Annons

Citeras som: Läkartidningen. 2014;111:CSSU Läkartidningen 14/2014
Lakartidningen.se 2014-04-01

Tungmetaller förtjänar fortsatt vaksamhet

Kosten är den huvudsakliga källan till exponering för tungmetaller. Sänkt IQ av bly har konstaterats liksom risk för njur-, skelett- och tumörsjukdomar av kadmium.  

Gerd Sällsten, adjungerad professor, förste yrkes- och miljöhygieniker 

gerd.sallsten@amm.gu.se

Lars Barregård, professor, överläkare; båda Arbets- och miljömedicin, institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet; Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg

Sammanfattat

Minskningen av bly i blod hos svenska barn är en framgångssaga efter preventiva åtgärder mot framför allt bly i bensin.

Den växande hjärnan hos foster och barn påverkas dock vid mycket lägre halter än man tidigare trott. En del av dem som var barn på 1960- och 70-talet har troligen förlorat några IQ-enheter på grund av bly. 

Kadmium kan skada njurar och skelett. Även kadmium från rökning och »vanlig« kost ökar risken för hormonberoende cancer och hjärt–kärlsjukdom. Någon tydligt minskande trend för kadmium hos svenskar ses inte. 

Exponering för toxiska metaller ligger ofta kring de nivåer där effekter kan påvisas och förtjänar minst lika stor uppmärksamhet som »nyare« miljögifter.

Den mest studerade toxiska metallen är bly – blyförgiftning är känd sedan antiken och kan ge centrala och perifera nervskador, anemi och njurskador [1, 2]. Inom arbetsmedicinen är detta välkänt, t ex vid bearbetning av metall målad med blyhaltiga färger eller tillverkning av blybatterier. Men viktigare är att vi alla exponeras för bly, framför allt via kosten och ibland genom dricksvatten. Småbarn kan få i sig bly genom förtäring av damm och jord. Bly återfinns i många organ men ansamlas särskilt i skelett, där halveringstiden är lång (5–10 år). Mätning av blyhalt i blod är det klassiska sättet att kartlägga hur mycket bly vi får i oss. Efter kortvarig exponering är halveringstiden för bly i blod cirka en månad, men om man hunnit bygga upp en stor ansamling i skelettet påverkar det blyhalten i blod under lång tid. 

Bly och hjärnan

Den växande hjärnan hos foster och barn är mycket känslig för blyexponering. Blodblyhalter under 100 μg/l ansågs tidigare vara säkra. Genomsnittshalterna av bly i blod hos svenska skolbarn låg i slutet av 1970-talet kring 60 μg/l [3]. De var högre hos barn i USA (på grund av blyhaltiga färger inomhus och högre halter av bly i luft och damm, även utomhus) och i de flesta andra länder. Glädjande nog har halterna sänkts dramatiskt i Sverige, vilket visats i en tidsserie över på barn från Landskrona och Trelleborg (Figur 1). Halten av bly i blod var i genomsnitt 11 μg/l (variationsvidd 4–41 μg/l) hos barn år 2011 [3]. Hos vuxna utan yrkesmässig exponering ligger halten av bly i blod i allmänhet mellan 5 och 30 μg/l [4].

Den viktigaste faktorn bakom detta goda exempel på prevention är den tidiga minskningen och senare totalstoppet av bly i bensin, som genom blyutsläpp i avgaserna kontaminerade vår omgivning. Blyexponeringen har sjunkit även i andra länder, men det skedde senare eftersom man inte vidtog åtgärder lika tidigt som i Sverige.

Tyvärr har forskningen under de senaste 20 åren visat att det finns små men säkra effekter på barns beteende och kognitiva utveckling redan vid blyhalter lägre än de som svenska barn hade i slutet av 1970-talet [5]. Figur 2 visar den viktigaste sammanvägningen av ett antal välgjorda studier från olika länder av IQ hos barn som funktion av blodblyhalter [5]. Hänsyn har tagits till andra relevanta faktorer, framför allt sociala, som påverkar barns kognitiva utveckling. Sambandet tycks vara kurvilinjärt, med en relativt större effekt i lågdosområdet. Det kan bero på att relationen mellan bly i blod och bly i plasma inte är linjär. Det finns få studier av det lägsta exponeringsområdet. Denna studie har använts av tillsynsmyndigheter inom USA och EU [1, 2], och den bästa skattning som görs nu är att en ökning av blodblyhalten från t ex 15 till 50 μg/l – allt annat lika – innebär en försämring med flera IQ-enheter. Detta är ett globalt problem och placerar blyexponering högt på listan över globala hälsoriskfaktorer. 

