Läkartidningen har länge planerat för ett temanummer om informationsteknologins roll i vården. Utmaningen har varit att ringa in och begränsa området. Titeln för detta tema är E-läkekonst, och ambitionen är att i första hand presentera några goda exempel på IT-stöd med möjlighet att förändra vården, med betoning på läkarprofessionens ansvar och medverkan i IT-utvecklingen.

Informationsteknologin i hälso- och sjukvården öppnar för nya arbetssätt, ny diagnostik och nya behandlings- och uppföljningsmetoder. Den bör kunna ge möjligheter till en effektivare, säkrare och mer patientcentrerad vård och forskning – inte bara fler knapptryckningar på våra tangentbord. Samtidigt finns en stor frustration och besvikelse kring många av de system för informationshantering som har införts i vården. Finns det till exempel något elektroniskt journalsystem i dag som användarna upplever som modernt, lätt­arbetat och tidsbesparande? Vi har datorer som blixtsnabbt kan processa, sortera och analysera (bokstavligen) astronomiska mängder data, men ägnar fortfarande stora delar av våra arbetsdagar åt att gång på gång mata in samma uppgifter i olika, icke kommunicerande system. 

Det råder också en osäkerhet kring planering, styrning och resurssättning av vårdens IT-utveckling. Vem håller egentligen i rodret, och på vilket sätt tar man tillvara den kompetens och erfarenhet som finns inom vården, som stöd för utvecklingen? Informationsteknologin har även konsekvenser långt utanför de dagliga arbetsrutinerna, med förändrade etiska ramar för våra förhållningssätt inom vården och i relationen till patienterna. 

Att läkemedel inte bara gör nytta utan även medför en risk för biverkningar vet vi. Den vanligaste orsaken till sjukhusinläggning på grund av läkemedelsbiverkningar är att dosen inte anpassats efter en sjunkande njurfunktion hos våra äldre patienter. Anders Helldén och medförfattare beskriver ett pilotprojekt med en elektronisk stödfunktion i journalen för individanpassad läkemedelsdosering i relation till njurfunktionen. 

Informationsteknologin ger oss även allt bättre möjligheter att kommunicera och interagera på distans. Gränserna mellan olika sjukhus och vårdformer, mellan stad och glesbygd och även mellan länder suddas ut. Kristina Groth och medförfattare beskriver ett projekt som syftar till att stödja olika lösningar för vård på distans, antingen det gäller expertstöd läkare emellan eller direkta patientkonsultationer och behandlingar.

Kan datorerna i vissa fall göra ett bättre jobb än en läkare? En utmanande tanke. I David Zakims med fleras artikel redogörs för ett system för datoriserad anamnestagning och diskuteras möjliga implikationer för vård och forskning av denna typ av system. Rickard Lövström och Lars L Gustafsson diskuterar beslutsstöd i hälso- och sjukvården i ett lite bredare perspektiv och pekar på vikten av tydliga kravställningar vad gäller de medicins­ka behoven och medicinsk förvaltning och uppföljning av systemen.

Motzi Eklöf presenterar ett utifrånperspektiv på våra möjligheter till informationsdelning i vården då hon redogör för tystnadspliktens historia och pekar på behovet av en tydlig etisk diskussion kring vår elektroniska journalföring och risken för »informationsspill«. Temat kompletteras av ett debattinlägg av Göran Petersson och Karin Båtelson. Jag önskar god läsning!