfta sambandet, och behandlingsstudier saknas. Tanken att den växande andelen barn med ADHD skulle kunna behandlas med järntillskott uppmanar dock till fortsatta studier på området [10]. 

Behovet av järn i olika åldrar

Vuxna har ett relativt lågt behov av tillfört järn eftersom det mesta av kroppens järn återvinns i en ständig pågående recirkulation mellan makrofager, blodbana och erytropoetiska celler. För män behöver endast de små förluster av järn som sker via celler som lossnar i tarm, hud och urinvägar ersättas. För kvinnor tillkommer förlust vid menstruation. Livsmedelsverket rekommenderar 9 mg/dag för män och 15 mg/dag för menstruerande kvinnor, motsvarande ca 0,1–0,3 mg/kg. 

För en växande individ är situationen en helt annan. För varje nytt kilos tillväxt måste ytterligare ca 50 mg järn inkorporeras i den expanderande blodvolymen men också i annan expanderande vävnad, inklusive hjärnan. Behovet står därmed i proportion till barnets tillväxthastighet och är som störst under det första levnadsåret. Paradoxalt nog har bröstmjölk ett lågt innehåll av järn (ca 0,3 mg/l). Orsaken tros vara den evolutionära vinsten med att undanhålla järn från mikrober i tarmen och därmed skydda mot infektion. I stället har det nyfödda barnet ett extra lager av järn, dels ferritinbundet, dels i form av ett mycket högt hemoglobin. Detta medfödda järn omfördelas till den växande kroppen och räcker fram till ca 4–6 månaders ålder då lagren sinar. 

Från ca 6 månader uppstår hos normalviktiga, fullgångna barn ganska raskt ett behov av järn motsvarande ca 1 mg/kg/dygn, vilket är högre än i någon annan period i livet. Av denna anledning rekommenderar Livsmedelsverket ett dagligt intag av 8 mg från 6 månader, en rekommendation som gjort att många barnmatsprodukter, som välling och gröt, berikats. Livsmedelsverkets rekommendationer om järnintag i olika åldrar redovisas i Tabell II (Nordiska näringsrekommendationer 2012). I dessa finns ingen rekommendation till barn <6 månader. Nedan diskuteras denna grupp, och förslag ges till förhållningssätt. 

Risker med järn 

Med tanke på de tänkbara riskerna med järnbrist och de stora järnbehoven hos små barn kan det vara frestande att ge järntillskott eller berikade produkter frikostigt för att säkerställa goda järnförråd. Men järn är potentiellt toxiskt och har en kraftig prooxidativ effekt. Dessutom saknar kroppen förmåga att utsöndra järn. Många studier har gjorts av järntillskott, både som behandling av barn med järnbristanemi och som profylax. Resultaten varierar och visar positiva, uteblivna men också negativa effekter, såsom sämre tillväxt och ökad infektionsrisk. Det tycks vara helt avgörande vilken målgrupp som behandlas, och det föreligger definitivt risker med att ge järntillskott till dem som redan har ett bra järnstatus. 

Mest uppmärksammad är en nyligen publicerad studie från Chile där 835 barn randomiserades till en modersmjölksersättning med högt (12,7 mg/l) eller lågt (2,3 mg/l) järninnehåll. Vid 10 års ålder undersöktes 473 av barnen med omfattande neuropsykologisk testning, och då hade de som fått ett högt järninnehåll sämre minnesfunktioner och en tydlig tendens till lägre intelligensnivå. Skillnaderna var tydligast hos dem som redan vid 6 månader hade ett bra hemoglobinvärde och således inte hade tecken på järnbrist [11]. Eftersom andra studier i stället har visat positiva effekter med ett högt järnintag har studien ännu inte fått någon betydelse för rekommenderade nivåer av järn i välling eller andra berikade produkter för motsvarande åldersgrupp.

Svenska riskgrupper för järnbrist

Det är viktigt att identifiera riskgrupper för järnbrist och utforma lämpliga rekommendationer och vid behov interventioner för dem för att minska risken utan att orsaka negativa effekter. Tyvärr kräver det många gånger väl genomförda, stora, randomiserade studier, och i väntan på sådana måste rekommendationer ibland baseras på rimliga antaganden och klinisk erfarenhet. Vi vill här lyfta fram fyra tänkbara riskgrupper bland svenska barn med förslag till förhållningssätt (Tabell III).