Det är anmärkningsvärt att nuvarande kunskap talar för att de som var barn på 1960- och 1970-talet kan ha tappat några IQ-enheter på grund av blyexponering. Givetvis ger detta inga kliniska symtom och märks inte hos den enskilde individen. Men en förskjutning av hela populationens kognitiva förmåga har stor betydelse bl a genom att försämra situationen för individer med låg kognitiv förmåga. Det finns också misstankar om att måttlig blyexponering (i allmänbefolkningen) kan bidra till njursjukdom och hypertoni [1, 2]. Evidensen för detta är dock inte lika stark som för effekterna på hjärnan.

Kadmium och kost

En annan klassisk toxisk metall är kadmium. Den har tidigare använts vid tillverkning av batterier och i färger. Kadmium tillförs marken genom handelsgödsel och slam samt via nedfall från luften. Det är sedan länge känt att höga doser kadmium kan orsaka njurskador och skelettsjukdom (osteomalaci). 

Under senare år har det blivit alltmer tydligt att även tämligen låggradig exponering för kadmium ökar risken för benskörhet och frakturer, även i den allmänna svenska befolkningen [6-11]. Uppskattningar från svenska studier talar för att ca 10 procent av osteoporosfrakturer skulle kunna hänföras till kadmium i kosten [10], och det har därmed stor betydelse för folkhälsan. Samhällets kostnader för frakturer till följd av för höga kadmiumnivåer i maten har uppskattas till fyra miljarder kronor per år, enligt en rapport från Kemikalieinspektionen.

Dessutom finns ganska starka indicier för att kadmium ökar risken för vissa hormonberoende tumörer, som endomet­rie-, bröst- och prostatacancer, även i Sverige [12-14]. Svenska studier talar för riskökningar på åtminstone 10–40 procent för dessa tumörer om man jämför den högsta tertilen av kadmiumexponering med den lägsta. Beträffande bröstcancer finns stöd för ett samband med kadmiumexponering även från fall–kontrollstudier, medan data är sparsamma för endometrie- och prostatacancer. Resultat från populationsstudier ger också anledning misstänka att kadmium ökar risken för hjärt–kärlsjukdom [15-19], men bilden är inte entydig [20, 21]. 

Yrkesexponering för kadmium är numera sällsynt i Sverige. Problemet är i stället kadmium i cigarettrök och i »vanlig« kost. De flesta av oss får sin kadmiumdos från maten genom vanliga livsmedel som spannmålsprodukter, grönsaker, potatis och andra rotfrukter. Ris innehåller också kadmium, vilket gör att kadmiumnivåerna i asiatiska länder oftast ligger högre än i Västeuropa. Rökare får i sig ungefär dubbelt så mycket kadmium som icke-rökare genom inhalation av röken, vilket förstås är ytterligare ett skäl av motverka rökning. Det har till och med spekulerats över om en del av cigarettrökens skadeverkningar, t ex benskörhet, kan bero på kadmiuminnehållet. Snus ger inget mätbart bidrag. 

Kadmiumexponering kan skattas genom kostenkäter [7, 9, 12-14, 20-21] eller genom bestämning av kadmium i blod eller urin [3, 6, 8, 11, 15-19, 22]. Hos vuxna icke-rökare ligger kadmiumhalten i blod i allmänhet under 1 μg/l och i urin under 1 μg/g kreatinin [4]. En betydande del av kroppens kadmiumbörda återfinns i njurarna, och halveringstiden är lång: flera decennier [22]. Både blod- och urinkadmium avspeglar kadmium i njurar ganska väl [22]. Hos rökare kan man dock inte särskilja kadmiumbidragen från rökning och kost.

Kvicksilver och fisk

I Sverige exponeras vi för kvicksilver i huvudsak via två källor: fisk och amalgamfyllningar. Oorganiskt kvicksilver sprids globalt i atmosfären, och i Sverige har utsläpp till luften tidigare skett på flera platser från fabriker som tillverkade klorgas och lut. I kosten är fisk huvudkällan till metylkvicksilver, som härrör från oorganiskt kvicksilver, som metyleras i miljön och ansamlas i näringskedjan. 

De flesta fiskarter har dock låga kvicksilverhalter; undantagen är stor hälleflundra, haj, svärdfisk, stor tonfisk (inte på burk) och rocka samt vissa insjöfiskar som abborre, gädda, gös och lake. För just dessa fiskarter rekommenderar Livsmedelsverket att kvinnor vid planerad eller pågående graviditet begränsar konsumtionen till några gånger per år [23]. Skälet är att höga doser metylkvicksilver kan påverka fosterhjärnan ogynnsamt [24]. Om man följer Livsmedelsverkets kostråd har man en marginal på åtminstone en faktor 10 till de exponeringsnivåer där påverkan på kognitiv förmåga rapporterats. Det är viktigt att notera att Livsmedelsverket rekommenderar oss alla att äta mer fisk än vad vi i allmänhet gör i Sverige – även de som planerar att bli gravida. Skälet är att fisk är nyttig mat och en källa till både protein, fleromättade fettsyror och selen. 