Barn 0–6 månader. Enligt resonemanget ovan klarar sig det nyfödda barnet under de första 4–6 månaderna helt på sitt medfödda järnförråd. Den lämpligaste åldern för att påbörja en järnrik diet eller järntillskott till ammade barn har debatterats genom åren. I en stor svensk studie har dock visats att svenska barn inte löper risk att utveckla järnbristanemi om de ammas helt till 6 månaders ålder och att järntillskott visserligen förbättrar järnstatus men inte andelen med järnbristanemi. Däremot sågs en liten men negativ effekt på längdtillväxten hos de barn som från början hade höga järndepåer [12, 13]. Med tanke på de många fördelarna med amning är det därför rimligt att fortsätta att uppmuntra till amning som huvudsaklig näringskälla trots vetskapen om de sjunkande järnförråden. Att tillämpa sen avnavling vid förlossningsenheter ökar ytterligare möjligheten till bra järnstatus utan dokumenterade risker, något som nyligen visats i en svensk randomiserad studie [14]. 

För barn som inte ammas erbjuds modersmjölksersättning. Den är vanligtvis berikad med 4–8 mg/l, motsvarande 10–20 gånger det järn som finns i bröstmjölk. Anledningen är att absorptionen av järn är sämre från ersättning än från bröstmjölk. Den mångfaldigt högre dosen kan dock ifrågasättas med tanke på ny kunskap om risker med järnöverskott. En mindre svensk studie kunde visa likvärdigt järnstatus hos barn som fått en ersättning med 2 mg/l [15]. Antalet barn var dock lågt, och frågan bör prövas i större studier. 

Barn med låg födelsevikt kommer efter födelsen att växa proportionellt sett snabbare än normalviktiga barn. I kombination med ibland lägre depåer av järn vid födelsen innebär det att de medfödda depåerna av järn tar slut redan vid 2–4 månaders ålder. Barn med extremt låg födelsevikt utvecklar grav anemi redan efter några månader, och vi har nyligen visat i en studie att även barn med marginellt låg födelsevikt (2 000–2 500 g) har klart ökad risk för järnbrist under första levnadshalvåret, en risk som minimerades hos dem som fick järntillskott från 6 veckor [16]. Gruppen marginellt lågviktiga utgör ca 3 procent av alla nyfödda. I en uppföljning kunde vi också konstatera minskad risk för beteendeproblem i förskoleåldern hos barn som randomiserats till förebyggande järntillskott. Studien stödjer hypotesen att lindrig till måttlig järnbrist under spädbarnstiden kan skada hjärnan långsiktigt, framför allt vad gäller beteendet (Figur 1) [17]. 

Ett nytt nationellt vårdprogram har nu upprättats, där vi föreslår dos och duration av järntillskott för alla svenska barn med födelsevikt under 2 500 g [18]. Vårdprogrammet finns på Barnläkarföreningens webbplats och riktar sig till såväl barnläkare vid BB-avdelningar som BVC-läkare i öppenvården.

Barn 6–12 månader. Med anledning av uttömda järnförråd och stort järnbehov vid 6 månaders ålder är det viktigt att under andra levnadshalvåret snabbt övergå till en järnrik kost då det finns ett tydligt samband mellan kosten under denna period och järnstatus vid 12 månaders ålder [19]. Köttprodukter och/eller järnberikade barnmatsprodukter (gröt/välling) rekommenderas ingå i kosten under introduktionen av vanlig mat. Hos barn som inte klarar denna introduktion utan fortsätter med bröstmjölk som huvudsaklig energikälla bör man vara observant på att svår järnbrist kan utvecklas och att järntillskott kan övervägas under en övergångsperiod. Vegetarisk kost utan berikade barnmatsprodukter är en kost som är dåligt studerad, och den kan inte rekommenderas utan att man noggrant följer barnets järnintag. 

Ytterligare en riskfaktor för järnbrist är uppfödning på icke-berikad komjölk. Komjölk hämmar upptaget av järn och kan försätta i övrigt friska barn i svår järnbrist om intaget blir stort (>300–500 ml/d) [20]. Ibland beror ett stort intag av komjölk på missförstånd, då föräldrar till barn med matningssvårigheter väljer att ge mjölk för att säkerställa en nyttig näringskälla. Dessa »milkoholics« bör snarast erbjudas kostrådgivning. Man bör också observera att tillväxten och allmäntillståndet kan vara normala trots svår järnbristanemi. En särskild riskgrupp är barn från familjer med invandrarbakgrund, där både språkförbistring och okunskap kring svenska barnmatsprodukter kan orsaka problem.

 Ungdomar under pubertetsspurten. Vid puberteten uppstår åter en hastigare tillväxttakt, samtidigt som kosten ibland kan vara ensidig och näringsfattig. För unga kvinnor innebär också menstruation en ytterligare riskfaktor. Det finns evidens för att barn i skolåldern med järnbrist kan uppnå förbättrad kognitiv förmåga om de behandlas med järntillskott [9]. Svårigheten ligger i att identifiera dessa, då järnbrist inte nödvändigtvis behöver övergå till svår anemi innan symtom uppstår. Frikostig screening inte bara för hemoglobin utan också för järnstatus (i första hand ferritin, eventuellt med tillägg av TS och MCV) bör ingå vid utredning av barn och ungdomar med allmänna symtom på trötthet och koncentrationssvårigheter. Kortare behandling med medelhög dos järntillskott följt av kostråd kan ofta vända bilden utan större problem med biverkningar. 

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Magnus Domellöf driver ett företag, Nutrium AB, som utvecklar programvara för sjukvården.

 

Referenser

  1. WHO. Iron deficiency anaemia: assessment, prevention and control. A guide for programme managers. Genève: World Health Organization; 2001. 
  2. Domellöf M, Braegger C, Campoy C, et al. Iron requirements of infants and toddlers. J Pediatr Gastroenterol Nutr. 2014;58(1):119-29.
  3. Lynch S. Case studies: iron. Am J Clin Nutr. 2011;94:673S-8S.
  4. Ganz T. Hepcidin and iron regulation, 10 years later. Blood. 2011;117:4425-33.
  5. Lozoff B. Early iron deficiency has brain and behavior effects consistent with dopaminergic dysfunction. J Nutr. 2011;141:740S-6S.
  6. Lozoff B, Beard J, Connor J, et al. Long-lasting neural and behavioral effects of iron deficiency in infancy. Nutr Rev. 2006;64(5 Pt 2):S34-S43; discussion S72-S91.
  7. Walker SP, Wachs TD, Grantham-Mcgregor S, et al. Inequality in early childhood: risk and protective factors for early child development. Lancet. 2011;378:1325-38.
  8. Szajewska H, Ruszczynski M, Chmielewska A. Effects of iron supplementation in nonanemic pregnant women, infants, and young children on the mental performance and psychomotor development of children: a systematic review of randomized controlled trials. Am J Clin Nutr. 2010;91:1684-90.
  9. Sachdev H, Gera T, Nestel P. Effect of iron supplementation on mental and motor development in children: systematic review of randomised controlled trials. Public Health Nutr. 2005;8:117-32.
  10. Cortese S, Angriman M, Lecendreux M, et al. Iron and attention deficit/hyperactivity disorder: What is the empirical evidence so far? A systematic review of the literature. Expert Rev Neurother. 2012;12:1227-40.
  11. Lozoff B, Castillo M, Clark KM, et al. Iron-fortified vs low-iron infant formula: developmental outcome at 10 years. Arch Pediatr Adolesc Med. 2012;166:208-15.
  12. Domellöf M, Cohen RJ, Dewey KG, et al. Iron supplementation of breast-fed Honduran and Swedish infants from 4 to 9 months of age. J Pediatr. 2001;138:679-87.
  13. Dewey KG, Domellöf M, Cohen RJ, et al. Iron supplementation affects growth and morbidity of breast-fed infants: results of a randomized trial in Sweden and Honduras. J Nutr. 2002;132:3249-55.
  14. Andersson O, Hellström-Westas L, Andersson D, et al. Effect of delayed versus early umbilical cord clamping on neonatal outcomes and iron status at 4 months: a randomised controlled trial. BMJ. 2011;343:d7157.
  15. Hernell O, Lönnerdal B. Iron status of infants fed low-iron formula: no effect of added bovine lactoferrin or nucleotides. Am J Clin Nutr. 2002;76:858-64.
  16. Berglund S, Westrup B, Domellöf M. Iron supplements reduce the risk of iron deficiency anemia in marginally low birth weight infants. Pediatrics. 2010;126:e874-e83.
  17. Berglund SK, Westrup B, Hagglöf B, et al. Effects of iron supplementation of LBW infants on cognition and behavior at 3 years. Pediatrics. 2013;131:47-55.
  18. Svenska barnläkarföreningen, Svensk förening för neonatologi. Nationella riktlinjer: Järntillskott till prematurfödda barn och barn med låg födelsevikt. 12 mars 2013 [citerat 10 okt 2013]. http://www.blf.net/neonatol/images/pdf/Fe_LBW_nationella_riktlinjer_v1_2_mars_2013.pdf
  19. Thorisdottir AV, Ramel A, Palsson GI, et al. Iron status of one-year-olds and association with breast milk, cow’s milk or formula in late infancy. Eur J Nutr. 2013;52:1661-8.
  20. Gunnarsson BS, Thorsdottir I, Palsson G. Iron status in 2-year-old Icelandic children and associations with dietary intake and growth. Eur J Clin Nutr. 2004;58:901-6.