När det gäller metylkvicksilver finns det även misstanke om att hög exponering ökar risken för hjärt–kärlsjukdom. Å andra sidan har många studier visat att hög fiskkonsumtion skyddar mot hjärt–kärlsjukdom, kanske beroende på nämnda innehåll av nyttiga fettsyror. I en nyligen publicerad sammanvägd analys av svenska och finska data [25] framgår att risken för hjärt–kärlsjukdom i Sverige minskar ju mer fisk man äter (allt annat lika) så länge det inte rör sig om fisk med höga halter metylkvicksilver (Figur 3).

Kvicksilver och amalgam

Kvicksilverbidraget från egna amalgamfyllningar är av ett annat slag. Små mängder kvicksilverånga avges kontinuerligt från fyllningarna och andas in. Det genomsnittliga dagliga upptaget beror på antal fyllningar, andningsmönster, eventuell tuggummianvändning m m, men uppgår oftast till några mikrogram per dag. Hög exponering (oftast yrkesmässig) för oorganiskt kvicksilver kan ge njurskador (tidigaste tecknet är lågmolekylär proteinuri) och nervskador (tremor, emotionella symtom och kognitiv nedsättning), men då krävs mer än tio gånger högre doser än vad vi får från eget amalgam. Några hälsorisker av eget amalgam, utom sällsynta fall av lokala reaktioner i munslemhinnan, har inte påvisats. Randomiserade studier där effekten av amalgam- och kompositfyllningar på barn har jämförts har inte påvisat några skillnader i kognitiva test [26]. En stor del av den vuxna befolkningen (inklusive författarna) har amalgamfyllningar, och det finns inte medicins­ka skäl att ta bort dem. Däremot ersätts de av andra material (t ex komposit) när det finns odontologiska skäl därtill. Då dagens kompositfyllningar är fullgoda alternativ sätts nya amalgamfyllningar inte längre in i Sverige, vilket eliminerat en onödig källa till kvicksilverexponering hos unga.

Kvicksilverexponering kan mätas i hår (genomsnitt i Sverige ca 0,5 μg/g), som endast speglar exponering för metylkvicksilver (från fisk), blod (genomsnitt i Sverige 0,3–3,5 μg/l beroende på fiskintag och förekomst av amalgam [4]), som speglar både metylkvicksilver och oorganiskt kvicksilver (t ex från eget amalgam), och urin (genomsnitt i Sverige 0,5–3 μg/g kreatinin, beroende på förekomst av amalgam och fiskkonsumtion), som framför allt speglar oorganiskt kvicksilver och i liten utsträckning också metylkvicksilver som demetylerats. 

Framtidsscenario och rekommendationer

Blyexponeringen i Sverige är låg ur internationellt perspektiv. Fortsatt vaksamhet bör upprätthållas, särskilt mot exponeringskällor av betydelse för foster och barn. Man bör tänka på att vissa typer av importerad blyglaserad keramik kan innehålla höga blyhalter och att viltkött som skjutits med blyhagel kan ge ett bidrag till blyexponeringen. En hel del enskilda brunnar har olämpligt höga blyhalter [27], och kommunernas miljökontor kan ge råd om mätningar. Onödig blyavgång kan ibland förekomma från vattenkranar, och kartläggning av problemets omfattning är motiverad. När det gäller vuxna kan nämnas att pistolskjutning ofta genererar höga blyhalter i luft och damm. Äldre båtuppställningsplatser och skjutbanor är exempel på platser där blyhalten i marken kan vara hög.

Till skillnad från bly har det inte skett någon påtaglig minskning av kadmium i grödor eller människor [28, 29]. Det är viktigt att försöka begränsa kadmiumintaget via kost. Nedfallet på åkermarkerna härrör mest från andra länder, och där skulle överenskommelser på EU-nivå om utsläppsbegränsningar kunna hjälpa på sikt. Kadmium tillförs även åkermarker genom handelsgödselmedel och slam. Tillförsel av kadmiumhaltigt slam på åkermark ger också ett onödigt bidrag, som till slut riskerar att hamna i vår mat och vår kropp. Även om tillförseln minskar kommer det att ta decennier innan detta resulterar i minskade kadmiumhalter i åkerjordarna. Sverige hade tidigare en beskattning av handelsgödselmedel med hög kadmiumhalt som bidrog till att begränsa tillförseln. Tyvärr togs denna skatt nyligen bort!

Kvicksilverexponeringen i Sverige är låg, både från fiskkonsumtion och eget amalgam, och ger ingen anledning till oro för hälsoeffekter. Exponeringen från eget amalgam kommer att minska ytterligare eftersom nya amalgamfyllningar inte sätts in. Både barn och vuxna (även gravida) rekommenderas att äta fisk flera gånger i veckan.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Referenser

  1. National Toxicology Program, US Department of Health and Human Services. Health effects of low-level lead. NTP Monograph. NIH Publication No 12-5996. http://ntp.niehs.nih.gov
  2. European Food Safety Authority. Lead in food − scientific opinion of the panel on contaminants in the food chain. EFSA Journal 2010;(8)4:1570. http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/1570.htm
  3. Skerfving S, Löfmark L, Rentschler G, et al. Bly, kadmium och kvicksilver hos skånska barn 2009−2011 (27 mar 2012). Lund: Arbets- och miljömedicin, Skånes universitetssjukhus; 2012. Rapport nr 4.
  4. Bjermo H, Sand S, Nälsén C, et al. Lead, mercury and cadmium in blood and their relation to diet among Swedish adults. Food Chem Toxicol. 2013;57:161-9.
  5. Lanphear BP, Hornung R, Khoury J, et al. Low-level environmental lead exposure and children’s intellectual function: an international pooled analysis. Environ Health Perspect. 2005;113:894-9.
  6. Engström A, Michaëlsson K, Suwazono Y, et al. Long-term cadmium exposure and the association with bone mineral density and fractures in a population-based study among women. J Bone Miner Res. 2011;26:486-95.
  7. Engström A, Michaëlsson K, Vahter M, et al. Associations between dietary cadmium exposure and bone mineral density and risk of osteoporosis and fractures among women. Bone. 2012;50:1372-8.
  8. Åkesson A, Bjellerup P, Lundh T, et al. Cadmium-induced effects on bone in a population-based study of women. Environ Health Perspect. 2006;114:830-4.
  9. Thomas LDK, Michaëlsson K, Julin B, et al. Cadmium exposure and fracture incidence among men: a population-based prospective cohort study. J Bone Miner Res. 2011;26:1601-8.
  10. Åkesson A, Barregård L, Bergdahl IA, et al. Non-renal  effects and the risk assessment of environmental cadmium exposure. Environ Health Perspect. Under publ 2014.
  11. Alfvén T, Elinder CG, Carlsson MD, et al. Low-level cadmium exposure and osteoporosis. J Bone Miner Res. 2000;15:1579-86.
  12. Åkesson A, Julin B, Wolk A. Long-term dietary cadmium intake and postmenopausal endometrial cancer incidence: a population-based prospective cohort study. Cancer Res. 2008;68:6435-41.
  13. Julin B, Wolk A, Åkesson A. Dietary cadmium exposure and risk of epithelial ovarian cancer in a prospective cohort of Swedish women. Br J Cancer. 2011;105:441-4.
  14. Julin B, Wolk A, Bergkvist L, et al. Dietary cadmium exposure and risk of postmenopausal breast cancer: a population-based prospective cohort study. Cancer Res. 2012;72:1459-66.
  15. Tellez-Plaza M, Navas-Acien A, Menke A, et al. Cadmium exposure and all-cause and cardiovascular mortality in the U.S. general population. Environ Health Perspect. 2012;120:1017-22.
  16. Tellez-Plaza M, Guallar E, Howard BV, et al. Cadmium exposure and incident cardiovascular disease. Epidemiology. 2013;24:784-5. 
  17. Fagerberg B, Bergström B, Borén J, et al. Cadmium exposure is accompanied by increased prevalence and future growth of atherosclerotic plaques in 64-year-old women. J Intern Med. 2012;272:601-10.
  18. Tellez-Plaza M, Navas-Acien A, Crainiceanu CM, et al. Cadmium and peripheral arterial disease: gender differences in the 1999-2004 US National Health and Nutrition Examination Survey. Am J Epidemiol. 2010;172:671-81.
  19. Fagerberg B, Bergström G, Borén J, et al. Cadmium exposure, intercellular adhesion molecule-1 and peripheral artery disease: a cohort and an experimental study. BMJ Open. 2013;3(3).
  20. Julin B, Wolk A, Thomas L, et al. Exposure to cadmium from food and risk of cardiovascular disease in men: a population-based prospective cohort study. Eur J Epidemiol. 2013;28:837-840.
  21. Julin B, Bergkvist C, Wolk A, et al. Cadmium in diet and risk of cardiovascular disease in women. Epidemiology. 2013;24:880-5.
  22. Åkerström M, Barregård L, Lundh T, et al. The relationship between cadmium in kidney and cadmium in urine and blood in an environmentally exposed population. Toxicol Appl Pharmacol. 2013;268:286-93.
  23. Livsmedelsverket. Kostråd till gravida (27 jun 2012). http://www.slv.se/sv/Settings/Topplankar/Lattlast/Kostrad/Gravida/
  24. Debes F, Budtz-Jörgensen E, Weihe P, et al. Impact of prenatal exposure on neurobehavioral function at age 14 years. Neurotoxicol Teratol. 2006;28:536-47.
  25. Wennberg M, Strömberg U, Bergdahl IA, et al. Myocardial infarction in relation to mercury and fatty acids from fish: a risk-benefit analysis on pooled Finnish and Swedish data in men. Am J Clin Nutr. 2012;96:706-13.
  26. Bellinger DC, Trachtenberg F, Barregård L, et al. Neuropsychological and renal effects of dental amalgam in children: a randomized clinical trial. JAMA. 2006;295:1775-83. 
  27. Barregård L, Maxe L. Hälsorisker pga vissa ämnen i dricksvatten från enskilda brunnar (13 sep 2012). Rapport. Göteborg: Sahlgrenska universitetssjukhuset, Arbets- och miljömedicin, Miljömedicinskt centrum (VMC); 2012. http://www.amm.se
  28. Wennberg M, Lundh T, Bergdahl IA, et al. Time trends in burdens of cadmium, lead and mercury in the population of northern Sweden. Environ Res. 2006;100:330-8.
  29. Barregård L, Fabricius-Lagging E, Lundh, T et al. Cadmium, mercury and lead in kidney cortex of living kidney donors: impact of different exposure sources. Environ Res. 2010;110:47-54.