Kommentarer (2)

  • Om barnmat och vardagsrasism

    2014-04-01 10:56 | Jag brukar med stort intresse läsa min mans läkartidning och då jag är väldigt intresserad av kostfrågor blev jag extra glad över Läkartidningen nr 11. Glädjen höll i sig ända till jag kom till Tabell III på sidan 461 där följande mening dyker upp: »Köttprodukter och/eller järnberikade barnmatsprodukter bör introduceras i kosten från sex månader. Viktigt att säkerställa att denna information även når familjer med icke svensk bakgrund.« Hur tänker ni där? Vad menas? Vem åsyftas? Kan det vara så att etniska svenskar besitter nån hemlig kunskap om barnnutrition och järnbristprevention som jag, utlandsfödda kvinna, inte besitter och behöver informeras extra om? Räknas även ett norskt läkarpar till utlandsfödda som behöver extra upplysning? Och var går den magiska geografiska gränsen mellan kunskap och ignorans? Som utlandsfödd akademiker, vegan och mor till fyra (fullt friska) barn känner jag att denna extra informationsansträngning som sjukvårdsapparaten så omtänksamt riktar mot mig är inte bara missriktad utan även fördomsfull.

    För att inte ropa rasistisk varg tog jag mig tid att läsa Domellöfs och Berglunds rapport i sin helhet. Vad vet jag, det kan ju vara så att utlandsfödda föräldrar inte ger sina barn tillräckligt med järn och behöver lite upplysning i frågan. Dock tycks utlänningar klara det hyfsat, snarare är det barn med låg födelsevikt, helammade barn över ett år och svenska (!) storkonsumenter av komjölk som är i riskzonen för järnbrist. Ändå ska utlandsfödda lyftas fram.

    Rasism är ett tusenhövdat monster som tar sig mer eller mindre lömska uttryck. Rasism som döljer sig bakom omtanke är ett vedervärdigt fenomen som i sin fulaste form har lett till tvångssterilisering och omhändertagande av barn. Allt i bästa välmening. Att sätta geografiska gränser för kunskap är förminska individer och göra sig hemmablind och kan leda till att föräldrar som verkligen behöver information (oavsett etnicitet) försvinner under radarn.

    Jag har i kraft av min etnicitet i omgångar blivit föremål för särskild omtanke och övertydlig information i frågor jag inte bett att få svar på. Speciellt sjukvård och MVC/BVC uppvisar stor frenesi i utlänningsfostran och jag vet att jag inte är ensam om det. Sjukvården behöver börja kommunicera med individer och inte folkgrupper och det torde falla på läkartidningen att verka för det snarare än att reproducera fördomar.

    Hannah Lukka, ,

    Jäv:

  • Svar till Hannah Lukka

    2014-04-01 11:00 | Som författare till artikeln om barns behov av järn har vi med förvåning och bestörtning tagit emot Hanna Lukkas anklagelse om rasism. Vi vill börja med framföra en ursäkt till både henne och eventuellt andra läsare som tagit illa vid sig av våra förslag till kostråd. Att råden uppfattats så känns mycket tråkigt, eftersom vårt syfte tvärtom var att lyfta fram ett av oss observerat problem med orättvisor baserat på föräldrars ursprung. Det är med facit i hand tydligt att vi borde avsatt mer plats i artikeln för att motivera vårt påstående.