Kommentarer (4)

  • Vågat påstående om kvicksilver

    2014-04-08 01:47 | Sällsten och Barregård påstår att kvicksilver från amalgamfyllningar inte ger upphov till hälsoproblem annat än i sällsynta undantagsfall. Samtidigt som författarna tycker det är bra med kvicksilverförbudet då ungdomar undviker onödig belastning av amalgam. Är det inte dags att tala i klartext? Länge har det varit uppenbart att kvicksilver från amalgam skadar mellan en och fem procent av befolkningen, dvs de som är känsliga. Även vi andra kan säkert få en släng i form av sänkt IQ också. Modern forskning visar allt tydligare att det finns känsliga individer med dålig avgiftning, sämre reparationsförmåga av celler m.m. vars hälsa lätt kan påverkas av kvicksilver även om doserna inte skulle vara jättehöga. Dags att ta bladet ur munnen och berätta hur det egentligen är. Det finns inte längre anledning att mörka amalgamets faror.

    Ann-Marie Lidmark, biolog, folkhälsovetare, Nature Associates

    Jäv: Med i Tandvårdsskadeförbundet

  • Kvicksilver

    2014-04-10 15:43 | Kvicksilver

    Författarna belyser ingående problemen med metylkvicksilver i fisk. Källor har varit utsläpp av kvicksilver från pappersmasseindustri, kloralkali-fabriker och tandvården. Jag minns från 1960-talet hur höga halter metylkvicksilver i fisk i Stora Värtan spårades till tandklinik på Danderyds sjukhus.

    Även efter förbudet mot användning av kvicksilver år 2009 kvarstår amalgamproblemet, bl a för krematorier. I befolkningens tänder finns 10-25 ton kvicksilver (1). Små mängder frigörs kontinuerligt från amalgamfyllningar. Sällsten och Barregård jämför detta läckage med ”den exponering (oftast yrkesmässig) för oorganiskt kvicksilver” som kan ge njurskador och nervskador. ”Men då krävs mer än tio gånger högre doser än vad vi får från eget amalgam”, hävdar de. Sedan förnekar de ”hälsorisker av eget amalgam, utom sällsynta fall av lokala reaktioner i munslemhinnan”. Detta trots att de själva beskrivit tre typiska amalgambelastade patienter med symtom som ledvärk, nervositet, ångest, humörsvängningar, försämrat minne, koncentrationssvårigheter och trötthet (2). Två av patienterna lät avlägsna allt amalgam och symtomen lindrades.

    Det är fel att jämföra mängden elementärt kvicksilver, Hg0, från amalgamfyllningar med mängden oorganiskt kvicksilver från kloralkali-industrin, där halten klor i luften är hög och kvicksilvret får annan fördelning i kroppen (3).

    En viktig yrkesmässig exponering har drabbat tandvårdspersonal, särskilt tandtekniker och tandsköterskor. För dem har det varit hart när omöjligt att få ersättning för arbetsskada. Men år 2013 avkunnades en positiv dom i Norges högsta domstol, gällande en tandsköterska som förgiftats av kvicksilver i samband med amalgamberedning (4). Sakkunnig var professor Jan O Aaseth, som inför domstol skärpt en tidigare värdering publicerad tillsammans med Barregård (5). Nu söker flera tandsköterskor, både norska och svenska, överklaga tidigare avslag.

    Merthiolat, en etylkvicksilverförening, som ingått som antiseptikum i diverse vacciner, och misstänks ligga bakom fall av autism och narkolepsi efter vaccinationer, berörs inte av Sällsten och Barregård.

    Fredrik Berglund
    Medicine Doktor
    fred.berglund@swipnet.se

    Referenser
    1. Molius M, Lidmark A-M. Tf:s remissvar till miljödepartementet – Hållbar återföring av fosfor. TF-bladet 2014 nr 1:5.
    2. Barregård L, Sällsten G, Järvholm B. People with high mercury uptake from their amalgam fillings. Occup Environ Med 1995;52:124-8
    3. Sällsten G, Barregård L, Wikkelsö C, Schütz A. Mercury and proteins in cerebrospinal fluid in subjects exposed to mercury vapor. Environ Res 1994;65:195-206.
    4. Lovdata-Norges højesterett:HR-2013-2590-A
    5. Aaseth J, Barregård L. Kvikksølveksponering – yrkeshygienisk risikovurdering. Tidsskr Nor Lægeforen 1989;109:1642-4.

    Fredrik Berglund, Medicine Doktor, Solvägen 8A, 192 66 Sollentuna

    Jäv: Engagerad i Tandvårdsskadeförbundet

  • Kvicksilver

    2014-04-14 09:35 | Ann-Marie Lidmark och Fredrik Berglund, båda engagerade i Tandvårdsskadeförbundet, i frågasätter en formulering i vår artikel ”Tungmetaller förtjänar fortsatt vaksamhet” om hälsoriskerna med bly, kadmium och kvicksilver. Vi skrev att några hälsorisker av eget amalgam inte har påvisats, utom sällsynta fall av lokala reaktioner i munslemhinnan. Fredrik Berglund påpekar att vi själva har publicerat ett arbete som visar att enstaka personer kan få en hög kvicksilverexponering från eget amalgam, t.ex. efter långvarig intensiv tuggning. Fredrik Berglund påpekar också att en norsk tandsköterska i domstol ansetts ha drabbats av kvicksilverförgiftning i sitt arbete. Han efterlyser även kommentarer om etylkvicksilver i vacciner.

    Vi håller med om att det sannolikt förekommit även i Sverige att tandläkare eller tandsköterskor blivit påverkade av kvicksilverånga i sitt arbete – under den tid då amalgam hanterades på ett oförsiktigt sätt. Vi och andra har visat att exponeringen för personalen varit låggradig från 1980-talet och framåt. Vi håller också med om att enstaka personer kan ha exponerats för höga – olämpligt höga – doser kvicksilver från eget amalgam och vi har publicerat några arbeten om detta. Förgiftningssymptom har dock inte påvisats. Vi är ändå eniga om att man idag ska undvika amalgam som tandfyllnadsmaterial då det nu finns fullgoda alternativ. Slutligen, vi är också eniga om att etylkvicksilver i vacciner innebär en onödig kvicksilverkälla, som bör undvikas. Frågan om autism skulle kunna ha samband med kvicksilver i vacciner har undersökts och hittillsvarande studier ger inte stöd för detta. Vi har själva visat att eliminationen tycks vara snabb och tecken till ackumulering kunde inte visas efter upprepade vaccinationer.

    Gerd Sällsten
    Lars Barregård

    Gerd Sällsten, adj prof, Arbets- och miljömedicin

    Jäv:

  • Genetik

    2014-04-23 10:01 | Barregård och Sällsten påstår att hälsorisker från amalgam aldrig påvisats. Detta uttalande är ett eko av stora dentala organisationer såsom FDI World Dental Federation, International Association for Dental Research, Council for European Dentists, American Dental Association m.fl. Antalet upprepningar av ett felaktigt påstående ökar inte dess legitimitet.

    2006 publicerades två stora studier som påstods skulle ge det slutliga svaret på amalgamfrågan. Båda publicerades samtidigt i JAMA (1, 2). Den ena var den så kallade Casa Pia-studien ledd av University of Washington. Studien utfördes på barnhemsbarn i Portugal. Man följde här ca. 250 barn med omfattande provtagningar och tester innan de fick sina första amalgamfyllningar och lika många innan de fick sina första kompositfyllningar. De följdes sedan med årliga tester och provtagningar under de följande sju åren. Den andra studien, New England Childrens Amalgam Trial, NECAT, utfördes i USA och här har Lars Barregård varit medförfattare. Ingen av studierna fann initialt några skadliga effekter av betydelse. Studierna används flitigt för att garantera amalgamets ofarlighet.

    En av författarna i Casa Pia-studien, Prof James Woods, University of Washington, är en världsledande expert på genetisk känslighet för Hg, med över 40 års erfarenhet av metallforskning (3). Han och gruppen runt honom har under åren efter studien letat upp deltagarna igen och utfört en genetisk kartläggning och med denna som grund åter studerat utfallet i de neuropsykiatriska testerna. Hittills har han publicerat tre studier där han funnit betydande neuropsykiatriska effekter, märkligt nog mestadels hos pojkar (4, 5, 6). Den första av dessa studier tittar enbart på amalgamets effekter jämfört med kompositfyllningar i relation till den genetiska polymorfismen CPOX4. Utfallet är sådant att författarna skriver (4):

    ”These analyses suggest that Attention is highly impacted by Hg among boys with CPOX4 variant status when evaluated in terms of either maximum or cumulative Hg exposure.”