    Det aktuella kunskapsläget i Sverige och andra delar av världen kring kostråd i allmänhet och järnbrist i synnerhet grundas till stor del på epidemiologiska studier. I dessa har man försökt identifiera riskfaktorer för ofördelaktig nutrition. Vad gäller järn har man i ett flertal sådana epidemiologiska arbeten i olika länder konstaterat att järnbrist är signifikant ökat förekommande bland barn till invandrare. För Sveriges del beskrev Bramhagen och Axelsson till exempel en fördubblad risk hos barn med minst en utlandsfödd förälder. Man konstaterade vidare att en del av förklaringen låg i ökad konsumtion av komjölk (1). Denna observation stämmer också väl med vår kliniska erfarenhet då vi sett ett flertal fall av svår järnbrist hos små barn till utlandsfödda föräldrar.

    Som forskare i ämnet har vi funderat en hel del på möjliga orsaker till detta samband. Vi har konstaterat att det finns stora internationella skillnader mellan länder, även inom Europa och Norden, i vilka barnmatsprodukter och rekommendationer som finns tillgängliga för barn som ska påbörja tillvänjningskost vid sex månaders ålder. Till exempel är den i Sverige så utbredda konsumtionen av välling, närmast obefintlig i många av våra nära grannländer. Vår tolkning har varit att det som för svenskfödda föräldrar betraktas som välkända barnmatsprodukter på marknaden, kan vara nytt och okänt för den som kommer från ett land där till exempel järnberikad barnmjölk eller juice är den mer traditionella källan till järn för små barn. Dessutom är det mycket svårt för icke svenskspråkiga föräldrar att ta till sig svenska kostråd, ibland förmedlade via tolk, då ord för ”mjölkersättning” och ”välling” vid översättning kan vara svåra att skilja från ”mjölk”. Vi hade till vår artikel i läkartidningen ursprungligen även bifogat en fallbeskrivning där utlandsfödda föräldrar desperat sökt hjälp vid en svensk BVC-mottagning på grund av trötthet och blekhet hos sin 11 månaders flicka. Man möttes av ointresse och bristande stöd kring kosten då flickan hade en normal tillväxt. Föräldrarna var inte bekanta med svenska barnmatsprodukter och hade köpt vanlig mjölk med förhoppningen att flickan fick i sig alla viktiga näringsämnen. En svår transfusionskrävande anemi uppstod. Fallbeskrivningen redigerades tyvärr bort pga platsbrist.

    Vi vill med denna bakgrund bestämt ta avstånd från påståendet att vi med rasistiska motiv kommenterat informationsbehovet till föräldrar med utländsk bakgrund. Vårt påstående syftade till att påminna om att förutsättningarna kan se annorlunda ut för en förälder som själv inte växt upp på välling och banangröt och att man bör vara noggrann med att den för alla rekommenderade kosten också presenteras för utlandsfödda. Det är en information man har rätt till som nybliven förälder, oavsett födelseland.

    1. Bramhagen AC, Axelsson I. Iron status of children in southern Sweden: effects of cow's milk and follow-on formula. Acta Pædiatrica. 1999; 88:1333-7

    Staffan Berglund och Magnus Domellöf, Barnläkare, Umeå Universitetssjukhus

    Jäv:

Kommentera

Kommentera

Operationspersonal på NÄL insjuknade akut

Nyheter | Ännu är det oklart vad som orsakade att 17 anställda på operationsavdelningen på Norra Älvsborgs länssjukhus i Trollhättan blev akut sjuka och fick andningsproblem i tisdags. () 27 MAJ 2016

Unga läkare missnöjda med IT

Nyheter | Unga läkare är positiva till ny teknik och vill arbeta med digitala verktyg. De är däremot missnöjda med den IT-miljö de möter i sitt arbete inom vården. Det visar en undersökning som Sveriges yngre läkares förening gjort tillsammans med mjukvaruföretaget Tieto. () 27 MAJ 2016

Annons Annons

Biobankslagen ska ses över

Nyheter | En särskild utredare har fått i uppdrag att lämna förslag på hur biobankslagen kan göras mer ändamålsenlig. Bland annat ska utredaren se över de snäva tidsgränserna, som leder till onödig administration i vården. () 27 MAJ 2016

bild

Alvedon 665 mg har orsakat flera fall av svårbehandlad förgiftning Nya rekommendationer ska förhindra leverskador

Debatt | Det har skett en påtaglig ökning av antalet förgiftningar av depåberedningen Alvedon 665 mg. Giftinformationscentralen har därför förändrat sina behandlingsrekommendationer gällande överdoser med depåpreparatet. (1 kommentar) 27 MAJ 2016

bild

Hjärnskadade missgynnas
– se över tillämpning av LSS

Debatt | I dag bedöms personer med kognitiv funktionsnedsättning i många fall inte ha rätt till insatser enligt LSS. Vi rekommenderar en översyn av tillämpningen av lagstiftningen, skriver Karin Rudling och medförfattare. () 27 MAJ 2016

bild

Inte fossila bränslen, alkohol eller tobak i förbundets placeringar

Nyheter | Läkarförbundet följer sina brittiska kolleger och kommer att arbeta för att förbundets kapital inte placeras i företag vars huvudinriktning är fossila bränslen. Förbundet ska inte heller investera i tobaks- eller alkoholindustri. () 26 MAJ 2016

Läkare riskerar åtal för att ha spridit uppgifter på Facebook

Nyheter | En privatläkare som lade ut sekretessbelagda uppgifter om en patient på Facebook riskerar nu åtal för brott mot tystnadsplikten, rapporterar Sydsvenskan. () 26 MAJ 2016

Ny verksamhetsplan antagen

Nyheter | Med några mindre ändringar antog förbundsfullmäktige den nya femåriga verksamhetsplanen, Strategi 2020. () 26 MAJ 2016

bild

Privat vårds utbildningsansvar måste förtydligas i vårdvalet

Nyheter | Efter larm från Stockholms läkarförening om att vårdvalet gjort det svårare att hitta sidoutbildningar ska Läkarförbundet verka för ett tydligare utbildningsuppdrag inom privatiserad vård. () 26 MAJ 2016

bild

Ja till att övertid ska kompenseras

Nyheter | Diskussionen om läkares rätt till övertidsersättning och att arbetsgivaren avtalar bort den blev lång och handlade till stor del om formuleringar.  () 26 MAJ 2016

Medlemskapet i Saco ifrågasatt

Nyheter | Förbundsstyrelsen fick av Läkarförbundets fullmäktige i uppdrag att utreda nyttan med Läkarförbundets medlemskap i Saco. () 26 MAJ 2016

Bifall till motion om hot och våld

Nyheter | En av de motioner som väckte mest engagemang under fullmäktigemötet var den om hot och våld i arbetet. Diskussionerna visade tydligt att mer måste göras, och motionen bifölls av ett enigt fullmäktige. () 26 MAJ 2016

För dyrt utveckla e-receptsystem

Nyheter | Läkarförbundets fullmäktige avslog motionen om att förbundet ska utveckla ett e-receptsystem avsett för läkare med förskrivningsrätt som bedriver verksamhet i mindre omfattning på fritiden. (1 kommentar) 26 MAJ 2016

Vägledning kring »medicinskt ansvarig läkare« ska tas fram

Nyheter | Det bör finnas en gemensam utgångspunkt för rådgivningen till läkare som är medicinskt ansvariga utan att ha formellt chefsansvar. Fullmäktige valde att bifalla förslaget om ett policydokument i frågan. () 26 MAJ 2016

Digitalt stöd till delföreningarna

Nyheter | Förbundsstyrelsen ska utreda hur förbundet kan utöka sitt stöd till delföreningarna när det gäller struktur, innehåll och utveckling för webbplatser och digitala tidningar.  () 26 MAJ 2016

Avslag för smart motionsmodell

Nyheter | Fullmäktige avslog motionen från Stockholms läkarförening om att skapa en mall, enligt en modell som kallas SMART, för att underlätta förbundsstyrelsens fortsatta arbete med motioner så att hanteringen kan gå snabbare. () 26 MAJ 2016

Annons Annons
Annons
Annons Annons Annons