    “Many of the observed associations were highly significant (p≤0.01). These highly consistent observed associations, affecting more than half the neurobehavioral tests evaluated, cannot be dismissed due to the large numbers of tests and exposures evaluated.”

    “While there clearly are strong correlations between performances on various behavioral tests, the consistency of these results is nonetheless highly compelling.”

    ”These findings have important public health implications,…”

    De två andra studierna ger liknande resultat fast för andra genvarianter men använder urin-Hg som expositionsmått vilket gör att även andra källor finns även om amalgamet sannolikt dominerar. Trots att alla tre studierna utförts på samma kohort, med samma studiedesign, med samma grunddata och delvis av samma författare som den ursprungliga JAMA-studien förbigås de med en öronbedövande tystnad i den odontologiska världen och bland de som tidigare frikänt amalgamet i egna studier. Mig veterligen har bara en enda odontologisk tidskrift i hela världen rapporterat fynden (7, 8).

    Skulle då inte NECAT-studien kunna användas för verifiera/förkasta dessa fynd? Det är tveksamt eftersom alla prover i denna undersökning medvetet har destruerats enligt personligt meddelande från en av författarna (Sonja McKinlay, 2013).

    Är det då enbart Woods som funnit genetisk känslighet för låga doser av Hg som påverkar såväl toxiska effekter som försämrad utsöndring? Svaret är ett eftertryckligt nej. Alldeles nyligen publicerades en review-artikel som berör detta:

    ”Various mercury research studies have emerged in the last few years and the number is too vast to review all of them here, but common ‘themes’ have appeared, such as studies of low-level mercury exposure, and the contribution of genetics to mercury toxicity.”(9)

    Efter upptäckten att genetiska variationer spelar en avgörande roll för kvicksilvrets toxicitet och kinetik har alla tidigare studier som inte uppmärksammat detta kraftigt reducerats i betydelse. Dessa kan inte numera användas som underlag för bedömning av amalgamets skadlighet.

    Att som Barregård och Sällsten påstå att bevis för hälsorisker med amalgam saknas är enligt min mening uppenbart felaktigt. Påståendet gör mig uppriktigt förvånad eftersom båda varit engagerade inom forskningsområdet och borde följa det med intresse.

    Referenser

    1/ DeRouen TA et al. Neurobehavioral effects of dental amalgam in children: a randomized clinical trial. JAMA. 2006 Apr 19;295(15):1784-92.
    2/ Bellinger DC et al. Neuropsychological and renal effects of dental amalgam in children: a randomized clinical trial. JAMA. 2006 Apr 19;295(15):1775-83.
    3/ http://deohs.washington.edu/profiles/faculty/leader-metal-toxicity-research?content_ID=1060
    4/ Woods JS et al. Modification of neurobehavioral effects of mercury by a genetic polymorphism of coproporphyrinogen oxidase in children. Neurotoxicol Teratol. 2012 Sep-Oct;34(5):513-21.
    5/ Woods JS et al. Modification of neurobehavioral effects of mercury by genetic polymorphisms of metallothionein in children. Neurotoxicol Teratol. 2013 Sep-Oct;39:36-44.
    6/ Woods JS et al. Genetic polymorphisms of catechol-O-methyltransferase modify the neurobehavioral effects of mercury in children. J Toxicol Environ Health A. 2014;77(6):293-312.
    7/ http://www.dental-tribune.com/articles/news/americas/9299_boys_more_prone_to_neurobehavioral_effects_of_mercury.html
    8/ http://www.dental-tribune.com/articles/news/americas/13883_researchers_investigate_neurobehavioral_effects_of_dental_amalgam_fillings.html
    9/ Martinez-Finley EJ, Aschner M. Recent Advances in Mercury Research. 2014 Curr Envir Health Rpt March DOI 10.1007/s40572-014-0014-z.

    Ulf Bengtsson, 1:e forskningsingenjör, (Ovanstående inlägg är inte kopplat till mitt ordinarie arbete utan är rent personligt.)

    Jäv:

Kommentera

Kommentera
bild

Nu kommer patienten på besök via videolänk

Nyheter | På avtalad tid klockan nio dyker en man upp i fönstret på min datorskärm och läkarbesöket börjar. Jag sitter hemma i soffan och träffar verksamhetschef Kjell Andersson på Råcksta Vällingby vårdcentral via videolänk. Allt fler vårdcentraler erbjuder virtuella besök. Men det är bara en av flera möjligheter som »andra generationens telemedicin« öppnar, menar primärvårdsläkare som Läkartidningen har talat med. () 28 JUN 2016

Cancervård koncentreras mer

Nyheter | Samtliga inblandade landsting och regioner väljer att följa RCC:s rekommendationer om att koncentrera ytterligare sex åtgärder inom cancervården till ett fåtal platser i landet. () 28 JUN 2016

bild

»Jag älskar landstingskaffe
i farten, sparkcykelfärder genom kulvertar...«

Krönika | Man älskar sitt jobb, sjukhusen, patienterna, och allt som läkaryrket bjuder på. Man jobbar konstant för att lära sig mer. Men ibland är den viktigaste kompetensutveckling man kan ägna sig åt är att lära sig konsten att ta ledigt. Nyblivna underläkaren Ulrika Nettelblads krönika förklarar. () 28 JUN 2016

ABC om Smärtlindring vid förlossning

Medicinens ABC | Förlossningssmärta skattas högre än flera svåra smärttillstånd, och förlossningssmärta har en rad negativa konsekvenser förutom det lidande det orsakar den födande. I en ABC-artikel beskrivs såväl farmakologiska som icke-farmakologiska metoder för smärtlindring vid förlossning. () 28 JUN 2016

bild

Fem frågor till Maria Lengquist

Författarintervjun | Maria Lengquist har tillsammans med kollegor skrivit en ABC-artikel om smärtlindring vid vaginal förlossning. () 28 JUN 2016

bild

Viktigast inom global hälsa är att göra något – även om det är litet

Människor & möten | Huvudsaken är att göra någonting, om än aldrig så litet – och att göra det nu. Den inställningen har barnläkaren Tobias Alfvén, ordförande i Svenska Läkaresällskapets kommitté för global hälsa. Han är med i planeringskommittén för höstens konferens i global hälsa den 26–27 oktober i Umeå. () 28 JUN 2016

Kvalitet i forskning utvärderas

Nyheter | Vetenskapsrådet får av regeringen i uppdrag att utvärdera den kliniska forskningens vetenskapliga kvalitet vid de sju universitetslandstingen. Utvärderingen kommer vara en del i resursfördelningen enligt ALF-avtalet. () 27 JUN 2016

bild

Det är dags att se värdet av forskning som är patientnära

Debatt | Värdet av patientnära forskning är stort inom medicinska forskningsfält där sjukdomar utvecklas under lång tid, och där behandling och rehabilitering pågår under månader/år. Det är dags att se vårdens potential som kunskapskälla, skriver Anders Wallin (bilden). (3 kommentarer) 27 JUN 2016

Läkare åtalas efter dataintrång

Nyheter | En läkare åtalas bland annat för grovt dataintrång efter att olovligen ha tagit del av patientjournaler för 392 patienter. () 27 JUN 2016

bild

Säkerheten vid omskärelse av pojkar måste kunna bli bättre

Debatt | Allvarliga komplikationer förekommer vid omskärelse av små pojkar, och vi föreslår åtgärder för att förbättra säkerheten för barnen, skriver Estelle Naumburg och medförfattare. (3 kommentarer) 27 JUN 2016

Guide ska följa upp förskrivning

Nyheter | Nu finns en vägledning så att landsting och regioner kan följa upp hur antibiotika förskrivs i primärvården i relation till diagnos. () 27 JUN 2016

Primärvård vid bruk på 1870-talet

Kultur | Ägaren av Forsmarks bruk i Uppland i slutet av 1800-talet månade om arbetarnas hälsa. Fri sjukvård för arbetarfamiljerna inrättades, besök till badhusen var gratis och goda matvaror utgjorde en del av lönen. Hälsoläget hos bruksborna finns dokumenterat i provinsialläkaren doktor August Johan Brandts årliga rapporter till Medicinalverket i Stockholm. () 27 JUN 2016

Staten behöver ta ett större och tydligare ansvar för vården

Debatt | Jag ser inte att det behövs en statlig kriskommission för sjukvården, men ett omställningsarbete som leds av staten. Det skriver sjukvårdsminister Gabriel Wikström (bilden) som svar på inlägget »En sjukvårdspolitikers ansvar«. () 23 JUN 2016

Vårdköerna börjar att växa igen

Nyheter | Efter att kömiljarden avskaffades 2015 har vårdköerna börjat växa igen, enligt den öppna statistik som Sveriges kommuner och landsting, SKL, redovisar varje månad. () 23 JUN 2016

»Vi har inte nått upp till våra ambitioner«

Nyheter | Västerbotten är ett av de landsting där köerna växt mest de senaste åren. Men orsaken är inte den slopade kömiljarden utan en kärv ekonomi, enligt hälso- och sjukvårdsdirektören Ann-Christin Sundberg. () 23 JUN 2016

Kritiskt läge för kirurgkliniken vid Mälarsjukhuset

Nyheter | Sjuksköterskeflykten fortsätter från Mälarsjukhusets kirurgklinik. Och om inget händer finns risken att verksamheten inte finns kvar efter sommaren. () 23 JUN 2016

Jobb i fokus

145 lediga jobb på

Annons
Annons
Annons Annons Annons